Löpning mitt på dagen...

2010-06-29

Har landat i mitt paradis på västkusten. Vi lever trångt ihop hela familjen och igår hittade vi en död mus i skafferiet. Myigt. Idag skulle mitt härliga sunda sommarliv börja. Löpning mitt på dagen. Självklart. Årets typ varmaste dag. Självklart. Jag eftersvettades så mycket så att det droppade ner i datorn när jag satte mig och jobbade efter löprunda. För javisst jag jobbar också. Men, nu, nu skall Lola ta lite semester och dagboken kommer också ta lite semester. Men sen i augusti då är jag tillbaka igen. Mer vältränad än någonsin - hmmm - och inte alls bag in box vin trind om magen.

kram från soliga västkusten

Lola

jag gilar dig så mycket

2010-06-22

Jag har varit ganska bestämd med att barnen inte behöver någon  mobil. Alla deras kompisar bor nära, det är ett stort ansvar för dem  och dessutom kanske nån försöker ta telefonen ifrån dem. Tre bra, genomtänkta och välgrundade argument. Igår fick de en gratistelefon med kontantkort. Vad hände med mina argument? Barnen är så klart entusiastiska, superentusiastiska. Jag försöker tona ner allt med:  "det här är mamma och pappas telefon - ni får LÅNA den ibland". Jag förklarar för storebror att den "inte har coola fotobllsVM applikationer som farbror Jonas telefon hade. Den här telefonen har nog inte ens spel." Det tar väl cirka 15 minuter sen har det laddats ner 3 spel i telefonen. Barnen är glada och kvällen blir lugn medan de testar den nya telefonen. Till och med fotbolls VM kommer lite i skymundan. Jag fasar för vad jag givit mig in på. Lillebror frågar om vi inte kan skaffa en tillefån till så att de har varsin. Hur hamnade vi här?

Idag vaknade jag av ett litet pling på telefonen. Jag har fått ett mess från ett okänt nummer. "Jag gilar dig så mycket" står det. Högt för mig själv säger jag "men vem är det här i från" (jo jag har mina misstankar och jag säger det med spelad förvåning). Svaret kommer snabbt, det plingar till igen och jag läser "det är jag". Det kanske inte så dumt att barnen får lära sig dagens teknik ändå.........

kram Lola

Andas, andas, tugga, tugga, andas, andas

2010-06-17

När det börjar närma sig lite mindre arbetsbörda slår det aldrig fel för mig. Jag blir sjuk. Min vanligaste åkomma vid dessa tillfälle är halsfluss.Kul. Men sedan jag hade bronkit i Alperna för massor av år sedan, då jag var ute jätte sent på kvällarna och inte tackade nej till en seg dagen efter med pizza och video (ja, för då fanns inte dvd...) så sätter sig gärna mina förkylningr på lungor med en jobbig och faktiskt lite smärtsam hosta som följd. Så är fallet just nu. Jag snörvlar och hostar och pratar med whiskeyröst. Efter en toköverdosering av nässpray under en tentaperiod i Lund för 322 år sedan, använder jag inte nässpray längre.

Igår kväll hade vi sommarkväll tillsammans med personalen på Selma Jansson. Supermysigt. Dock hade min fina kollega missat att informera mig exakt om vad som skulle hända på kvällen. Fick reda på att vi skulle ha varma kläder så jag tog med mig en kofta och en vindjacka.  Eftersom jag oftast går helt osminkad med håret i ett burr, så bestämde jag mig för att idag skulle det minsann consealas. Innan avfärden började jag mitt arbete med att täcka över min söndersnutna näsa och trötta ögonlock. Kommer tillbaka till min kollega sminkad och klar och börjar byta om till min skira, blommiga klänning. Lite fint säger kollegan: Alltså alla andra har mer bytt om till jeans och tjock stickad tröja. Vi skall ju sitta i en lada.

Kvällen är fantastisk med mat i ett båthus och färd på en koflotte (!!??) över Mälaren, bestigning av ett mindre berg med härlig utsikt och sällskap av Jenny på lagret och alla underbara Selmor. Men, om kvällen hade passat ihop med min skira sommarklänning? Nej. Om kvällen passade ihop med en genomförkyld och hostig bronkit tant? Nej. Om det går att äta och prata samtidigt när man inte kan andas när man tuggar? Nej. Social och härlig. Nja. Men mysigt var det. Tur att jag var conceallad...

Sommarkramar från concealad Lola i fritidskläder

Små Lola-lyckor!

2010-06-15

Mitt liv består av enormt mycket jobb och familjelogistik och det är tyvärr alldeles för sällan som jag stannar upp och tänker och njuter. Jag fokuserar mer på att en kund har haft en t-shirt som släppt i sömmen, än på att finaste grannen Malin berättar att massor av kollegor till  henne bara väntar på att få datumet för Lola-visningen jag skall ha hos henne till hösten! :-). Men kanske det är det som gör att vi utvecklas och blir bättre och bättre. Den där sömmen på t-shirten, kanske var det en av sömmerskorna som på just den t-shirten missade att fästa tråden ordentligt, eller kanske är det så att just de sömmen inte lämpar sig att ha på just den modellen på det stället. Ständig analys och utveckling.

Men idag är en dag för att stanna upp och njuta. Var på väg till Enköping till lagret när jag får ett samtal att Bobby har kräkts på skolan. Det var bara att vända och konstatera att 1 ½ timmes bilkörning ändå var något bra eftersom jag hann prata med vår nya säljare inför hösten -Emma! Lola-lycka nummer 1. Kommer fram till skolan till min lilla sjukling och packar in honom och cyklarna i bilen och då kommer en fantastiskt vacker tjej promenerandes med en liten hund. Jag reagerar på att hon ser så där sjukt fräsch och lite glamourig ut trots att hon bara promenerar vid Viks skola med en hund mitt på dan. Och vad ser jag då? Jo, hon har en fabulousdress på sig. Vår klänning :-). Och vacker är hon. Vet inte vem hon var, men om du känner igen att du promerade med hund vid Viks skola idag så kan du ju veta att du såg ut som en filmstjärna :-) Lola-lycka nummr 2. Kommer hem och ser då mail, dels från Sandra som berättar att hon flyttat in i Lola-kläderna hon köpte i lördags och fått så mycket beröm och sedan läser jag en fin kunds blogg där vi är omnämnda. http://palssonfunderar.blogspot.com/2010/06/ga-in-for-att-njuta-av-livet.html

Lola-lycka nummer 3.

Lola-lyckokramar från

Lola

London

2010-06-10

Igår vid midnatt kom jag och finaste kollegan hem från London. Vi har varit på en tvådagars inspirationsresa till London. Hur flärdfullt låter inte det?? Så här är flärd i Lola värld...

Flygresan

Vi flyger naturligtvis från Skavsta eftersom det är billigast...

Har med oss medhavd lunch som vi äter på väg till flyget.

Skavsta har jätte hårda regler om hur många väskor man får ha och vad de får väga. Klarar oss precis. Det känns som hela jag blir måttad och vägd. Hua.

För några vecko sedan var jag på kusinträff. Där möter jag min morbrors fru som inleder konversationen med mig genom att ställa den härliga frågan "nämen är du gravid?"Detta resulterar i att mina cookies dagar för tillfället har tagit en paus. Suget efter sockret gör sig definitivt påmind och jag blir helt håglös och supertrött på flyget och bara somnar.

Dag 1

Tar oss in till stan och släpar sedan väskorna till hotellet. Taxi verkar dyrt. Det är bra att gå. Regnar det? Ja, massor. Ingen fara, det är härligt bara att vara tillsammans.

Kvällen tillbringar vi med svägerska Cajsa och hennes sambo Dave som bor i London. De tar med oss till ett trendigt viatnamesiskt ställe. Både Cajsa och Dave är DJs som liksom turnerar runt i världen och Dj´ar. Inte alls långt från mitt liv. Inte alls. Väckarklocka, frukost med gnälliga barn, dagislämning, skollämning, jobb, jobb, jobb, hämta på dagis och skola, laga mat - typ mamma scans köttbullar varje dag - titta lite TV, jobba lite, prata lite med mannen och sen zzzz. Det är väl inte alls olikt att turnera runt i världen som DJ? Eller? Frågar om de har artistnamn, för det har man väl som DJ? Jojomen, Les Gilletes och Boy8Bit. Om de får barn blir det Razorkid då? Kvällen med Cajsa och Dave var supertrevlig och det känns som en ynnest att få lite inblick i ett helt annat liv som kansk ändå är lite likt. För mellan alla klubbkvällar tvättar och städar även Boy8Bit och Les Gilletes :-).

Dag 2

Vi går och går och går och det regnar är sol, ösregnar, är sol, regnar, är sol. Vi hinner se Oxford street, Soho, Camden Market, Carnaby street och lite till. Vi är supersnabba - in och ut i affärer - titta - finns det något härligt - ja, nej - vidare till nästa. Vår enda paus är när det regnar så mycket så att det studsar i marken - då går vi in - ja tydligen på en gaybar - och tar ett glas vin. Jag och frugan liksom.  Hittar förmodligen världens mysigaste sminkaffär med helt underbara förpackningar. Måste köpa, bara för förpackningarnas skull. Den finaste förpackningen innehåller 5 olika varianter av concealers. Den köper vi. Jag har aldrig använt consealer i hela mitt liv. Men nu skall det concealas! Kommer se helt fabulous ut :-).

Kvällen tillbringar vi runt Shoreditch där hotellet ligger. Vi äter på en ball restaurang. Pizza. Billigt... Känner oss lyckliga, ganska unga och trötta. Dricker vin och öl på en bar. Sippar på ölen som om det vore likör. Känner oss lyckliga, gamla och trötta.

På hotellet finns det internet i lobbyn. Sitter i lobbyn och jobbar fram till halv 2. Lägger in nya kalendererbjuandet. Annelie Henrysson beställer mitt i natten. Gud vad du är gullig Annelie.

Dag 3

Åker taxi mellan de butiker vi skall till. Har gett upp på tunnelbanan som ändå var jättedyr. Det är underbart att åka taxi i London. Dricker smoothies - det måste vara fruktdrinkarnas mecka - överallt finns juicebarer. Eller kanske jag ser dem som en tröst för att jag inte kan äta av alla underbara, underbara bakverk som finns överallt.

Köper ett par nya flipflop. De känns fina och rejäla. Ser sedan reklam för dem överallt. De heter inte flipflop utan Fitflop. Tydligen nya träningsgrejen och rumpan skall få sig en ordentlig träning av att bara gå i dessa skor. Såpass. Fitflop.

Hinner inte äta lunch. Köper en helt smaklös macka som vi äter på tåget ut till flyget halv3. Flyger hem och är proppfull av inspiration och härlig samvaro med frugan. Det går att resa billigt till London också!

kram från en trött och lycklig Lola

Minimaran

2010-06-08

I helgen har hela familjen sprungit maran. Ja, faktiskt hela familjen. På lördagen sprang Fred för första gången och han var nöjd och glad. Jag och killarn stod och hejade på Djurgården och när jag frågade om barnen tyckte det var roligt att titta på Marathon så var svaret NEJ, det bara sprang förbi massa folk. Att vi fick gå förbi ingången till Gröna Lund OCH ingången till Skansen kommenterade de inte, men med tanke på tjatet och gnället när vi gick förbi, så tror jag att den besvikelsen vävdes in i det negativa svaret kring helhetsupplevelsen. När jag blev sur för att de inte tyckte att det var roligt, ändrade de sig och sa att det var roligt att åka båt och att det var kul när indianen och den nakna (kille i bar överkropp) sprang förbi.

På söndagen var det dags för resten av familjen. Bobby och minstingen och jag sprang minimaran 1080 meter. Det passade mig utmärkt att minstingen ville ha med sin stolta mamma i spåret, för då kunde även jag stoltsera med att ha sprungit maran. En mara helt i min smak. Härliga ungar och några 10000 meter mindre än lördagens variant :-).

Spring i benen hälsningar från Lola

En liten avstickare till Kreta

2010-06-03

En liten avstickare till Kreta - ja, det var faktiskt så det kändes att följa med Bobbys  klass på en dagsutflykt till Sandhamn. När Bobbys fina fröken Christina frågade mig igår om jag hade möjlighet att följa med, så är ju mitt instinktiva svar tyvärr - nej, hur skall jag ha möjlighet, jag jobbar ju jämt. Men, sen tänkte jag efter och kom fram till att jo, jag har tid, jag har möjlighet, jag åker med. Sagt och gjort, i morse klockan 9 gick bussen med 21 uppspelta och förväntansfulla förskolebarn. Vi åkte buss och båt och gick ända till Trouville - stranden som Christina beskrev för barnen som en av Sveriges finaste stränder. Och även om den är helt magisk och då särskilt en dag som denna, så kunde inte västkusthjärtat hoppa över att tänka - eller kanske Stockholms finaste...

Dessa underbara ungar. Ottilia som inte släppte min hand på hela dagen och som jag hann prata om kärlek med och om pappas goda mat och om varför Lola inte har kläder till Ottilias pappa. Nellie som ramlade i en klippskreva fylld med grodyngel i sina fina shorts och som grät och grät i min famn ända tills vi konstaterade att hennes blöta kropp mot mina rosa byxor resulterade i att det såg ut som jag hade kissat på mig. :-) Och Thilde denna söta, söta unge som efter år av blyghet helt plötsligt trasslade in sin hand i min och gick hela vägen från båten vid min sida och pratade om bad och kompisar. Och, så min egen söta Bobby naturligtvis, så härligt det är att få en dag med honom och hans kompisar.

Alla barnen badade mer eller mindre och för att impa på en ledsen Nellie bestämde jag mig för att nu jäklar. Den lilla halvsmidiga sjöelefanten tog därför några trippande steg ut i det iiiiiskalla havet och doppade sig med bortdomnade ben och kärringskrik som följd. Men jag gjorde det. Kallt var det, men jag gjorde det. Efter badet skulle jag byta kläder. Det fick jag göra på ett utedass utan belysning. Ja, ja, det går ju bra. Tänkte passa på att gå på toa när jag ändå var där liksom. Då jag i motsats till min fina kollega och förmodligen 90 % av sveriges befolkning är helt fri från bacillskräck, så sätter jag mig naturligtvis utan att täcka hela sitsen med papper. Passar på att göra både ettan och tvåan och inser därefter att det inte finns något toalettpapper. Blir helt fnissig och famlar i mörkret - nej, det fanns ingen lampa - hittar ett löv och ett lite hårt papper på golvet som är ca1,5 x 5 cm stort. Torkar mig med löv och hårt papper och konstaterar glatt att det mesta funkar för en nybadad sjöelefant.

Nu är jag hemma igen. Lycklig efter en underbar dag med underbara ungar. Livia pussade förövrigt Bobby lite i smyg på båten. Han såg nöjd ut. Tror jag skall ta mig en avstickare till Kreta över dagen lite oftare. Kreta behöver ju inte ligga längre bort än Sandhamn :-).

kramar från en lite bränd sjöelefant som vågade trotsa gradantalet i havet

jag - en spädgris

2010-06-01

Jag är definitivt inte den största grisen i hagen. Inte den där härliga, maffiga grisen som bonden får mest pengar för vid juletid när gröten står på bordet och julskinkan nalkas. Jag är en liten spädgris som i normala fall skuttar och hoppar och inte ger mycket pengar för bonden. Men, nu, inför sommarsäsongen när hela härligheten skall visas upp inför de andra tappra strandälskarna, då tror jag att bonden skulle säga; bättre än så här blir det nog inte med spädgrisen, nu verkar hon ha lagt på sig en riktig härlig rondör runt magen. Nu är det nog dags att det blir julskinka av henne.

Åt GI-burgare på Max till lunch :-) Och en stor glass till efterrät... :-) Bonden får vänta lite till :-)

i fotbollens värld

2010-05-23

Att ha två killar är för mig helt fantastiskt. Tänk att få vara en del av deras underbara värld och få mysa och gosa och se dem stundtals vara små tuffingr och stundtals vara mammas små gosekillar. En sak som jag har tyckt varit viktigt från allra första början är att ge de chansen att bli jämställda och bra pojkvänner och makar -  antingen till en tjej eller en kille. Just nu är det Ester och Astrid som är deras plan på framtida fruar och mammor till deras barn. Bobby skall ha två barn och minstingen skall ha 8 barn och alla skall heta jonaspalm (i ett ord). Jonas är minstingens gudfar som bor i Schweiz och har cool bil och snygg flickvän :-). Ok, tillbaka till jämställdheten. En del i detta är att jag kanske inte medvetet,men dock,  har hållit dem borta från grabbiga-omklädningsrums-sporter som hockey och fotboll. Ja, jag vet att det är superbra sporter och att lagsammanhållningen är superbra etc etc, men att killarna har varit mer intresserade av cykling oh skidåkning har inte stört mig det minsta.

När minstingen helt plötsligt blir mer och mer intresserad av bandy - inte på is, brrr,kallt - utan på gården hemma, inserjag att vi helt klart satsat mer på bra och lätta cyklar till barnen. Ett trasigt mål, en mjuk tennisboll och en spade som klubba är utrustningen som vi spelar med. En snäll granne kommer ut och frågar om vi vill låna en klubba. Nej, då det här går så bra så. Bobby säger oftare och oftare att han skall gå ut och spela fotboll och när jag tittar ut på grabbgänget i balla fotbollsskor, fotbollsstrumpor med benskydd under och hel fotbollsdräkt tillsammans med min son i sina gympadojor, vanliga strumpor och sin gamla urvuxna pyjamas som har bivit som korta shorts, inser jag att min son trots sin härliga kreativitet kanske är värd att få lite fotbollsuppmärksamhet.

Igår hade Intersport 3 för 2 och dessutom rea på vissa fotbollsskor. Gissa om vi hade två lyckliga killar i nya fotbollsskor och fotbollsstrumpor uppdragna ända till låren som, tillsammans med bästaste grannarna Isac och Jacob (som är jätteduktig på fotboll och spelade match), gick ner till idrottsplatsen för att slå skott på mål. Nu är det morgon och fotbollsstrumporna är redan på och jag ger mig, det är klart ni skall spela fotboll killar! Jag kommer stå vid sidan om och skrika jämställdhetsramsor typ: Diska skålen, prata känslor, Värmdö, Värmdö, Värmdö.

Kram från en stolt fotbollsmorsa /Lola 

Sommarlycka och sommarågren

2010-05-21

Just nu känns det som att det är sommar - vilken lycka! Lata dagar på stranden känn inte långt borta - vilken lycka! Klädsel på stranden bikini - inte lycka. Måste köpa en ny bikini och drar med mig hela familjen till Twilfit. Jag provar och provar och alla är för små eller för smala band eller för pushig kupa. Till slut får jag på mig en svart bred bikinibyxa med små snören jag kunde dra åt i sidan och en svart lite rynkad överdel med stora kupor som var lite hårda. Jag kan ju inte stoltsera med universums största byst, så hela grejen med denna jätteöverdel kändes konstigt. Jag öppnar upp dörren för att visa för Fred. Barnen har ju liksom redan sett eftersom de har legat under draperiet och spanat på min flotta lekamen ur ett grodperspektiv. Fred försöker vara diplomatisk och säger: Men, Lola, vi lever ju verkligen i våra badkläder på sommaren, så i år kan det ju vara dags att verkligen satsa lite på en ny bikini. Hint tagen. Jag säger: jag tycker att jag ser ut som mamma. Inte för att det är något som helst fel på min fina fina mamma, men hon är änd nästan 30 år äldre än jag. Fred nickar intämmande och jag lämnar Twilfit utan ny bikini.

Idag var det dags igen. Åker in till Åhlens City och provar säkert 15 olika par. Kommer därifrån med två olika om känns bra. Men... allvarligt... hur ser man ut i provrummet egentligen? Är det verkligen så illa. Degig mage och rumpa och blek. Hua. Jag är verkligen inte 16 år längre.

Skall äta massor av glass idag och glädjas åt att jag har en kropp om funkar och är ganska pigg - 2 barn och 354.679 kladdkakebitar senare :-)

Paus i vårsolen

2010-05-18

Efter helt galet hektiska veckor så känns denna vecka lite lugn. Och då får man passa på att njuta. Jobbade hemma idag i vårfina, varma vädret. Tog en kaffepaus på förmiddagen ute. Satt ute och pratade i telefon och på eftermiddagen var det ute-paus igen. Lade mig faktiskt en stund i solstolen. Barnen hade kommit hem från skolan/fritis och var inne och lekte. Guuud så skönt, passar på att sola lite. Så här i början får man ju smyga-sola lite så att ingen får syn på lite lös otränad och blek mage och orakade väldigt bleka ben. Men om jag ligger platt på solstolen syns jag inte.  Har inte legat länge när jag hör en försynt harkling och reser mig. Något stressad, det är verkligen inte meningen att någon ska SE mig. Oj då där står prydliga UPS killen med ett bud till mig. Känner mig verkligen inte så snajdig.Väldigt snabbt försöker jag rätta till linne så att han inte får blekmages chock och fixar till byxorna på stickiga ben.

Vad jag fick? Jo spännande färgprover och trådar och fina band och knappar från fabriken som ska godkännas. Jag vet att det inte ens varit sommar, ja knappt vår, men jag längtar faktiskt lite till hösten.

Kramelikram från blek Lola med lite röd näsa som kan hålla med om att det kan vara nåt med en man i uniform -  men inte UPS-uniformen, den är brun (bajsbrun) polyestrig och inte alls läcker. Så, nu känns det lite bättre!

Love-bombing

2010-05-17

I helgen var jag och lillebror ensamma när resten av familjen var på fotbollsläger med övernattning. Lillebror var helladdad för en myskväll "bara vi två". Jag förskte locka med att vi skulle gå på restaurang men Bobby fick bestämma och det blev köttbullar hemma. Sen lekte han krig med de sora killarna på gården hela kvällen och somnade som en stock. Vi har helt klart lite olika syn på en mysig hemmakväll. På förmiddagen dagen efter ringer vi till Fred:

Jag vid luren först: "Har allt gått bra? När kommer ni hem? Har ni ätit lunch?" Korta frågor, snabba svar, effektivt som alltid.
Sen är det Bobbys tur: "Hej pappa! Ååh vad jag har saknat dig! Jättemycket. När kommer du hem - jag längtar?!"

Hmm.....ibland har man en del att lära av sina barn! Lite mer love!

Kram från Lola som ska lovebomba hela dagen

Gossedjur i överflöd - (flod)

2010-05-11

På somrarna åker vi till snålevarianten av Liseberg - Halmstad sommarland - våra barn är ju inte så stora så det räcker med det lilla pariserhjulet där man ser ändå till Haverdal och lilla bergbanan som man får åka 8 varv i eftersom det nästan bara är vi som är åker. Våra barn ser fram emot det årliga besöket som alltid avslutas med att vi spelar på chokladhjul, kastar pil och aldrig vinner. P g a de uteblivna vinsterna satsar vi alltid en tia på "vinst varje gång" påsarna innan vi går ut. Fyra år senare har vi en mängd asienproducerade 15 cm höga gosedjur med diverse orealistiska ansiktsuttryck som bor i barnens rum i vår sommarstuga i Falkenberg. Igår tog barnen fram högen med gosedjur och lekte djurpark. Vid middagen bad jag dem snällt och lite uppgivet att de skulle plocka undan sina saker från vardagsrumsgolvet - eller vardagsrum och vardagsrum, rummet där vi lagar mat, äter och tittar på Tv och leker. Undanplockningen gick snabbare än någonsin och jag undrade lite var de tagit vägen med alla gosedjuren, men jag struntade i det och kände mig nöjd och glad.

Vi har turen att ha fått barn som när de slutar med blöja i princip aldrig har kissat i sängen. De är liksom inte kissiga på natten. Skönt. Men i natt vaknar jag av att minstingen gråter och ropar mamma. När jag springer in till honom så står han bakom dörren i mörkret i rummet och jag lyfter upp honom och känner att han är alldeles våt. Jag sätter honom på toan, vilket medför att hans ledsna gråt övergår i arg gråt och han säger med en inte jätte glad stämma; men, mamma jag är ju redan färdig. Men, vad är du ledsen för undrar en trött mamma. Jag drömde att jag kissade och när jag vaknade hade jag kissat bakom dörren. Jag går in och tänder lampan och förstår vad han är så ledsen för. Alla de fina asiatiska gosedjuren har fått sig ett perfekt städaundan ställe och en urinflod över sig. Tänk vad synd nu måste vi slänga några av djuren. Jätte synd, verkligen. I sommar flyttar det in två nya...

3 x fisk

2010-05-10

Tänk att jag som aldrig tycker att jag hinner göra nåt glamoröst har ätit ute 3 gånger på 2 dagar. Känns overkligt. Så overkligt att jag måste sätta det på pränt för att verkligen förstå att det har hänt. I torsdags var det en jättefin kväll, vi gick ut hela släkten för att vara tillsammans eftersom gammelmorfar Johnne hade begravts samma dag. Härligt att få en stund med Freds trevliga släkt; kusiner och sysslingar, morbröder och ingifta. Torsken smakade finfint.

Dagen därpå, en blåsig och regning och kall vårdag passade vi på att tillbringa på sjön. Varför är en helt relevant fråga men vi firade farfar Gunnar 90 år och då passade det med lite äventyr till sjöss. Gunnar som för övrigt har bättre allmänkondition än de flesta jag känner; han cyklar, promenerar och simmar flera gånger i veckan. Tre gånger varje dag (ja du läste rätt) sitter han på testcykeln och trampar. Åter till restaurangbesök nr 2. Blöta och frusna efter 2-timmars båtfärd bjöds det på lax- och skaldjursbuffe. Tur att det inte var den flådigaste restaurangen eftersom jag och lillebror tog av oss dyngsura strumpor och satt barfota. Men gott smakade det.

Efter detta var det dags för mig att avvika från släkten och bege mig till storstan för att gå på konsert. Var jag inte på Timo ganska nyligen? Jo jag vet  - det är ju galet! Hitills har mitt musikliv nämligen prägltas av bilradio musik. Om man inte räknar en Magnus Uggla konsert i Södertälje 1986. Buss mot storstan alltså. Äntligen lite värme. En rätt så fullsatt buss som kört  5 timmar från södra sverige, härligt syrefri, svettluktande men VARM buss. Så där varm och syrefri att man blir alldeles sömnig. Det man verkligen inte vill när man åker buss är ju att somna för att vakna och inse att man suttit med öppen mun och dreglat.... Jag somnade och inser när jag vaknar att jag lutat mig mot manlig 17-årig gullig sätesgranne. Undrar vad han gillade att få en "tant" i knäet? Säkert dreglade jag oxå. Och snarkade antagligen oxå eftersom jag var lite snuvig. Skyndade (läs smet) mig av bussen medan han ringde sin flickvän. Möter fina vänninorna och går på restaurang. Tonfisk på menyn. Visst är det ganska vuxet med tre fisk av 3 möjliga restaurangbesök?!  På väg till konserten så stöter vi på massa människor, yngre, klädda i märkliga kläder och med spektakulär sminkning. Ett gäng har färgat sina hår tokrosa. Jag hinner fundera på om det är pride festival eller nåt när en kille i just rosa hår frågar om vi oxå är på väg till konserten? Jaaa svarar vi lite osäkert. Han ser liksom inte ut som en Salem-kille. Han ställer ytterligare nån fråga om tunnelbana och Globen och då inser vi att de ska på Lady Gaga. Vi känner oss lite vanliga och tråkiga men drar mot Berns och Salem al Fakir. Härlig kväll. Fantastisk konsert. Jag gillar när han blir lite Stevie Wonder slängig med huvudet och pelar piano. Och jag gillar att han inte har rosa hår och korsett. Regning promenad till tåget. In i varmt och syrefattigt tåg. Men jag håller j mig vaken, inget dreglande i knäet på 17-åriga killar mer den dan.

krameli kram Lola

drama-bakis

2010-05-02

Igår kväll satte jag mig framför tv:n precis när det började en film. Hur ofta händer det? Brukar snarare vara så att jag ser sista kvarten av nåt (eller möjligen den första och sen somnar). Klassikt i vår familj är annars att jag ser just den där sista snutten, nåt tårdrypande slut och Fred kommer in och undrar vad jag ser - "ingen aning snyftar jag fram". Men just igår var jag med från starten. Efter ca 40 min, ungefär då jag brukar börja fundera på om jag inte sett filmen förut (men det hade jag inte denna gång) så kollar jag i tidningen när den slutar. 00.40. En 3 timmars film! Patrioten med Mel Gibson i huvudrollen. Jag är pinsamt känslig när jag ser på film. Jag är den sort om gråter till House om någon har en obotlig sjukdom. Och tala inte om Cityakuten. Och är det barn med är det än värre. Och i Patrioten var det barn med. En ensamstående pappa med massa barn och ett hemskt krig rasande utanför deras hus. Barn som soldater, barn som dog i krig och ungdomars kärlek. Den fina pappan gjorde allt för sina barn. Det var ju helt kört för mig. Jag snyftade mig igenom hela filmen. I början av mitt och Freds förhållande försökte jag smyga lite med tårarna. Men nu 2 barn senare bölar jag på utan hämningar. Fred försökte lite fint klappa på mig och om det nu var så hemskt kanske vi skulle stänga av och mysa lite? Men HUR mysigt är det när det enda man kan tänka på att en en hel bys kvinnor och barn just blivit innebrända i  en kyrka av elaka soldater. Och även äldsta sonens livs kärlek? Hemskt. Och verkligen inte läge för mys!!!!

Just det här med barn som dör är ju som som att trycka på en knapp. Och det behöver verkligen inte vara Mel Gibson som pappa. Det hade nog funkat med Jan Guillou i huvudrollen oxå.Så jag snyftade mig alltså genom Patrioten. Efter en sån pärs är det ju omöjligt att somna. Trots att det slutade lyckligt! (Ja lyckligt och lyckligt två av barnen dog i krig.) Det gick nog en timme till innan jag somnade. Så idag är jag drama-bakis; trött, huvudvärk och fortfarande lite svullen i ansiktet efter allt gråtande.

Kram från Lola med solbrillorna på

Vårtecken

2010-05-01

Även om det just idag inte är särskilt varmt och det känns som regnet hänger i luften, så är vårtecknen massor och så härliga. Eller i alla fall de flesta. Vem kan motstå att bli glad av vitsippor och tussilagoklädda backar på väg till skola och dagis? Men när samma väg till dagis helt plötsligt är fyllda av små, små pinnar. Tänk vad konstigt att det döljer sig så många små saker under snön. Men, vad konstigt, pinnarna liksom rör sig. Nej, självklart, det är maskar som täcker hela marken. De ligger så tätt, så, även om jag försöker hoppa därifrån, så smetas det fast några vårglada maskar  under mina nya, fina, förvisso för små converse - varför köper jag för små skor? Inte mysigt. Inte alls. Har även hört att paddorna kommer fram nu i maj. Kväck, kväck. Inte heller min favoritdjur. Men, de är ju vårtecken. Så välkommen alla maskar och paddor!

Vårglada hälsningar, Lola

Mina komplex...

2010-04-23

Under min uppväxt, precis som de flesta andras, hade jag diverse komplex. Eller komplex är ett så starkt ord. Mer saker som jag var medveten om att de inte var mina främsta attribut. En sån sak har alltid varit mina tänder. Jag var under många år en unge med räls både uppe och nere och såg till en början helt ok ut efter alla plågsamma tandställnings år. I samband med gymnasiet togs rälsen bort och skulle ersättas av en plastgom som jag skulle ha på natten. Precis nyflyttad hemifrån och inga sova-över-restriktioner för pojkvännen, medförde att jag tyckte att det kändes så där halvkul att se ut som Frankenstein och prata på ett lätt sörplande sätt och plastgomen lades åt sidan och tänderna rasade ihop i en halvkul röra i överkäken. Ja, ja, värre saker kan hända och jag har ju ett lyckligt liv ändå, med fin man och härliga ungar. Men... jag är fullständigt medveten om att mina tänder inte är raka.

Idag i liften säger min 4 ½ åring: mamma du ser ut som en vampyr.

Detta har sagts tidigare och då har jag, vet inte om det är omedvetet eller ej, fört in samtalet på något annat. Så, gör jag även idag. Men idag ger sig inte min son. Han fortsätter: mamma, du ser verkligen ut som en vampyr. Dina tänder i mitten är liksom lite huller om buller och sen har du två tänder på sidan som är helt spetsiga som vampyrtänder. Blir det så om man inte borstar tänderna?

Jag överväger för en kort sekund att skrämma honom med vampyrtänder framöver när han inte vill borsta tänderna, men jag bestämmer mig för att vara helt ärlig och säga som det är. Man kan se ut här ändå.

Tur att komplexen med åren har övergått till skrattretande konstaterande när man befinner sig med tokärliga barn. Förövrigt har jag åkt skidor hela veckan helt utan min dyra och fina sportbh. Faktiskt helt utan BH. Och det har gått hur bra som helst. Har inte märkt någon skillnad. Fast och fin? Eller skrattretande konstaterande av ett inte särskilt stort och framträdande attribut??

Skidåkarhälsningar från storbystad skiddrottning med perfekt tandrad!

Jag har en 4 ½ åring...

2010-04-19

Jag har en 4 ½ åring. En högt älskad 4 ½ åring, som har gett ordet gnäll en helt ny innebörd. Han har tagit gnäll till en helt ny nivå, till helt nya höjder. Dagen börjar med gnäll och avslutas med gnäll och därimellan är han ibland gnällig och ibland superglad. Det är oerhört svårt att se vad som ger det ena eller det andra och kasten är snabba och ofta återkommande. Jag och Fred pratar därför ihop oss och kommer fram till att vi vet att han lätt får blodsockerfall och vi måste därför bli bättre på att ha många mellanmål och tidiga luncher och middagar. Vår slutsats är att det är vårt eget fel att vår underbara lilla son är så för----annat gnällig så att vi får spader. Dagen idag börjar alltså med en helt ny ansats från oss, engagerade föräldrar. Vi ger honom direkt frukost på morgonen för att inte hamna i frukostgnället och förbereder sedan med påklädning. Då vi befinner oss i Sälen för skidåkning, är inte påklädning den lilla vårjackan utan hela munderingen med underställ, skidbyxor, skidjacka, hjälm, pjäxor etc etc. Jag har bestämt mig, jag skall inte tappa fattningen och hota med att han inte får följa med om han gnäller, jag skall vara pedagogisk och en härlig mamma som förstår att blodsockernivån måste hållas konstant på topp.

Underställ på - inget gnäll - check

Skidbyxor på - inget gnäll - check

Skidjacka på - inget gnäll - check

Pjäxor på - inget gnäll - check

Storebor kommer in i den trånga hallen och skall sätta på sig pjäxorna. 4 ½ åring, på gott morgonhumör vill hjälpa till. Fingrar sätts i pjäxspänne. Storebror går iväg. Litet gulligt finger fastnar i pjäxspänne. Katastrofen är ett faktum. Gråt och smärta övergår i en timmes gnäll. Gnället har inte bara med blodsockernivån att göra...

Nu har en hel dag passerat med många mellanmål och faktiskt ganska lite gnäll. Imorgon skall vi äta massor av kakor igen och inte spänna brorsans pjäxor.

Skidåkarhälsningar från en supergnälltolerant Lola 

Mässa i Götet

2010-04-15

Oj, nu var det länge sen jag skrev. Mässor tar sån enorm tid. Det är enormt kul, men både förarbete och efterarbete är både tids- och energikrävande.

Vår mässresa började på torsdag morgon då fina kollegan hämtar upp mig i en sån knöklastad Volvo kombi som aldrig skådats. Uppe på taket sitter en proppfull takbox som precis gått igen med hakar och lås och hjälp av fina vännen Åsa kvällen innan. När jag hoppar in i bilen konstaterar jag att mina väskor inte få plats så jag har dem på golvet under mina fötter samtidigt som jag har en provdockas fötter i nacken. Härligt och helt naturligt. Vi är glada och pigga på vägen ner. Möter upp med våra vänner Anna och Sara på Geggamoja på vägen och äter hamburgare innan vi börjar lasta av sakerna på mässan. Vi packar och bär och när jag kommer ut för att packa det sista från takboxen står min kollega och pratar i telefon med bister min. Nyckeln till takboxen är kvar i Uppsala. Jaha, härligt. Uppsala är ju nära och bra. Men, värre saker kan hända och snäll och glad låssmed besöks med uppborrad takbox och kläder till mässan som följd.

Mässdagarna är härliga. Massa fina kunder både gamla och nya och underbara, underbara säljare som stod i montern. Tänk att just vi har världens bästa och finaste säljare :-). Träffade vännerna Åse och Anna som precis gett ut en bok: Föräldrarnas tvärtemotbok - den är jätterolig. Köp och läs!! På söndagen var Alcazar på plats och uppträdde och denna gång fick vi kramar helt utan att jag gick till kramatack :-). Tess i Alcazar la in bild från vår monter när de var och åt kolor i montern - kul - kolla på Mamas blogg sidor.

Nu är snart mässbaksmällan över. Det är faktiskt som en baksmälla. Det är såååå kul när mässan varar och sen är man bara trött, trött, trött och har en massa efterjobb allt från att packa upp till att maila nya värdinnor etc - fast det är ju kul naturligtvis :-).

Vi hörs snart igen!

Trött och glad Lola

jobbfunderingar

2010-04-06

Sitter vid frukosten med mina två killar och de börjar prata om vad de skall bli när de blir stora.

Minstingen: Jag skall inte ha ett riktigt jobb. Jag skall ha ett jobb där man gör något.

Hmm lite motsägelsefullt...

Jag: Jaha, vad skall du jobba med då?

Minstingen: Jag skall köra grävmaskin som Eltons pappa och sen skall jag bli polis och ambulansförare också.

Jag: Jaha, det låter ju roligt. Vad är ett riktigt jobb då?

Minstingen: Ett sånt som man sitter vid datorn. Det verkar tråkigt.

Bobby: Jag skall ha ett jobb där man sitter vid datorn och ett eget kontor ihop med Isac, Theo och Noah (Bobbys kompisar).

Jag: Jaha, vad skall du jobba med vid datorn då?

Bobby: Titta på You tube och sånt och titta på cyklar.

Låter ju verkligen som ett riktigt jobb...

Jag: Känner du någon som har ett sånt jobb?

Bobby: Ja, pappa.

Härligt att få en inblick i vad barnen tror att ens vardag består av...

kram Lola

En paus i paradiset

2010-04-02

Mitt i allt jobb, dagishämtningar, middagsplaner, handlingar, spring, spring, stress, stress, så blir det påsk. Till påsk åker vi till lilla, lilla stugan i Falkenberg. Stugan har inget vintervatten. Men, det är ju inte vinter vid påsk, eller? Något vatten finns i alla fall inte. Vi skall ner ändå. Köperen båttoalett på Biltema och laddar med dunkar med vatten. Allt går! Nu är vi här utan vatten med en påse med torkpapper hängandes bredvid båttoan. Livet är härligt. Jag är i paradiset.

Ps. var på Busfabriken igår och minstingen avslutade hela besöket med att gå fram till en jättestor elefantstaty och sparka honom mellan benen. Rädslan för elefanten har inte gått över...

Glad påsk!

Lola

Timo och tapas

2010-03-28

Igår kväll var Fred och jag tillsammans med bästa vännerna Åsa och Erik på konsert. Före konserten åt vi på ett tapasställe här i stan; grillad tonfisk med wasabi röra och ingefära, oxfile, kycklingklubbor, scampi, vitlöksbröd, rödbetor med chevre - allt i fantastiska små smakportioner. Otroligt gott! På restaurangen var publiken blandad - 20-åringar i stora gäng, par, och familjer. Jag blir väldigt fascinerad av familjer på restaurang. Det ser så trevligt ut. Vi har väl inte precis legat i hårdträning vad det gäller familjebesök på restaurang men trevligt är inte min erfarenhet. Inte trevligt för barnen, inte trevligt för andra gäster, inte trevligt för mig och Fred och inte trevligt för personalen. Så att vara i vuxet sällskap och titta på familjer (som verkar ha trevligt) var perfekt. Sippandes på en drink.....

Sen var det dags för musik - Timo Räisänen. Charmig, lite tokig och urbraig på scen. Näst bäst under kvällen var tjejen nedanför scen som hade koll på alla gitarrer. Bytte åt killarna på scen när de vill variera sig och fixade nya strängar och stämde när det behövdes (ganska ofta). Hon var cool. I publiken var det ungefär som på restaurangen - blandat. 20 åringar dominerade, mittemellan ålder och sen det var en skock personer där som var äldre än oss där. Kanske var det Timos mamma eller mormor, struntsamma, det var bara väldigt härligt att de var där. Jag fick användning statstikstudierna och kända att medianlålder var mycket mer viktigt och intressant än medelålder :)

En till sak som jag gillar med Timo Räisänen är att efter konserten så var det inte lyxig louge och champagne som gällde. Nä då stod de och krängde t-shits och skivor och snackade med publiken i flera timmar - hårt arbetande rockmusiker är mycket mer sympatiskt än knarkande divor (inget fördomsfull alls - märks det att det var länge sen jag var ute?). Hejja Timo, hejja gitarrfixar tjejen.

Tack Erik och Åsa för en mysig kväll och tack svärmor och svärfar för barnvakt!
Inte-ens-baktrött Lola

Min morgon

2010-03-26

Vaknar av att jag är supersvettig. Min 6-åring ligger som ett stort människoplåster på min rygg och min 4 ½ åring, som också måste ligga nära sin mamma, ligger med benen intrasslade i mina ben, fast från andra hållet, med hvudet nere vid mina fötter. Dessa underbara ungar som jag älskar när de kommer till mig på natten, men som framkallar svettanfall på morgonen. Jag är superpigg och tittar på klockan; 5:13. Ja, naturligtvis, jag har ju börjat vakna supertidigt på morgonen och somna supertidigt på kvällen. Eller börjat och börjat, jag har alltid varit kvällstrött, men aldrig så här morgonpigg - som en tvättäkta pensionär, jag minns att min farmor hade denna dygnsrytm när hon var 70+.

Går upp, sätter mig och jobbar lite för att åka in till T-centralen och ta tåget till Enköping. Åker direktbuss och läser min nyinskaffade bok "Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer. Ler, skrattar och gråter. Gråter när hon skriver brevet till sin pappa i himlen. Torkar bort tårararna lite fint och diskret med ena handen samtidigt som jag inser att mina glasögon (som jag ser helt ocool ut i enligt Bobby) är så jäkla skitiga. Hur kan jag egentligen se ut överhuvudtaget?

Kommer till T-centralen 20 minuter innan tåget går, går till ett fik för att köpa en banan eftersom jag även om jag vaknade 5:13 av någon outgrundlig anledning inte hann äta frukost. Det ligger en massa superbruna bananer över de grön-gula bananerna. Jag påpekar lite fint för kassörskan att det finns en hel del skruttiga bananer i lådan. Hon tittar på mig med helt ointresserad blick och säger JA. Sen säger hon inget mer och gör inget mer. Ja, det är ju också en lösning på problemet.

Startar min dator som låter som ett reaplan eftersom jag har fått virus i datorn. För några dagar sedan fick jag ett you-tube klipp av en fin vän på Facebook. Det är lite konstigt att hon inte har skrivit något i meddelandet utöver you-tube klippet, men det kanske är något roligt från hennes skidsemester tänker jag. Nyfiken i en strut utan anti-virusprogram=ingen bra kombination. You-tube klippet var tomt... Min dator mår jättedåligt och är jääääätte långsam. Har ringt till min datorkunniga vän Fredrik. Han säger att det inte är några problem. Det är bara att ändra lösenord i facebook och sen göra en ominstallation av operativsystemet. Lösenordet i facebook fixar jag, men operativsystemsomstart -tjena.

Går i lagom god tid ner till tåget som alltid går från spår 6, precis bredvid Arlanda Express. Av en händelse tittar jag på tavlan om vilket spår tåget skall gå från och då står det att det skall gå från spår 19. Just där och då längtar jag tillbaka till min hemstad Falkenberg. I Falkenberg finns det 4 spår som ligger precis bredvid varandra. Med några hoppsasteg tar man sig från ena spåret till det andra. Men inte här på T-centralen i Stockholm. Tar min dataväska som innehåller min dator (inte helt oväntat), färgprover och annat jox som väger jättemycket och som också gör att väskan inte har raka sidor längre utan det liksom putar ut hårda saker - lite som min gravidmage var i slutet av graviditeten när den lille inneboende helt plötsligt ville byta ställning och petade ut ett knä. Slänger upp väskan på ryggen och springer. Springer genom T-centralen, nerför trappan, förbi de andra perrongerna. Ja, för naturligtvis ligger ju spår 19 längst bort. Väskan dunkar rytmiskt mot min rygg med sina bäbiknän. Det gör ont. Kniper hela tiden med huvudet mot axeln för att hålla kvar mobiltelefon där min kollega inte helt oväntat befinner sig i andra änden. Utbrister: Shit det här går inte och lägger på luren i örat på min kollega. Det som inte går är att jag kommer att ha svårt att hinna med tåget och att jag nästan kissar på mig av språngmarschen. Springer sista biten utan telefonen i örat (ja, jag skall fixa handsfree) med lätt sammanpressade ben, slänger mig in i tåget, dörrarna går igen, tåget rullar. Jag andas. Jag hann. Nästan utan vätskeläckage...

Ha en underbar helg!

Lola

Neo och Ola

2010-03-22

Bobby och minstingen älskar Neo. Dom verkligen älskar honom. Han är cool, han har en stav som han kan snurra runt, han sjunger med jätte pipig röst, han har lockigt hår. I fredags kväll, sa jag till Fred att vi kanske skall kolla upp var han har spelningar framöver. Glädjen var stor när vi insåg att han dagen efter skulle vara på en bilsalong i Segeltorp och spela. Så, på lördagen beger vi oss mot Segeltorp och sladdar in på parkeringen vid Din bil - ingen Neo - lite panikartat med två tjatande barn i baksätet - mamma, var är Neo? när får vi se Neo? Fortsätter till Svenska bil där det var ett stort jippo med Ola och en massa andra melodifestival personer - men ingen Neo. Barnen är lite besvikna, men finner sig i att de skall få se Ola istället för Neo. Men, så står vi där i publiken och då kommer Neo in och sjunger sin låt - lite som uppvärmning till Ola. Lyckan är total och ännu större blir den, när skivan inköpt, Neo har skrivit autograf och dessutom pratat med barnen.

Konstaterar att jag börjar bli gammal när Ola vänder sig till Bobby och minstingen och säger: Ta hand om mamma nu och ha en riktigt bra dag. Han liksom vände sig till min 4½ åring och 6 åring och jag var den gamla mamman. Att jag sedan hör mig själv säga hoppelala när någon snubblar på en sladd och sedan säger tut tut när jag skall gå förbi en person som står ivägen - ja, då är det klart, jag börjar bli gammal. Eller som min fina vän Maria så fint uttryckte det. Vi är ju inte 30 + längre, vi är 40 -...

En gul bil....

2010-03-19

I vår familj är det oftast jag som lämnar barnen på morgonen. Och när man gör det dag efter dag så får man ett visst flyt efter ett tag, rutiner som fungerar. I förra veckan skulle Fred ansvara för lämningen en morgon men jag var ändå hemma. Det var ganska fascinerande att se vad  frånvaron av morgonrutiner kan ställa till med. Kände mig för en gångs skull som en ganska bra mamma :) Nu kanske det låter som om jag stod och hånlog medan de andra stressade och grät i hallen men så illa var det inte. Bara det att jag kunde höra Freds lätt stressade förmaningar medans barnen bara var fnissiga och busiga och inte lyssnade för fem öre när Fred sa "Nu måste vi åka" var 20.e sekund. Som en papapegojja "nu måste vi åka, nu MÅSTE vi åka, nu MÅSTE osv.

Men nu är ordningen återställd och jag lämnar barnen på skolan igen. Men helt plötsligt har en ny ritual dykt upp. Det ska "olas" om vilka ytterkläder man ska ha på sig. Eller "ola" det är "en gul bil körde flera tusen mil vart kom den då.." och så vidare. Först ska det olas om vilken av de 4 mössorna, sen om vilka vantar, sen om vilken fleece, sen om vilken jacka och sist om överdragsbyxorna. Skor har de som tur vara bara varsit par. För att förenkla (ja förenkla i deras värld) så har Bobby ritat teckninngar på alla kläder som det ska väljas mellan. Fint och schematiskt på alla plagg. Och innan ramsan drar igång så ska alla vantar på teckningen radas upp i samma ordning på hallgolvet. Inte kul när den gröna handsken inte ligger där den borde. Och när gör den det? Det är "en gul bil" väldigt många gånger. Och faller sen inte lotten på den älskade OS-mössan som Åsa virkat så går det ju dessutom om......  Jag försöker intala mig att de bara vill umgås lite mer med mig på morgonen och det är ju jättekul att de gillar att rita kläder som sin mamma.

Och sen hör jag mig själv säga: nu måste vi åka, nu måste vi åka.....

Fred du är fantastisk - precis som du är!

Melodifestival eftersnack

2010-03-16

För de allra flesta svenskar så är ju Melodifestivalen nu över. Men inte hemma hos oss. Här pågår Melodifestivalen för fullt. Skivan som är inköpt går på repeat och danserna och mimandet sitter som en smäck. Lego är stort hos barnen också och häromdagen sammanförde de sina intressen och skapade nedanstående alster. Helt vitklädd Darin och Salem, naturligtvis vid sitt piano. Ganska stolt mamma över påhittiga barn :-).

Med lite lätt uppspärrade ögon och allvarsröst berättade minstingen följande för mig vid frukosten i morse:

Mamma, vet du, för länge, länge sen då var hon flickan i den vita klänningen (Anna Bergendahl) Tingeling och för länge, länge sen, då var Neo ett troll.

Melodifestivalen kommer leva länge till hemma hos oss. Minstingen och Bobby har redan startat ett rockband som skall vara med i Melodifestivalen när de blir stora. Bandet heter Motherkick. Så, håll utkik. Kanske har de ändrat namnet på bandet när de blir lite äldre. Kanske..

Shopping med två små killar

2010-03-13

Efter en intensiv arbetsvecka med hämta-sent-på dagis/skola-dålig-mamma-känsla, bestämde jag mig igår för att hämta lite tidigare. Kl 14:30 sa minstingen adjö till sina fantastiska fröknar Marcus och Kim. För honom är även Marcus och Kim fröknar - tänk vilken jämställd son jag har!! Att varken Marcus eller Kim skulle titta på Delodidelidalen imorgon går helt över både minstingens och mitt förstånd. Tittar inte alla på Delodidelidalen mamma? Finns det alltså ett liv utanför fredags och lördagsmys?? :-)

Vi hämtar upp storebror och åker till fiket vid Grisslinge och bara njuuuter. Onyttigt men supergott. Och, ja, jag är inte inne i en beansperiod just nu - nu är det cookies som gäller igen... Sedan åker vi och shoppar. Killarna får välja en varsin leksak och jag får köpa några underbara Riceskålar på REA. På vägen till bilen går vi förbi Lindex och vi slinker in och hamnar på underklädesavdelningen. Det är en upplevelse att handla underkläder med en 4 ½ åring och en 6 åring. Minstingen går runt, runt och knyter händerna i kuporna på bh:arna och klappar på trosorna och säger om och om igen som ett mantra: TUTTAR, TROSOR, TUTTAR, TROSOR, TUTTAR, TROSOR, TUTTAR, TROSOR. Tänk vilket himmelrike för denna helt tutt och trosintresserade kille. Bobby däremot går in för att hjälpa sin mamma att hitta något fint. Han hittar ett par vita stringtrosor som han tycker var fina, men sedan ångrar han sig för att han tycker att de verkar lite små. Efter det hittar han ett par svarta, breda trosor i spets som han tycker var fina, men när han tar sin hand innanför tyget och märker att det är spets, säger han lite uppgivet:

Nej, men de här kan du inte ha, här skulle man ju se din snippa.

Vi fortsätter att leta underkläder Bobby och jag och till slut stannar han vid ett silkigt, litet, leopardmönstrat nattlinne och då utbrister han:

Mamma, om du vill ha ett till barn, då kan du köpa den här! 

Det blir helt vanliga underkläder till mamman som barnen godkänt i provrummet och Bobby köper en skinnjacka till sig själv för egna pengar, som han känner sig såå cool i. Som kompensation för Bobbys jacka, köper minstingen ett helt galet strasshalsband som går ner till magen, som han känner sig supersnygg i. Vi går från Lindex nöjda och glada med en liten kille i mössa, överdragsbyxor, vantar, vinterjacka och stort strasshalsband.

Lyckliga helghälsningar,

Lola

Buggar och tekniska svårigheter

2010-03-11

Ja, även om det inte är så ofta, så bakom fasaden i en webbutik så blir det små buggar och tekniska utmaningar som skall lösas - detta händer särskilt när man gör förändringar i sitt system. Det är inte det att det finns system där det aldrig händer något - jo, kanske om det är ett helt okomplicerat system, men ju mer komplext ett system är, desto mer kan hända när man ändrar i det. Så, är det och det är bara att vara beredd och acceptera och rätta till.

På House of Lola har vi naturligtvis en webbleverantör, även om vi gör massor av saker, så gör vi inte just det, vi kodar inte vår egen webshop - puh. Men, på vårt webbföretag finns det en Fredrik. Inte vilken Fredrik som helst, utan världens bästa Fredrik. Utan Fredrik stannar vår värld. Han är superduktig och supertrevlig och dessutom är han rolig. Detta lilla inlägg är en hyllning till vår alldeles egen Fredrik. Hurra, hurra, hurra för att du finns!

Melodifestival kommentator

2010-03-08

Pauline - mamma - jag vill inte att hon med brända köttbullar i håret skall vinna.

Anna Bergendahl - nämen, titta Tingeling är med i melodifestivalen!

Orsa Spelmän - vilka jätte, jätte gamla gubbar. Får de också vara med i melodifestivalen?

Pernilla Wahlgren - varje gång Pernilla sjöng med hög röst "Jag vill om du vågar" svarar minstingen  lite buttert och tyst: "jag vågar"

Neo - han med staven är bäst.

Crusified Barbara - herregud mamma vad coola de är! Mamman frågar då: Tycker du att mamma också är cool? Svaret dröjer lite och är sedan: Inte med glasögon...

Alcazar - tystnad, tystnad, tystnad... sedan kommer det: TROSOR.

Erik Saade - bandoj, bandoj, Ajma bandoj

På lördag smäller det. Mys med killarna väntas!

VÅR VÅR VÅR

2010-03-06

Idag känns det som våren är på väg. Skottade fram en liten fåtölj i snön på baksidan och la ut fårskinnsfäll som jag inte har haft användning för sen barnen låg i vagn - hmm, hade jag ens användning för den då?? - i vilket fall - den är underbar och fin och jag har fått den av min mamma, så den är viktig för mig. Öppnade en cider och njöt av solen. Ikväll är det melodifestivalen som barnen (och jag) bara ääälskar. Ikväll håller barnen på Neo. Jag håller bara på Salem Al Fakir, så ikväll håller jag på den som barnen håller på :-).

Grannarna kommer in på melodifestivalkväll. Skall göra mig lite fin tror jag. Ikväll blir det fabulousdress och Curly sue violett och ett par gulgröna leggings. Och, så lite illrosa rouge på kinderna - tada!

Ha en bra lördagkväll!

vårilningshälsningar,

Lola

Nä, det där blir en riktig uppförsbacke för dig...

2010-03-05

Igår hade vi fotografering av nyheterna som kommer nästa vecka på hemsidan. (Hela 15 helt fantastiska plagg). Då mitt liv varit minst sagt hektiskt senaste tiden har jag inte haft jätte mycket tid att leta rätt på ett ställe att fota på. Lite modernt, ljust, vårigt.Lätt som en plätt när det är typ 1 meter snö och minusgrader. Gustavsbergs bistro som vi var på förra gången funkar ju inte kl 1 - när det är fullt med gäster. Har en ösnkan om ett ställe på Värmdö, men tänker ändå att jag först ringer till kommunen. De borde ju både tycka det är roligt och vara hjälpsamma mot en egen företagare i kommunen!? Eller inte...

Nä, du, det går inte, vi har inga lokaler du kan vara i. Du kan ringa till vår uthyrningsansvariga - han kan nog hjälpa dig.

Eller hur... 

Hmm, fotografering, nä, du,  det kommer du inte kunna hitta någon lokal till.

Skolan med den nya fina skolmatsalen - nä, det kommer de inte tycka är intressant.

Det är alldeles för kort varsel. Det här blir en riktig uppförsbacke för dig. Detta kommer du inte kunna lösa.

Jag säger tack och att det inte är några problem, jag kommer fixa det. För mig som egenföretagare så drar jag lite på mungiporna åt detta, för mig, helt främmande tankesätt. Skulle jag se svårigheter som en riktig uppförsbacke som inte går att lösa. Ja, då skulle jag varken ha ett företag eller några pengar på banken. Tänk att kunna få lön varje månad och ändå kunna tänka att det inte går att lösa, för mig, helt triviala saker.

Men, då lyfter jag luren till det första stället jag tänkte på och i mitt öra svarar Cilla på Siggesta Gård. Lycka! Superpositiv och glad bestämmer vi att jag skall komma ut till deras Orangeri för att reka om det skulle kunna gå att fota där. Gissa om det går - det är ett helt fantastiskt ställe och Cilla och övrig personal är såå gulliga och tycker att det är roligt att vi kommer dit. Snacka om skillnad på bemötande!

Nu har vi fotat med våra underbara modeller. Siri, Ester, Alice, Clara, Linnea, Alma, Jacob, Valle, Ebbot och Malin. Alla var de där - trots att ingen mer än jag och min kollega hade bil. Ännu en uppförsbacke som jag kunde sagt - detta kommer inte gå att lösa om. Men, fantastiska vännen Caroline lånade ut bil och vips så var vi där. Underbara ungar, underbart Orangeri, underbara kläder - kan det bli bättre. Kändes inte alls som en uppförsbacke - det kändes som en härlig liten sluttning som vi gled omrking på. TACK fina modeller, mammor och mormor och Cilla och alla andra på Orangeriet för en fantastisk dag!

Nämen, haltar du?

2010-03-03

Sist jag var på ett pass på ett gym var 1998. Det var året jag jobbade på stora konsultfirman i Stockholms innerstad med företagsafterwork på abbonerad Spy bar. Klart jag också skulle ha kort på något av Stockholms stora gym. Köpte ett kort dyrt - för ett helt år på Sports club och utnyttjade det totalt 3 gånger. Varje pass kostade runt 1.500 kronor för mig att gå på... Efter det har jag insett att jag varken skall köpa kort på gym, eller tro att jag känner mig hemma bland supervältränade människor som svettas till hög pumpande musik. Inte alls fördomsfull, inte alls...

Men, tänker jag, mycket kan ändras, så när min fina vän Caroline frågar om jag vill följa med och träna på World class eftersom hon har fått ett fripass, så säger jag glatt JA. Body pump heter passet och jag har inte en aning om vad det innebär. Finner mig själv tillsammans med en massa andra svettandes människor i en sal som släcks ner och en diskokula börjar rulla. Hög musik spelas och skivstänger plockas fram. Jaha, jag skall ha en skivstång hela tiden. Kul. Ganska jobbigt. Jag kämpar på och svettas på och inser precis i slutet att jag haft ganska mycket vikter på min skivstång. Inte konstigt att det varit så jobbigt, men jag är ganska envis, så jag har kämpat på som en liten röd gris. Går därifrån tillsammans med mina vänner och känner mig nöjd och glad och STARK - jag klarade det här med skivstången jätte bra! Förutom den alldeles för käcka receptionisten/personliga tränaren som försökte sälja på mig ett årskort som enligt honom inte var några pengar alls (dryga 6.000 kronor) och som dessutom föreslog att jag kanske skulle tycka det var intressant med kostrådgivning - vad menade han med det egentligen ??, så var World class-besöket lyckat.

Nu har det gått 3 dagar sedan jag tränade. Värken i kroppen är total. Jag rör mig som en lätt bajsnödig tax, med knappt böjda ben och lätt ryckig gång. Igår mötte jag fina Maria utanför dagis som utbrister "Nämen, haltar du?". Hmm, nej, jag är bara helt otränad och tror att jag kan hänga med i samma tempo som andra som går på Body pump flera gånger i månaden - året runt...

Aj, aj, aj hälsningar Lola

Coola Claudia Galli

2010-02-27

När jag för en gångs skull skall vara "bara Lola" på en restaurang och sedan gå på Let´s dance, ja, då, försöker jag planera så att jag faktiskt skall hinna både sminka mig och blåsa håret. Men, när dealen med Fred som skall komma hem och ta barnen spricker - hmm kanske inte helt oväntat - ja, då står jag där med två barn hängande i benen. Tvätta och blåsa håret - glöm det. Försöker göra en snabb men lite exklusiv sminkning - ser mest ut som en panda.

Bobby vänta lite, jag skall titta efter Scooby Doo filmen. Minstingen, nej jag kan inte spela Bamsespelet.

Rouge, ögonskugga, mascara.

Bobby, är det ok att vi fikar på Grisslinge fik imorgon istället för idag. Nehej inte det.

Lite mer rouge. Lite morgonrufsigt hår. Jo, men det skall ju vara modernt nu - är det inte så massor av modeller ser ut i tidningarna som jag aldrig hinner läsa?

Snälla Bobby, fika imorgon. Ok, tack.

Hmm, håret, om jag tar lite gele i rufset så kanske det blir lite glansigt. Gele med pump som jag inte använt på kanske 6 år. Trycker till och inser att plastpumpen inte klarar hur många år som helst, tydligen har det blivit något hål i vecken i pumpen, så det sprutar ut gele på min mage. Hmm, hur låter det, och framförallt hur känns det - oväntat, ovanligt och lättande. Lättad över att jag inte hunnit sätta på mig klänningen.

Kommer iväg med glansigt morgonrufs och ren klänning och är faktiskt 5 minuter tidig till restaurangen. Herregud, vet inte när det hände sist att jag var 5 minuter tidig till något. Skön känsla - kan rekommenderas!

Äter god mat med fina vännen Christina och sedan är det Let´s Dance. Sitter bakom en av de lysande stolparna, ser inte så mycket, men stämningen är härlig. Christinas man som jobbar med produktionen berättar att jag varit i bild när jag liksom hängde ut bakom stolpen för att kunna se något. Hmm, härlig vinkel. Dock var det väldigt snabbt, så förmodligen var det ingen som såg mig. Tur.

Får möjlighet att tala om för Claudia Galli att jag tycker att hon är en jättebra tjejförebild. Hon är cool som få! Fram för fler såna tjejer! Molly Sandéns glädje är också enormt uppfriskande. Det är roligt att få lite inblick i andra människors arbetsliv - för det är ju faktiskt det det är även för de som har jobb som syns av flera miljoner tittare. Nu skall jag ha en härlig dag med mina killar. Vi skall fika och naturligtvis blir det melodifestivalen ikväll :-).

Kram Lola

Lite vår i luften och let´s dance!

2010-02-26

Trots snö och dimma, så känns det som att våren är i luften idag! + 1 grad i dag, gör att det bara känns så härligt! Har köpt ett nytt puder och rosa rouge - bästa knepet för att inte se helt slut ut hela tiden. Ikväll skall jag och min vän Christina gå på Let´s dance - så skymtar ni en nypudrad person med påskkärringsrosa kinder i Lola-kläder i TVn (alla ni som vågar trotsa OS och titta på Let´s dance) så är det moa.

Jag har verkligen älskat snön - men åh vad det blir härligt när våren kommer. Satte nytt rekord till och från Enköping i onsdags. 5 ½ timmar i bilen - helt utan bensinstopp eller motorstopp eller något annat härligt, bara vanlig stockholmstrafik i rusning, med snö utan fungerande tåg, tunnelbanor och bussar. Så, sa jag att jag har 1½ timme till lagret, jag menade 2 ½...

Ha en riktigt härlig helg! Det skall jag ha! Skall baka en after-eight-kladdkaka imorgon - mmm, så god.

http://www.recepten.se/recept/kladdkaka_after_eight.html

kramar från kvällens mest dansanta tvåbarnsmorsa - Lola

Parkeringsplats: mittfältet på motorvägen

2010-02-23

Häromdagen frågade jag Bobby hur han skulle beskriva att jag såg ut. Jag tycker nämligen att det är väldigt roligt att då och då få en inblick i Bobbys värld och tankar, eftersom hans verklighet inte alltid överenstämmer med min.  Han säger då, vadå ser ut? Jo, men säger jag, hur min näsa ser ut och min mun och mina ögon och så. Han tänker en stund, sen säger han: dina ögon glittrar som diamanter. Ja, det är sant, det är det första han säger. Vilken son jag har. Helt utan muta. Sen säger han att näsan är helt vanlig och att jag har sneda tänder... Men, det första var ändå att mina ögon glittrade som diamanter.

Idag har varit en hysterisk dag. Jag har varit på lagret och packat. Det tar mig ca 1 ½ timme till lagret, så resan började tidigt och sedan är det bara att jobba i ett sträck. När vi packar, jobbar vi i 5 olika system - webshopssystemet, fakturasystemet, kortbetalningssytemet, följesedelssystemet och Postenssystemet. Ja, tänk vad tekniken är härlig. För att få detta att funka har vi flera olika datorer och därmed flera olika sladdar som skall in i väggen. Mitt i allt detta slutade ett av systemen att fungera och jag var tvungen att ringa supporten. Naturligtvis laddar min telefon ur, så jag måste ladda den. Jacket som är ledigt till laddaren är en bit bort, så jag sätter i telefonen och har på högtalartelefon som jag skriker till över rummet, när jag  försöker följa instruktionerna. Svär lite över att skrivaren inte funkar när jag skall testskriva ut, tills jag inser att den sladden har jag fått dra ut för att kunna ladda telefonen. Kaos. Får allt att funka till slut och har världens bästa pappa som hjälper till och kör sakerna som skall till Posten.

Strax innan 7 är jag så på väg hem. Har inte ätit och har nästan inget batteri i telefonen - eftersom jag satte i skrivarsladden igem... Kör hem och har min fina kollega i örat när bilen plötsligt börja hacka. Jag säger till min kollega att bilen börjar bli konstig. Blinkar för att ta mig in i innersta körfältet. Kommer till mittersta körfältet på motorvägen när bilen bara DÖR. Den dör. Helt död. Går inte att rulla lite fint över till kanten. Jag står helt still. Får panik. Lägger på luren med kollegan, sätter på varningsblinkers och ringer hysteriskt till Fred att han får ringa till någon som får komma och hjälpa mig. Jag kan inte ringa själv eftersom det röda lilla, lilla strecket på mobilen precis försvunnit, så nu är mobilen på väg att dö den också. Hela tiden är det bilar som kör i 110-140 km/h som svischar förbi mig så nära - ena gången på vänster sida och nästa gång på höger - tutandes och blinkandes och hela min bil skakar av vinddraget. Börjar tänka på vad som händer om någon av bilarna inte hinner svänga. Slår bort tanken och sitter och väntar. Kan ju inte hoppa ur bilen, för då går det ju helt klart åt fanders. Är liksom fast i en sardinburk mitt på vägen. Det måste vara så här myror känner sig när det helt plötsligt är en massa människor som går på deras stig. Ganska snart dyker en snäll bärgare upp och två snälla poliser som får hjälpa den lite lätt chokade tvåbarnsmamman att fylla på ny bensin - jo, för vår bil har tydligen fel på bensinmätaren - det var inte en kvarts tank kvar utan den var tom. Nu vet jag det. Undrar om poliserna också tyckte att jag hade ögon som glittrade som diamanter. Tror inte det.

Kram och godnatt och kör försiktigt!

Lola 

Rökelse och tuttar

2010-02-21

Även om jag inför varje säsong bestämmer mig för att inte vara ute så mycket på visningar, så kan jag liksom inte låta blir. Jag älskar att visa kläderna och träffa kunder (som oftast är mina vänner som jag aldrig hinner träffa annars). En sån där supermysig visning som jag ser fram emot varje säsong är hos min fina fina vän och granne Malin. När jag kommer in i hallen har Malin tänt rökelse och i vardagsrummet är det lite lagom mörkt med upp-puffade kuddar och rött och vitt vin och en härlig ostbricka. Att jag bara behöver dra över ställningen med kläderna ca 10 meter är inte heller fel - eller lyfta blev det denna gången eftersom det hade snöat ca 50 nya centimeter snö, när skall det ta slut? Uttrycket "det som göms i snö kommer fram i tö" har bokstavligen fått en ny betydelse - det skall bli oerhört spännande att se var på tomten barnens längdåkningsskidor befinner sig t ex... Nog om detta tillbaka till rökelse visningen hos Malin. Utöver att Malin är fantastisk, så är också hennes gäster fantastiska. Gympalärar-Cissi som alltid skall ut på någon ny sportig utmaning, gulliga Katarina och Nina från området som jag aldrig hinner prata med annars, Malin som är den friskaste fläkten av fläktar, nya fina kunden Anneli som bara ville handla till sig själv och naturligvis Pernilla som både jag och Bobby älskar. Det är så mysigt och jag kommer in i ett härligt visningsmood med skämt om degig tvåbarnsmage och om mina inte jättestora bröst som förvandlas till härliga meloner i modellen chumdress - dagens tips chumdressen ger en snygg hylla oavsett kupstorlek :-) Stämningen är hög alla provar kors och tvärs och jag kan inte riktigt förstå att jag faktiskt jobbar. Tack Malin för att du är du!

Vad händer då när man i detta rökelse- och tutt- och magskämtande sällskap stoppar in en man? Jag provade detta dagen innan och kan berätta att det var betydligt svårare. Men, det är alltid trevligt med manligt sällskap och han hittade saker till båda sina barn, så även om jag inte var skämtsam och härlig så funkade visningen ändå.  

Det kommer nog bli visningar för mig både med och utan män i fler säsonger framöver även om jag lovar mig själv att minska antalet inför varje säsong.

Du ser ut som en vampyr

2010-02-19

Skall lämna båda barnen på morgonen innan jag skall hinna med ett tåg till Enköping klockan 9. Tar bilen först till skolan och sen till dagis. Det är halt. Jättehalt. Och slaskigt. Jätteslaskigt. Jag liksom glider runt på vägen och får superbromsa två gånger för att inte glida in i en mötande bild - obs det är på 30 väg, så det är inte en jättestor trafikfara. Hinner till tåget och sitter i möten hela dagen. Har gjort mig lite fin dagen till ära. Har både hunnit duscha och sminka mig på morgonen - såpass.

På kvällen skall jag och Fred snabbt och lätt köra Bobby och hans bästis Isac till deras första friidrottsträning. I baksätet sitter en trumpen minsting på fyra år. Trumpen eftersom han är för liten för att vara med på friidrottsträningen. När vi börjar närma oss säger han efter 5 minuters tystnad. Mamma, du ser ut som en vampyr. Åh, tack vad vänligt sagt säger jag (med en viss ironi i rösten). Minstingen säger då. Du kör bil dåligt också.... Ååååh thanks...

Snygga, kompententa, helgilnings-hälsningar

Lola

Mässa i Köpenhamn

2010-02-17

Mitt i min smått hysteriska tillvaro tar jag och finaste kollegan tåget till Köpenhamn för att gå på mässa. Tar tåget eftersom det är billigt och för att om jag äter riktigt mycket innan jag hoppar på X2000 så brukar min åksjuka vara ok. Anledningen att jag blir åksjuk på X2000 har jag förstått av andra tågkunniga människor (hmm, jaha, såna har jag alltså i min omgivning) att det beror på att kroppen inte kan hänga med i svängarna på något vis och man kan inte parera på ett bra sätt, man lutar liksom åt fel håll. Sätter mig på tåget och känner direkt att det här blir nog en lite jobbig resa - jäklar vad det kränger. Efter några minuter hörs tågkvinnans röst i högtalarna: "anledningen att det kränger så är för att tåget har ett tekniskt fel som gör att det inte kan göra mjuka svängar. Vi ber er därför att sitta ner så mycket som möjligt. Ryckningarna är inget farligt dock." Hmm, det känns ju betryggande och framförallt känns det jätte bra för åksjukan...

Kommer fram till Köpenhamn välbehållna och mätta - har ätit hela resan för att inte bli åksjuk - och checkar in på vårt halvslitna hotell. Vi har ännu en gång valt att bo i området kring stationen. I detta område känns det som att människor bara äter sunkmat, tittar på porrfilmer, bor på slitna hotell och äter frukt. Det är nämligen mest såna affärer som ligger runt vårt hotell. Går på mässa och träffar gulliga Geggamoja och sen går vi ut och äter en pizza på kvällen. Kommer hem till hotellet och sätter oss och jobbar. Ja, för vad skall man annars göra en sen kväll i Köpenhamn...??? Vi halvligger i sängen och skriver på datorn när det plötsligt ljuder en stark siren i vårt rum. Min kollega säger att det är min dator. Vi lyfter på den och håller den mot örat - nej, då inte datorn. Konstaterar att det nog är brandlarmet, så vi sätter på oss skorna och går ner 4 trappor till receptionen. Jo, då det är brandlarmet. Brandkåren med 3 stora bilar och massa - inte snygga - brandmän kommer in i hotellet. När jag står där ser jag plötsligt Anja som jag träffade i Thailand för 2 år sedan. Världen är liten! Kul! Branden var falskt alarm och vi går upp och fortsätter jobba.

Trötta åker vi hem dagen efter och inser att vi har massor massor att jobba med framöver. Kul och gnugg, gnugg i ögat - när skall vi få sova?

Ap-hit and Ap-shit

2010-02-11

Hit

Vi säljer APMYCKET - saker tar slut och vi gör repeatorders för glatta livet - vi som tyckte vi tog i från tårna - hur är det möjligt - ödmjukt tacksama!!

Donkeyboy - Ambition - APBRA!!

Glee - APKONSTIG serie på fyran som bara är så härlig. Försökte göra en kort sammanfattning för Fred förra torsdagen angående handling och karaktärer - insåg att den är apkonstig men aprolig.

Shit

Vi säljer APMYCKET - saker tar slut och det ryker ur mina öron eftersom min hjärna lite smått har börjat brinna.

Härligaste ungarna Ossian och Mattis har skickat in en bild med sina nyss hemkomna Lola-kit - där de enligt pappa Magnus känner sig APCOOLA!

En fin bild på ännu en fin Lola tjej! Selma har själv stylat ihop denna stass!

Vi älskar Diana!

2010-02-08

Vilken rivstart vi har haft! Vi kan knappt tro att det är sant. Våra fantastiska säljare har visningar som inte är av denna värld och många kunder har hittat till webshopen. Jäklar vad vi får packa. Härligt och kul! Repeatorder har blivit mitt mellannamn känns det som :-).

Vi gillar ju verkligen våra kunder och vill verkligen lära känna er allihop, det går ju naturligtvis inte, men det finns ändå vissa som man på något sätt skapar en speciell relation med även om de bor i Gävle eller Karlskrona. Mailen bl a från Annelie i Karlskrona och Anna i Gävle förgyller verkligen våra dagar. De gör att vi stannar upp i vårt helt hysteriskt hektiska liv och bara njuter en liten stund av att vi har så fina och engagerade kunder. En annan kund vi har fått en speciell relation till även om vi aldrig har träffat henne, är Diana i Karlskrona. Diana är bara så härlig och Lolig och när vår säljare hade visning hos henne för någon dag sedan hade Diana bakat en alldeles egen House of Lola tårta.

Bild kommer snart. Vi älskar Dianan och vi älskar chokaldtårtor!

Lola med i tidningen

2010-02-05

Idag var Lola med i tidningen. Ja, inte Lola utan Lolas superduper härliga säljare Malin i Uppsala. UNT - Uppsala Nya Tidning - hade gjort ett reportage om hemförsäljning och om oss. För många företag är detta förmodligen inget särskilt stort - men för oss är det jättestort och lite overkligt! Tänk att de skriver om oss! Och Malin var så fin så fin! Stolt! För några veckor sen var det en bild på Tess Merkel i Hänt Extra och då såg det ut som hennes dotter hade en Lola-klänning på sig. Superstolta - även om vi inte kunde vara 100% säkra på att det var en Lola-klänning - man såg bara nederdelen - men ändå, bara känslan av att hon förmodligen hade den på sig var härlig.

Gå in och titta på artikeln  - på sidan 14 -

Famnen full

2010-02-03

Sen kväll (läs natt) inför öppning av hemsida med ny kollektion och allt vad det innebär. För att inte missa nåt gör jag en to-do-lista på en papperslapp. Den blir lång. Jättelång. Och det är redan förbi midnatt. Hmm. Känns lite som när man går in på mataffären för att snabbhandla. Och inte tar korg för att man bara ska ha bröd och jos. Innans man ens hunnit fram till kyldisken så är famnen full. Hämtar en korg. Korgen blir snabbt överfull och går inte ens att bära. Och just nu känns det lite tungt att ha en sån lång to-do lista. Hämtar ett nytt papper. Det blir snabbt fullklottrat. Ok jag sätter på tevatten och börjar bocka av. 

Har fina kollegan i örat. Vi sitter nästan helt tysta och bara knappar på var sitt tangetbord. Och svär lite ibland. Och ibland får vi oxå helt hysteriska skrattanfall åt helt tokiga formuleringar. Som att "klänningen är fin på alla". Vi ser stora tjocka farbröder i rosa klänningar framför oss. Tokigt.

Hoppas ni gillar det nya

kramar Lola 

Bråda dagar

2010-01-31

På House of Lola så gör jag och min kollega de allra flesta större saker  själva och nu när kollektionen skall släppas på onsdag, ja, då är det minst sagt bråda dagar. Vi skall ta emot alla kläder som kommer med den stora lastbilen, vi skall fota, vi skall redigera bilder och just denna säsongen har vi också lagt in att vi skall ha en kickoff – och vad är en kickoff utan ett bildspel. Så, som man kan förstå så har varje timme, varje dag en stor betydelse för oss.

Tisdag skall kläderna komma vilket gör att jag ringer redan på måndagen till vårt fina transportföretag för att försäkra mig om att de kommer. Får besked att jag får ringa efter lunch. Min fina kollega ringer efter lunch och får besked att det inte kommer förrän på onsdag. Panik. På onsdag kväll skall vi ju fota och det är mycket som skall göras innan fotograferingen. I vissa saker är jag betydligt mer finkänslig än min kollega, men i fall som detta är min kollega betydligt mer finkänslig än jag. Det är inte så att jag är otrevlig på något sätt. Jag är bara allmänt förveten och ja, jag tror jag kan uppfattas lite tjatig och jobbig – lite som en irriterande fluga en sommarnatt som liksom bara bssss bsss och så är det tyst och då vet man att den har inte försvunnit, den har bara satt sig någonstans antingen på min kropp eller i närheten för att snart låta bss bsss igen – ja, sån är jag i såna här lägen. Så, där och då börjar min nya telefonrelation med Susann på DSV. Under hela tisdagen pratas vi vid ca 20 gånger för att lokalisera var alla våra kläder är och få besked om de kommer på tisdagen eller onsdagen. Det som börjar med: Susann DSV – ja, hej, mitt namn är Lola Garfield och jag ringer från Happydress AB/House of Lola, är på tisdagkvällen kl 6: Susann DSV – ja, hej, det är jag igen. Ja, hej Lola, nu har jag pratat med chauffören igen och de lovar att de är i Enköping kl 8:00 imorgon bitti. OK, early morning tomorrow. Tack gode gud för en fantastisk personal på DSV – även om de är en dag sena har de koll på sina försändelser och framförallt så är de supertrevliga mot en irriterande sommarfluga.

Eftersom jag bor ca 15 mil från lagret får jag gå upp vid 05:30 på onsdag morgon. Jag smyger som en indian för att inte väcka trötta barn. I vårt hus har vi en hall på övervåningen där man kan leka, klä på sig, kanske sitta och prata – eller bygga en jäättte stor Flexi Trex bilbana. Det är ju så fiffigt för att de olika delarna har olika färger och färgerna orange, grönt, gult syns jättebra i mörkret. Känner mig som en inbrottstjuv som lyfter högt på benen över laserstrålar – lite som Angelina Jolie i en catsuit – ända tills – den bruna, fina, stora, taggiga bron som så fint flyter in i vår parkett sitter som ett jättestort häftstift under min ena fot. Eftersom jag lyfte så högt på foten så kommer liksom foten precis över taggarna innan jag sätter ner foten med en inte-vältränad-tvåbarnsmamma-tyngd. Den sitter fast. Det gör så jävla ont. Jag förbannar den och kastar den i gästsängen. Familjen vaknar och jag fortsätter stressa. Kanske ta bort bilbanan nästa gång efter användning? Det konstiga är att idag 4 dagar senare finns den fortfarande kvar och jag har lärt mig var jag skall sätta fötterna. Allt blir normalt.

Åker så till Enköping och så kommer alla våra kläder. Chauffören frågar var lastkajen är. Lastkaj? Vi är två starka 35+ som bär genom olika rum, uppför trappor till vårt lager – har inte alla företag som tar emot massa pallar med lådor det så?? Springer, svettas, dricker, lyfter, kånkar, skrattar åt den bisarra situationen och konstaterar att idag behöver vi inte något annat träningspass – kvoten är uppfylld. Och, sen, kommer det härliga. Vi får börja plocka upp kläderna. Naturligtvis skall de in i hyllorna på lagret, men, varje låda innehåller en skatt – ja, det är faktiskt så det känns. Våra fiiiina kläder. Ja, det är vi som har designat dem i varje liten detalj – färger, tryck, mönster, modeller, sömmar – men, här ligger de. Det är någon annan som har sytt och detta är första gången vi får se dem färdiga. Lite som ens barn, ja, vi har gjort dem själva, men man förundras ändå över hur vackra de är. Oj, var inte det en lite stor jämförelse. Jo, kanske. Vi fortsätter svettas. Vi provar kläder, vi mmmmm:ar, vi skrattar, vi säger men, åhhhh och vi stressar. ...

Slänger oss i bilen kl 2 för att hinna 15 mil på 2 ½ timme. Jo, för idag är det klass 2 varning i Sverige eftersom det är snöoväder. Naturligtvis. Min fina kollega som är kissig. Knip igen. Vi sladdar in halv fem till vårt fotoställe där 3 vuxenmodeller redan väntar. Glider in några minuter sena till Gustavsbergs Bistro – ett lunchställe på Värmdö (har ni inte varit där och tagit en lunch – åk dit – världens bästa lunch och en supergullig Sofie som äger restaurangen)- där skall vi fota våra modeller. Har förberett allting med fulladdad kamera och ombyten lagda i fina högar. Malin, Johanna och Sandra som återigen ställer upp som modeller är snygga som få och vi är bara så glada och tacksamma över att de ännu en gång står där och ler och ser utvilade och härliga ut – inte alls så där rödbrusiga, svettluktande och toviga i håret som jag och min kollega ser ut. Under de senaste dagarna har flera oberoende människor sagt till mig: men gud Lola du ser febrig ut – mår du inte bra? Åååh thanks – jo tack jag mår prima – jag bara ser sjuk ut. Kul. När jag har tagit de första 10 bilderna händer plötsligt ingenting när jag trycker ner ta-kort-knappen. Jag trycker igen – ingenting. Tittar på kameran. Batteriet är slut. Hmm. På en fulladdad kamera. Går till kameraväskan – ingen laddare. Nähä. Vad kul. Ber modellerna byta till nästa ombyte och ringer lite desperat till Fred som snällt kommer med ny kamera – lånad av grannen. Får min kamera att funka då och då om den får vila lite. Den verkar helt klart lite febrig. Men den mår bra av att vila lite. Hmm, det kanske är receptet även för mig. I ett annat liv kanske.

Jobbar till halv tre på natten för att dagen efter fota 14 härliga ungar i Uppsala. Instruerar att de skall hoppa, snurra, skratta, se balla ut och så säger jag – säg bajskorv.  Hjärnan är trött och jag blir påmind om detta faktum när min kollega vid slutet av fotograferingen lite fint frågar: Hur många gånger har du sagt bajskorv idag. Tittar på barnen som skrattat gott åt bajskorv i början av fotograferingen som nu ser allvarliga ut och inte alls roade. Alla föräldrar – tacka mig för att era barns kiss och bajs humor är förstörd. Inga förmaningar i framtiden om att bajs säger vi bara på toaletten. Åker nöjd hem efter en lång dag och konstaterar att vi har världens finaste ungar med på våra fotograferingar! Tack alla fina mammor, pappor och barn för att ni var med! Jobbar ännu en 20 timmars dag. Fredagen försvinner i ett rasande tempo med skapande av bildspel och förberedelser för säljarkickoff på lördagen. Har en superduper härlig dag med världens bästa säljare på lördagen i Norrköping. Det är fantastiskt att se alla prova nya kläder och vara laddade för en härlig Lola-vår. Får en massa energi, men somnar mitt i en mening på kvällen efter en mysig middag med våra distriktsansvariga Piia och Tesan. En härlig dag med säljarna gör att våren känns här – våra kläder gör att man tänker på hopp och skutt och picknick i det gröna. Termometern står på – 22 grader...
Nu är det söndag. Imorgon väntar intensivitet igen – på onsdag släpps ju kollektionen på hemsidan och allt skall redigeras och in på hemsidan och, ja ,just det, vi skall ju ha en helt ny härlig hemsida också. Imorgon kommer, precis som min fina granne Eva påpekade, Lola tapetsera om. Ja, för hemsidan stängs för uppdatering fram till onsdag. See you!

Febriga- nej jag är frisk – kramar Lola

Humle och Dumle

2010-01-22

Att ha samma kläder som någon annan på mig är inte för mig jobbigt. Det händer titt som tätt när jag är på föräldramöte, mataffären, vid lekplatsen etc. Det är inget jag stör mig på. Dock, som Tony Irving säger i Let´s dance. Men.... När jag och min fina kollega skall gå på modeseminarier som vi försöker göra någon gång per år, då är det alltid lite speciellt. Det är inköpare och designers från många av de stora kläd- och skoföretagen i Sverige som är där... och ... vi. Vid dessa tillställningar är det lite som en modevisning. Alla har verkligen tänkt till vad de har på sig och har snygga skor och trendiga kläder - 99,9% helt klädda i svart - och sedan går folket runt och berömmer varandra för hur snygga kläder den andra har. Lite märklig situation.

När jag så på morgonen stod och valde vad jag skulle ha på mig, föll mitt val på den rosa plyschklänningen från i höstas. Jag känner mig fin och lite rolig i den. Den sticker ju helt klart ut från det svarta så den blev det, med mörka tighta jeans. Jag känner mig fin och åker inåt stan. På vägen ringer min fina kollega som jag skall gå tillsammans med. Att vi jobbar och trivs så bra ihop har nog att göra med att vi till största delen är extremt lika. Bland annat har vi lika smak. Oftast, exempelvis vid designarbetet vid framtagande av Lola-kollektioner är det ju en klar fördel. I normala fall brukar vi alltid ringa varandra innan vi skall på tillställningar för att kolla av vad den andre har på sig. Det har vi inte gjort idag och det resulterar i att bland dessa trendiga svartklädda människor sitter två illrosa Humle och Dumle. Vi är fnissiga hela seminariet. Det hela toppas med att vi på lunchen hamnar bredvid hela Room Service gänget med designers och allt. Tur att de inte har någon färgkoll. Eller? Lika smak är oftast bra, men just där och då önskade jag att vår olikhet kring bacillskräck (jag fick äta upp en sushi som ramlat på bordet eftersom min kollega inte fixar tanken på vad som legat på bordet - yummie) istället var en olikhet kring stil, smak och kanske framförallt färger.

Fredagshälsningar från Humle och Dumle

Nyttigheterna fortsätter

2010-01-20

Nu när jag ändå har kommit igång att leva ett liv utan Marabou Apelsinkrokant, så har jag även gått in i ett träningsmood. Från att alltid haft målsättning att träna 2 gånger i veckan, så har jag återgått till träningsintensiteten jag hade från 5-21 års ålder - jag tränar varje dag. Det är mycket lättare att träna varje dag än att skjuta upp 2 gångersträningen ända till söndagen, då det är helt kört att få till 2 dagars träning den veckan. Varje dag skall jag göra något i minst en halv timme. Gå en promenad eller cykla på min nyinförskaffade motionscykel och samtidigt titta på när andra tränar - Biggest Loser, So you think you can dance eller som igår det där programmet med alla superidrottsstjärnor som bor på ett slott - allt funkar! Däremot uteblir träningsvärken. Kanske jag gör allt lite för bekvämt?? Häromdagen la jag och Fred till lite tennis... på Nintendo  Wii... och vad händer. Jag har sån träningsvärk i armen att jag inte kan lyfta den. Härligt. Träningsvärk av Nintendo Wii. Jag är så grymt vältränad. Absolut.

frågesport fortsättning...

2010-01-12

Bobby som inte kan läsa fortsätter att ställa frågor ur frågesportspelet till minstingen i familjen:

Bobby: Hur många magar har kungen - 1 eller 4?

hmm, menade du kanske kossan?

Minstingen: 4

Bobby: Rätt

Bobby : Var bor tandläkaren?

Que - vilken tandläkare?

Minstingen ser ut som ett frågetecken och svarar inte. Bobby låtsas inte om att Minstingen inte svarar utan fortsätter med nästa fråga direkt.

Bobby: Var utvecklades Herr Baxter Stockman till en fluga?

Vem f-n är Herr Baxter Stockman?

Minstingen: Jag vill inte vara med i spelet längre.

Bobby är lite förvirrad över utgången av hans superbraiga och supersvåra frågor. Minstingen är sur. Mamman är skrattig och  fortsätter undra över vem Herr Baxter Stockman är.

ruuumpa

2010-01-10

Fred tycker Sean Banan är jätterolig och då framförallt när han säger ruuuumpa hela tiden. Med tanke på att Fred säger detta härliga ord ganska ofta, så säger även Bobby och minstingen ruuumpa mer än brukligt. De flesta som hör detta tänker på Sean Banan och skrattar mycket åt våra barn och positiv förstärkning gör ju bekant att barn gör om sakerna om och om igen... So far so good.

I fredags när jag skulle lämna minstingen på dagis var det inte många barn där. Antalet barn på dagis gör på något konstigt sätt att jag känner mig som en urusel mamma, men egentligen har barnen det superlyxigt dessa dagar då personalen är utvilad och har få barn. Det som också är positivt är att man hinner prata lite med personalen vid hämtning och lämning. De brukar alltid ta sig tid till detta i och för sig, men jag känner mig inte lika mycket som att jag stjäl tid. På minstingens dagis arbetar en kille som är en superbra pedagog, mycket trevlig som dessutom ser bra ut - spelar egentligen ingen som helst roll, men för att ni skall förstå helheten så lägger jag till även denna information. Både jag och Fred gillar honom jätte mycket. Jag fick nu tid att prata lite om dagis och jul och nyår och det är då det händer. Minstingen börjar med sitt ruumpa och det är inte bara det att han säger det utan han går runt mig och liksom pickar med sitt finger upp bak i rumpan och även... ja, det är då det blir lite jobbigt... även fram. Jag försöker fortsätta prata samtidigt som jag föser bort den pickande rump och trosfascinerade killen. Det hela slutar med att jag får avsluta samtalet och gå därifrån... Fred har fått ruuuumpa förbud här hemma nu... Minstingen får utlopp för sitt intresse för rumpor och trosor genom att titta på Let´s dance och inte genom att picka på sin mamma...

Beanstider...

2010-01-07

Nej, nu räcker det! Efter en helt galen matjul och matnyår med otroliga mängder av sötsaker så har jag och min uppsvullna mage bestämt oss - nu är det dags att gå från cookies till beans. Ja, jag har ju tidigare skrivit om att jag är en människa som antingen äter cookies och då äter jag väldigt mycket cookies eller så är det beans och då är jag en ganska duktig GI-wannabe. Efter en helt tokig höst då jag har varit helt insnöad på Marabou Apelsinkrokant så är det nu dags för ett något nyttigare leverne. När vi jobbar med att ta fram nya vuxenmodeller har det alltid varit väldigt bra eftersom jag är en ganska typisk stl S och min fina kollega är en typisk stl M. Så, om ni tycker att stl S är stor i storleken i vårkollektionen så vet ni vem ni skall skylla på... sockercravingsmonstret Lola eller nej förresten skyll på Marabou och deras förb-de Apelsinkrokant!

Var som sagt i Fjällen över nyår och då var Idol-juryn där och spelade in Made in Sweden. På afterskin sjöng juryn och då tog de upp barn på scenen. Ett av dessa barnen var Bobby. Inte alls stolt mamma. Inte alls. Senare på kvällen hamnade vi på samma restaurang som delar av produktionsteamet, däribland Anders Bagge. Vi var 12 vuxna och 14 barn ute och åt - helt normalt antal - och Anders Bagge gick direkt fram till barnbordet med barn mellan 2 och 9 år och utbrast - Hej, jag skall vara er lekfarbror ikväll. Ok, hur tänkte du nu? Alla barnen blev helt till sig och när han dessutom bjöd alla barnen på en glassbomb så var både lyckan, sockertoppen och uppspeltheten på topp! Alla barnen gjorde high fives med Baggen, ritade teckningar och kramades och i princip klättrade upp på den snälla lekfarbrorn. Alla utom den tjejtjusande minstingen i vår familj. Han tog det hela med ro. Vid slutet av kvällen bestämde han sig dock. Han gick fram till Anders Bagge och sa med hög och tydlig stämma. Tjena Laila Bagge! ...hmmm... tydligt vem det är i juryn som gjort avtryck på minsta familjemedlemen....

Nyårsmys och silverfisk

2010-01-01

Julen har passerat. Jo men jag tycker att julen är lagom fram till nyår. Då barrar granen så att det inte är roligt längre. Särskilt i år eftersom Bobby använder vardagsrummet som sportarena. Bollar och torr gran är ingen bra kombination.

Nyår firas i fjällvärlden med nära och kära. En ny tradtion sen nåt år tillbaka som passar vår familj perfekt! Komma hemifran, ta sig ledigt, vara tillsammans, lite frisk luft och fysisk aktivitet. I år åker vi faktiskt lite längd. Jag bestämmer mig själv för att åka liten runda varje dag för att få lite motion. Första dagen går det oerhört tungt - inte så konsigt det var ju ett år sen sist. Andra dagen går det tungt - inte konstigt det är ju så kall och kärv snö. Tredje dagen går det tungt - lite konstigt.... men stavarna är ju för långa. Fjärde dagen blir jag omkörd av en hurtig norska i 60 års ålderna som ropar nåt käckt när hon susar förbi. I en uppförsbacke. Femte dagen har jag så ont i armarna att jag måste vila. Tar en promenad istället. För att döva mitt dåliga samvete över att banga motionsrundan bestämmer jag mig för att gå uppför en slaombacke. Fruktansvärt jobbigt i kyla och blåst. Väl hemma igen inser jag att jag valde områdets enda svarta pista att promenera i.

Nyårsafton firas i stugan med familjemys. Apropå mys har vi under fjällvistelsen haft mys varje dag: första kvällenmys, måndagsmys, tisdagsmys, snart nyårmys, nyårsmys, fredagsmys osv.

Bland mina vänner är det allmänt kännt att jag är lite petig med stugor och restauranger mm. Jag gillar bara inte gamml lort och eventuella konstiga, otäcka baciller. Och nej jag har inte bacillskräck. Tycker inte jag iallfall. Jag har inget problem att dricka ur samma flaska som barnen eller äta med samma bestick som nån jag känner. Men okända människors baciller...och särskilt om man börjar fundera på vilka de okända människorna är. Om ni inte vill smittas av mina tvångstankar så sluta läs nu! Om jag till exempel ska köpa pizza (händer nästan aldrig pga av just detta) och ser att bagaren bakar pizza och tar betalat utan att tvätta sig eller använda handskar så går det inte. Jag kan inte äta. Eller om jag ska sova i en hotellsäng och det ligger nåt mörkt krulligt hårstrå  så är det inte roligt. Eller om det skulle råka finnas insekter där det inte ska finnas insekter. Eller om porslinet på restaurangen inte är rent. Eller att ta  i handtag mm på offentliga toaletter. Och att äta plankstek på träplanka finns inte (de blir väl aldrig rena?) Stugan vi bor i nu är helt ok. Ingen stora jobbiga saker. Men jag har med mig eget täcke och kudde och Fred fick bädda barnens sängar så att jag slapp ta i lånetäcken och kuddar. Och för säkerhetsskull har jag med mig lite muggar , tallrikar och bestick (men här finns diskmaskin så det känns ok). Igår gjorde jag en snabb dammsugning såhär i halvtid och då kröp det ett svart liete djur längs listen i mitt sovrum. Jag försökte dammsuga upp det men det bara slank iväg hela tiden. Vet inte om jag fick tag i det. Finns det svarta silverfiskar? Men till saken. Jag sover kvar i rummet! Det hade jag aldrig trott om mig själv. Just detta är jag faktiskt mer stolt över än mina små skidrundor!

Men dagens avhämtningspizza gick inte ner.....kartongen var så slabbig utanpå...

Gott nytt på er alla fina!

Lola

Halsfluss i juletid

2009-12-21

Har haft bråda dagar sista tiden. Fredagkvällen skulle jag för första gången på mycket länge gå ut i Stockholm. Minns inte när det var sist. Jag har varit ute och ätit med fina vänner, men inte varit ute ute. Går upp på övervåningen i jeans och slapp tröja och sjal för att välja kläder till denna stora kväll. Jag vill ju inte se ut som en tvåbarnsmorsa från förorten - hmm, men det är ju just det jag är - vill inte se för uppklädd ut och inte heller se ut som en tonårswannabe. Drar diverse blusar och klänningar i olika färger fram och tillbaka över huvudet. Resultatet blir helt elektriskt hår och beslut om att jeansen och den slappa tröjan är alldeles utmärkt. Hade en supermysig kväll i goda vänners lag på AG på Kungsholmen och jag kände mig faktiskt varken som en tonårswannabe eller trist tvåbarnsmorsa. Åker buss länge för att komma hem.

Lördagen tillbringas på inomhuslek där Bobby och hans bästis har kalas för hela klassen. Jätteroligt! Fick en känsla av att jag verkligen var på helt rätt plats efter en helkväll ute. Vad gör bättre för en trött mamma än 19 helt hysteriska barn som hoppar i en hoppborg?!?!

Lördagkvällen tillbringas med finaste grannarna med julmat och mys i soffan. Och då känner jag det. Jag har lite ont i halsen. Strunt i det.

Vaknar på söndagen och har jäääätte ont i halsen. Men jag kan inte ha ont i halsen. Åker till lagret och packar en massa leveranser som skall skickas iväg och på kvällen är min extra lillasyster Louise på middag. Har j-ligt ont i halsen när jag går och lägger mig.

Vaknar idag och ser att Fred inte ligger i sängen längre. Går ut och hittar honom i gästrummet. Undrar varför? För att du har snarkat helt galet mycket i natt. Jag har aldrig snarkat förut, så jag inser att mitt allmäntillstånd är sådär. Kan omöjligt svälja och åker till vårdcentralen. Träffar en läkare i min ålder som verkar både trevlig och smart. Han har listan på dagens besök framför sig och där står mitt personnummer och en massa andra personnummer som börjar på 05, 08, 07, 04. I feberfrossan försöker jag vara lite käck och säger då: oj, när jag tittar på alla personnummer så känner jag mig riktigt ung. Han tittar på mig och ler lite konstigt. Det värsta är att det nog tar ca 2 minuter innan jag inser att naturligtvis är det inte rekord i patienter över 100 år som skall besöka vårdcentralen denna dag utan helt vanliga små barn som är födda på 2000-talet. Känner mig så otroligt korkad och vet inte vad jag skall skylla på - feber - halsfluss - trött efter en intensiv höst? Jag kommenterar inte det mer - tänker att han får tro att jag tillhör den ironiska generationen istället.

Snart är det jul och då skall jag kunna svälja - så det så!

kram Lola

Lussefirande

2009-12-11

Igår kväll var vi på lussefirande hos våra fina vänner Jacob o Christina. De hade bjudit in till kalas där alla skulle ha lussekläder. Både vuxna och barn. Det hade vi naturligtvis glömt. När värdfamiljen öppnar i lucia-, tomte- och pepparkakskläder, känner vi oss lite fel i smutsiga dagis och skolkläder. Men, men, det viktigaste är att vi umgås. Christina som både är konstnärlig och ambitiös har fått till en fantastiskt mysig julkänsla i huset och det toppas med att vi alla skall sjunga lussesånger. Alla vuxna börjar i vardagsrummet och sjunger, inga barn ansluter, vi byter sång, inga barn ansluter, vi börjar röra oss ut i lite ringdans ut i köket där vi hör att barnen är. I köket står Hugo 2 år med peltor hörselskydd på sig. ok, vi fattar piken.

Göteborg

2009-12-09

När vi valde webbföretag, så valde vi med magkänsla. Vi valde ett webbföretag som hade en Fredrik och Jenny, men som låg i Göteborg. Avsåndsmässigt inte det smartaste, men relationsmässigt ett smart drag. Det är fantastiskt skönt att kunna äta lunch tillsammans och diskutera allt från marknadsläget till om man skall bli kompis med sitt x eller inte på facebook :-).

Jag gillar att åka tåg. Jag och min kollega sitter gärna länge på tåg. Aldrig jobbar vi så bra som då. Upp med datorer, klädprover, färgprover, papper, fika, i med sladdar som vi drar kors och tvärs och sen jobbar vi! Det blir som ett litet vääääldigt trångt, resande kontor och vi är superkreativa. Eftersom tåg inte alltid är det snabbaste alternativet så tvingas vi åka vääääldigt tidigt på morgonen för att komma fram i ok tid. Jag stressar som en iller på morgonen och går iväg till bussen som skall ta mig till tåget när alla grannar sover och det är helt svart ute. Bestämmer mig för att sminka mig på tåget och slänger ner sminkväskan det sista jag gör. På med dunjackan - för det är väl kallt idag?? Drar upp blixtlåset och ger mig iväg. Jag har under flera år längtat efter en ny dunjacka. En sån där supervarm, härlig, gärna Fjällräven eller Boomerang eller någon annan riktigt bra jacka. Varje år sätter dock snåletarmen in och jag väljer att lägga pengar på att måla om eller något annat praktiskt.

Framme på tåget när jag dels upptäcker att: det är inte kallt ute idag och dels upptäcker att min jacka har förvandlats till en j-ligt trång annorak eftersom blixtlåset inte går att dra ner. Bestämmer mig för att åka i jackan hela vägen - det kan ju vara kallt i Gbg när vi kommer fram och då skall vi ju gå en bit. Sitter alltså i mitt extremt trånga resande kontor i min extremt varma jacka. Det är inte kallt i Gbg...

Kommer fram till Webbhuset och får hjälp av Fredrik och Jenny att dra av mig jackan. Jag är röd i ansiktet och det känns som min inre kroppstempratur för alltid kommer ligga runt 42 grader. Har ett bra möte där vi pratar om framtida förändringar på webben - kul. Åker hem i en nyinköpt dunjacka för 299 kronor på Zara - inte riktigt den jag har drömt om i flera år, men ändå en jacka.

Läser saga för Bobby och minstingen på kvällen och för att få huvudet närmare boken så lägger jag armarna bakom huvudet. Minstingen som också vill se boken bättre, lägger sig nära min armhåla. Minstingens kommentar belyser stora delar av min dag: mamma, här luktar det tyyyp bajs. Thaaanks.

IKEA igen...

2009-12-04

Har ett barn hemma efter operation, men som efter en dunderdos Alvedon är långt ifrån sjuk. För att vara en sån där supermamma - som alltid har välstädat hemma, inga tvättberg i tvättstugan, alltid är supersugen på både det ena och det andra och alltid är lite andfådd efter senaste boxpasset på gymet - så väljer jag att även ha hemma Bobby. Jobbar på förmiddagen. Om du inte slutar prata i telefonen mamma så sätter jag mig på ditt huvud. Aj. Om du inte slutar att prata i telefonen mamma så trycker jag på din dator. Neeeej, nu skickades ett mail med texten lkjölkjöl iväg till en ganska viktig person.

En utflykt är ju bra. Behöver ramar till julklappar och lämna in mina låneglasögon hos optikern. IKEA med Synoptik på vägen hem. Bra utflykt.

Kommer iväg efter gråt i hallen och bilfärden blir mysig med leken "gissa vilket djur jag tänker på". Finns det i Sverige - Ja. Är det giraff - hmm nej - myra - nej - cowboy - que?? Mina barn är både snygga och smarta...

IKEA besöket börjar som vanligt med lunchintag i form av köttbullar. Minstingen spiller ut hela glaset med lingondricka över bordet och mitt ena ben. Jag säger med avsiktligt hög röst. Det gör inget gubben. Sånt händer. Ingen fara. Hoppas att folk runtikring förstår vilken supermamma jag egentligen är - inte alls den där irriterade, snäsiga mamman som jag var på förmiddagen.

Börjar ta oss igenom varuhuset och har kommit till barnavdelningen när min telefon ringer. Jobbsamtal. Barnen hittar en ljusreklamskägla som liksom flyger omkring på golvet. De slänger sig på magen på golvet efter den - bodysurfing. Jag pratar och hytter med fingret samtidigt. Barnen skrattar och surfar. Lägger på och tar mig neråt mot ramarna som vi faktiskt är där för att köpa. Slänger ner fina servetter när telefonen ringer igen. En fin vän vill prata om allvarliga saker. Självklart finns jag för att prata. Barnen får fria tyglar och fortsätter sitt bodysurfande. Minstingen blir kissig. In och kissa alla 3 samtidigt som samtalet fortsätter. Minstingen och Bobby försvinner bakom väggen till gardinavdelningen. Ho, ho var är ni. Hittar dom. Minstingen skall bajsa, alla 3 in på toa igen. Samtalet fortsätter samtidigt som minstingen klämmer och Bobby hänger bakom och rapporterar hur mycket av korven som har kommit ut.

Svischar förbi ramarna och är svettig och slänger i ramarna. Supermamman är borta. Kommer till kassan. Självscanning. Bra. Inser att jag tagit skyltexet av ramarna. Skiter i att hämta nya. Åker från IKEA svettig, utan ramarna med två superuppspelta barn som somnar i bilen av utmattning. Kör förbi Synoptik med sovande barn i bilen utan ramar och förbannar mig själv att jag har på telefonen när jag är på utflykt med barnen. Eller jag kanske bara skall inse att IKEA utflykt och barn inte är kompatibla?? Nu är det Idol och ett härligt glas vin som gäller. Puh

tjejtjusare

2009-12-04

Jag har en son. En son som är helt besatt av tjejer. Han är 4 år och älskar tjejer. Just nu är det viktigaste kring tjejerna deras underkläder - trosor. När jag kommer ur duschen i underkläder säger han med rullande R. Trosor. När vi åker förbi H&M reklamskyltar säger han upprepade gånger: trosor, trosor. När Tove nyss kom in på scenen i Idol i korta hotpants och någon spetsig catsuit säger han inte helt oväntat: trosor. Jag har sagt det innan och jag säger det igen: vad månde bliva?

elefanten på busfabriken

2009-11-27

När vi är i vår stuga så har vi som tradition att åka till Busfabriken i Halmstad. Varje gång man är på Busfabriken så avbryts helt plötsligt all lek av att en jättekäck låt spelas och ut kommer en människa utklädd till en jättestor hårig elefant. Bobby tycker att det är superhärligt och springer fram och kramas och nynnar med i Busfabriken låten. Minstingen däremot tycker att elefanten är superläskig och har alltid fått en panikartad blick och hängt sig fast i mina ben. När vi nu skulle göra vårt höstbesök så blev barnen eld och lågor. Följande konversation utspelar sig i bilen på väg till busfabriken:

Jag: Skall det blir roligt att åka till Busfabriken?

Bobby och minstingen i kör: Jaaa

Jag: Vad skall bli roligast?

Bobby med lite uppspelt röst: drakrutchkanan

Minstingen med jätte jätte glad röst: å å å vet du mamma?

Jag: Nej, vadå?

Minstingen med fortsatt jätte jätte glad röst: När elefanten kommer då skall jag säga. Kom hit så skall jag bryta benen av dig.

hmm, jaha, vad svarar man på det?

helgkramar från Lola

Hamburgare och gästsäng

2009-11-21

Igår skulle vi äntligan få hit våra fina fina vänner från Nyköping! Jag och Christina skulle tillsammans med 5 barn gå på Idols genrep där Christinas man Magnus jobbar. Därefter skulle vi åka hem med alla barnen och äta middag, mysa och ha övernattning. Magnus som jobbar sent skulle komma några timmar efter midnatt. Mina utmaningar denna dag var 1) vad skall vi äta som går superduper snabbt och ändå känns lite fredagskul ?2) var skall 2 vuxna och 3 barn-gäster bo på ett vettigt sätt i vårt inte jättestora radhus?

Ok, hemlagade hamburgare är bra. Då kan jag förbereda dem under min inte alls stressiga fredag. Det är så härligt att man som man - i alla fall om man heter Fred - helt kan smita från att städa hela huset, handla och fixa iordning inför att våra gemensamma vänner kommer. Tänk vad skönt - det måste vara som att ha Hemfrid, Middagsfrid och allt annat med Frid anställda (vilket jag inte har). Ja, ja, nog om det. Hamburgare blir det av nötfärsen i frysen. Topp. Sängplatser. Bäddar ut en dubbelsäng till 2 barn i allrummet, sover själv i Darlings rum. Låter Bobby och Darling sova i samma rum, där jag också sätter in en IKEA-tältsäng som jag liksom för in under bokhylleplanet och liksom lutar kudden mot leksakslådan där det stora Turtlestornet i plast hänger över kanten. Sängen blir efter placeringen ca 135 cm lång - perfekt längd för en liten kille på besök. Magnus och Christina får mitt och Freds sovrum. Perfekt.

Jag är så glad över lösningen att jag t o m skickar ett sms till Magnus där jag skriver: Skön säng med tillhörande sovmorgon erbjudes på Casa Garfield. Vi längtar efter att ha er här!

Stressade inte alls för att hinna med allting. Så. I allra sista stund påbörjar jag hamburgarna. Sätter in färsen i mikron på låg värme. 18 minuter. Inget händer. Höjer upp värmen och sätter på nya 25 minuter. Sätter mig vid datorn och jobbar lite intensivt tills det plingar till i mikron. Helt genomkokt köttfärs - ljusgrå. Fan.

I mixern ändå, häller i ägg och häller på grädde. Surgräddeklumpar. Plums, plums.

Kör runt mixern några varv till. Luktar surt. Diarrekonsistens. Mmmm. Härligt. Helt omöjligt att göra hamburgare av. Slänger mig in i duschen. Hämtar barnen. Stannar på Ica och köper färdiga hamburgare. Det blir bra. Hemlagat är inte alltid det bästa. Nej, så är det. Hemlagat är inte alltid det bästa. Mantra...

Är på ett fantastiskt genrep. Erik sjunger lika bra som hans ben är smala. Calle har slutat blunda och Mariette är fantastiskt vacker. Kommer hem och äter icke hemlagade hamburgare och har en supermysig kväll. Går och lägger oss efter midnatt, inte på exakt de ställen vi hade tänkt oss, men nästan. Vaknar av Bobby och Christina som kommer in och skrattar och skrattar. När hon vaknade halv åtta och inte ser Magnus i sängen bredvid sig blir hon orolig. Hon går ner och tittar om han ligger i soffan. Icke. Har han inte kommit hem? När hon går tillbaka till sovrummet råkar hon titta in i Bobbys rum och där - i 135 cm sängen - med huvudet lätt lutat mot Turtlestornet - ligger 185 cm långa Magnus och sover tillsammans med mina barn. Christina väcker honom och meddelar att han gått till fel sovrum. Sängen stod tom och Magnus trodde att jag hade gjort iordning den till honom. Snacka om äkta gästfrihet. I sms:et borde det stått: Pytte-pytteliten dvärgsäng med tillhörande garanterad nackspärrskudde erbjudes på Casa Garfield. Vi längtar efter att få lämna över ansvaret för våra två barn som vaknar flera gånger per natt till dig. :-) 

En halv boll och små muskler

2009-11-15

Influensa och chokladchock får mig att inse att kroppen kanske skulle må bra av lite motion nu när jag är frisk. Fina grrannen ÅSa drar med mig till Friskis och Svettis. Core Bosu. Har aldrig testat förut men det är träning för små muskler (jodå det har jag många - väldigt små, djupt liggande under fluff) ). Och man gör övningarna med hjälp av en halv boll.

Det är jääättejobbigt att stå på en mjuk halv boll och blunda. Så sjukt jobbigt att benen skakar. Och sen ska man stå på ett ben. Och sen blunda, stå på ett ben och luta huvudet på sidan. Det låter kanske som ett skämt men jag lovar min träningsvärk är inget skämt. Högst verklig.  En annan övning var klassiska armhävningar. Bara det att man har händerna på den halva bollen som man nu vänt på så att den är rund nedåt. Jag klarar 0. Noll armhävningar. Väldigt små muskler där antagligen.

Tur att det var min "favorit-fröken" Jenny som höll passet. Och att balansera och koncentrera sig samtidigt gjorde att tiden gick fort. Jag är där nästa söndag oxå- om jag kan gå då :)

Bobby spelar spel

2009-11-13

Bobby spelar spel med minstingen. Ett frågespel. Bobby kan inte läsa. Bobby hittar på frågorna själv. Jag sitter och lyssnar på frågorna.

Bobby: Hur många Turtles finns det?

Minstingen: 3

Bobby: Fel, det finns 4.

Bobby: Hur mycket tycker Donatello (en av Turtlesarana) pizza?

Minstingen: 10

Bobby: Rätt

Bobby tänker lite, hmm, han kunde en av frågorna. Här gäller det att hitta på en lite svårare fråga.

Bobby: Denna kommer du ha svårt att klara! Hur många vegeterianer finns det i Sverige?

Minstingen ser ut som ett frågetecken. Bobby är nöjd. Mamman fnissar.

Inte i min smak...

2009-11-12

Jag har väldigt svårt för att barn använder orden dum och äcklig i tid och otid och har därför med inspiration från min kära syster infört ordet fisig och "det är inte i min smak" istället. Det är oftast när det gäller mat och dryck som uttrycket "inte i min smak kommer fram", men häromdagen när jag nyduschad går in i Bobbys rum för att prata med honom lutar han sig fram emot mig och sniffar på mig. Sen säger han med något överdrivet glad röst:

Oj, men fy, du luktar verkligen inte i min smak. Du luktar som ruttet schampo.

Åh tack sa jag och kände mig väldigt laddad för att gå på ett viktigt möte.

Samma härliga unge satte sig i dag jättenära mitt ansikte och studerade mig ingående. Jag tänkte att det kanske är för att jag dagen till ära faktiskt lagt en någorlunda grundlig makeup. Efter en stunds studie säger han:

Mamma, du ser väldigt trött ut. Din hud är liksom lite fläckig och rödprickig.

Ok, känner mig snygg och sommarblomsdoftande...

Cookies and beans...

2009-11-06

För något år sedan var det med en låt i melodifestivalen som hette Cookies and beans och det slog mig då att titeln är mig personifierad. Det är så jag är. Det är så mitt liv ser ut. Jag har mina perioder då jag är beans. Jag äter inte sötsaker, jag motionerar, lagar härliga nytta rätter ur GI-kokböcker och framförallt efter 2 veckors yrsel, trötthet och surhet, så är mitt sötsug borta - vanlig Marabou Mjölkchoklad är så sött så att jag ryser och det på allvar känns som kariesen tar över min mun när jag tuggar.

Sen har jag mina cookies perioder, då jag skulle kunna leva på Marabou Apelsinkrokant och kladdkaka. Jag fortsätter nog att äta ganska nyttigt, men framförallt är det chokladen som tar över mitt liv - choklad i alla dess former - kakor, bakverk, chokladkakor etc etc. Mitt sötsug är då på topp och jag tycker att Marabou Mjölkchoklad känns hälsosamt och bra för humöret. Det roliga är att jag tror egenligen inte min kroppsstorlek ändras nämnvärt beroende av cookies eller beans, dock ändras mitt sötsug och min blodsockernivå.

Jag är just nu inne i en riiiktig cookiesperiod - härligt, men inte helt nyttigt. Och så får jag då influensa. Kan bara dricka och dag 2 kräks jag dessutom upp det mesta jag fick i mig den dagen. Nu dag 5 tänker jag lite glatt att jag skall ställa mig på vågen. 5 dagar halvfastandes borde ju ge något härligt kilo mindre. Trodde jag. Nej, jag har gått upp i vikt dessa 5 dagar - hur f-n är det möjligt. Tar kroppen av alla mina gamla chokladkakor som ligger sparade någonstans och ökar på lite? Mitt tips just nu är - fasta inte. Ät choklad!! Jag återkommer längre fram med Halleluja föreläsningar om hur härligt det är att vara sockerfri. Just nu känns det dock som att det dröjer...

Influensa

2009-11-05

Det här med influensa och då framförallt den omtalade, gräsliga, läskiga svininfluensan - det är på något sätt en sak som inte drabbar mig. Men här sitter jag nu, första dagen på hela veckan framför datorn igen efter 3 dagar med över 39 grader i feber. Hua, det är inte roligt. Det är bara att konstatera att det går väldigt mycket skräp på TVn på dagarna. Men konstigt nog - efter 3 dagar  - då märker jag att jag blir riktigt glad över att se Everland (heter det så?) på eftermiddagen. Tack för att ghostwisperer visar repriser varje dag - ett program som åtminstone har 2000-tals färger i programmet. Det är något konstigt dis över serier gjorda tidigare än 99. Idag är minstingen sjuk. skall gå och krama på honom lite till. Han är helt vit i ansiktet och jag får idag bara titta på barnprogram. Hmm 80-tals serier är kanske inte så dumt vid närmare eftertanke...

Naket

2009-11-01

Släpade ut familjen på en höstpromenad igår. Lite motigt att komma iväg men när vi väl kom ut var det jättemysigt. Vi gick en sväng i närmaste skogspartiet. På vägen hem passerar vi ett gammalt hus som fungerar som föreningslokal. Det är jättemycket bilar på parkeringen och vi förstår att där pågår nån slags aktivitet. Jag sneglar nyfiket mot fönstret och får syn på.....massa nakna människor?! Skojar lite till Fred och säger "det måste vara nån nudistförening". Kommer upp på parkeringen och på en av bilarna finns en dekal: "Naken är fri". DET var en nudist..eller naturist förening som hade årsmöte. Försöker slå bort bilden av alla dessa nakna männsikor som sitter och klubbar föreningsbeslut och planerar...nakensäsongen? Håriga bröst, hängande snoppar (eller ännu värre....NEJ vill inte tänka tanken) bröst i olika storlekar, nakna rumpor på stolar där andra ska sitta sen..... Naket må vara härligt en varm sommardag på en ödslig strand men det där med naket i grupp har jag svårt att förstå.

Som avslutning på helgen var vi i badhuset!!! Lite mer naket :) Men det är bra mysigt att komma iväg och göra saker hela familjen.

kramelikram Lola

oboy med vatten??

2009-10-27

Både jag och Fred är ju egna företagare vilket naturligtvis har sina fördelar genom att man - som det så fint heter - äger sin egen tid. I teorin låter det som att man är ledig en massa tid, i praktiken innebär det i vårt fall att vi jobbar jämt. Förra veckan bestämde vi oss för att utnyttja vår härliga entreprenörsfrihet genom att åka till lilla stugan i Falkenberg med barnen och ändå kunna vara tillgänliga jobbmässigt. Prioriteten skulle vara i just nämnd ordning - 1 härlig vecka 2 frihet 3 barnen 4 jobb. Hmm - vad hände? Nummer 4 tog över - igen. Ja, ja, men jag fick ändå några underbara andetag på stranden i Grimsholmen och barnen fick jag pussa extra mycket på - även om minstingen mest var fascinerad över Camilla i Idols röda byxor - kärleken till mamma försvann fullständigt när han utbrast: Mamma, guud vilka snygga byxor, de är så snygga så att jag nästan dööör.

Som urvridna trasor efter en veckas tokjobb med 2 barn sittandes på huvudet och kramandes benen, kom vi så hem i söndags kväll. Hem till ett hem helt utan mat. Satte oss därför igår och beställde mat på Mataffaren.se - thank you Coop!!! Imorgon kommer matkassarna med maten hem till min hall. Superhärligt! Men vad skall vi äta idag? Hämtar barnen vid 16:30 för att utfordra och sedan åka på visning kl 18:00. När Bobby gnäller för att jag sätter fram mackor och smör på bordet, säger minstingen: mamma - blir det frukost? Japp, det blir frukost säger jag och passar på att snäsa lite till Bobby att det faktiskt finns barn som inte får någon mat alls. Men när Bobby snällt sätter sig och äter smörgåsen med gårdagen som sista förbrukningsdag och smör som enda pålägg och samtidigt frågar: Mamma - kan man ha oboy med vatten, då tycker jag lite synd om mina barn. Mjölken är ju liksom också slut...  

Kunders historier

2009-10-23

Fick en härlig historia från Malin som jag vill dela med mig av:

Barnens modemedvetande börjar tidigt...

Söt konversation mellan Tilde 4 år och Gustav 5 år.

Tilde -Hej Gustav, vad fin du är, jättefin Lolatröja du har!

Gustav -Tack, jag har ännu fler lolatröjor hemma. Men! Du är ju jättesnygg Tilde! Du har ju också Lolakläder.

Tilde -Ja och jag har nästan bara lolakläder hemma.

kram Lola

vad man kan hitta i en soffskarv

2009-10-19

Är hemma med sjuka barn idag. Det är verkligen mysigt. En stund. Jag tror alltid att jag ska få lika mycket gjort som annars så att det blir till att träna sin simultankapacitet. Maila och kolla på Scoby-Doo samtidigt. Prata i telefon och spela fotboll.  Laga mat och klippa ut flaggor. Spela Uno och tömma diskmaskinen. Något splittrat. Men jag måste ju ändå lägga mig i alla tävlingssammanhang för att inte utmana Bobbys dåliga förlorarhumör.

Darling tappar ner ett mynt i skarven mellan soffadynan och armstödet. Jag gräver ner handen för att få upp det. Kunde lika gärna ställt upp i Robinson och stoppat ner handen i kruka med okänt verdervärdigt krälande innehåll. Fölajnde ligger efter 5 minuters rensande på soffbordet:

1 playmo svärd

1 hand till ett legoskelett

ytterligare 3 små oidentifierbara legobitar

7 hårspännen

2 pokemonkort

1 pusselbit 

1 hårsnodd

1 unokort

1 kletigt tuggummi

1 kola

damm och hårstråäckel - en hög stor som en apelsin när vi var var klara....

1 strumpa

müsli?

ett däck till en leksaksbil

//kramelikram Lola

Litauen!

2009-10-16

Söndag till tisdag har jag tillbringat i Litauen och besökt fabriker. Att jag är aningens flygrädd är ingen nyhet, men jag försöker tänka på att det går fort, det är bara några timmar av mitt liv och jag försöker sysselsätta mig med andra saker under flighten. När jag reser utomlands är det uteslutande Arlanda - terminal 5 jag brukar åka ifrån, men denna gång står det terminal 3 på biljetten och jag åker dit utan den minsta föraning vad som väntar. Lite förbryllad blir jag när incheckningsområdet består av 3 diskar och det bara finns ett litet café innanför säkerhetskontrollen. Men, ja, det är trevligt och kladdkakan smakar gott. Går sedan ut till planet och i normala fall brukar man ju gå in i planet direkt från terminalen men denna gången går vi istället ut. Därute står alla plan så fint upprade – som massa tjocka grisar i en hage. Men, mitt bland alla grisarna har ett litet litet marsvin trängt sig in. Det är det marsvinet jag skall flyga med till Litauen, jag andas djupt och tänker vackra tankar under en mycket skumpig flygresa. Landar med små kaninhopp och en rivsladd i Vilnius. I survived – puh. 

Kommer ut från flygplatsen och har då en taxi som väntar. Behöver ta ut Litauen pengar i bankomaten och hur jag än försöker får jag inte till att räkna om Litauenpengar genom Euro till svenska pengar. Att matte var mitt bästa ämne när jag pluggade är som bortblåst och jag räknar och räknar och inser att jag är fruktansvärt trött och att min hjärna nog har slutat att fungera. Tillslut har jag räknat klart och jag försöker då ta ut 5.000 Litauen pengar (17.000 svenska kronor) till taxiresan. Maskinen vägrar. Försöker igen med lite mindre belopp typ 13.000 svenska kronor. Maskinen fortsätter att vägra. Jag frågar tillslut taxichauffören hur mycket det kostar i Litauiska pengar att åka taxi och inser då att jag räknat vääääldigt fel och tar istället ut de 200 Litauen pengar som behövs.

Natten spenderas på ett bra hotell utan läskiga döda djur i sängen och med en fräsch toalett. Härligt. Tillbringar första dagen med vår fina kontakt Gitana och får se mer var de gör prover, klipper till, syr, packar etc. Allt känns väldigt bra och vi är så nöjda efter dagen. Går ut och äter med Gitana på kvällen och konstaterar att staden är väldigt död. Det är grått och ganska förfallet överallt. Ett shoppingscenter har tydligen öppnats i närheten av staden och de flesta butiker har stängt igen inne i stan. Känns lite som att befinna sig i en film där en epidemi brutit ut och kvar går några få överlevande i en förfallen stad. Hua.

Dag två besöker vi en ny fabrik. Vad skall jag säga. Helt surrealistiskt besök hos en plastkivnna som satt helt ensam i ett stort stort öde kontorsrum. Konstig känsla. Sitter nu på planet på väg hem i ett ännu mer guppande marsvinsplan. Tänker på vad som händer om vi störtar. Inga bra tankar. Tänker på barnen som jag har köpt nya bakugans till och på min man som får 3 sorters Litauisk öl – nä, kanske inte den roligaste presenten – men jag vet att den uppskattas och förbrukas...

Reflektioner kring Litauen:

1 I Litauen är man i tid, och då menar jag verkligen i tid. Beställd taxi som skall hämta upp oss 08:00 på morgonen (07:00 svensk tid), ankommer 07:35.

2 I Litauen är det väldigt vanligt att man inte pratar engelska, meningen – Can you wait for 15 minutes, I have to eat breakfast first – är inget som överhuvudtaget förstås. Det går bra att äta hård macka i bilen också.

3 I Litauen har många väldigt tokiga mobilsignaler. Döm om min förvåning när världens hiphop låt med väldigt högt ljud och en dam i 80-års åldern fiskar upp sin mobil ur rullatorn. Det höga ljudet hade nog med åldern att göra. Kan man specialbeställa telefoner med extra högt ljud??

Snart hemma efter en underbart inspirerande resa. Tänk vilken fantastisk vårkollektion Lola kommer ha. Mmm myser!

Hacker

2009-10-10

Vårt webbföreatg skulle ha tillgång till vår dator häromdan och jag stannade hemma för att försöka fixa fjärrinloggningen. Sitter hemma och har inrett vardagsrummet till kontor men husets dator mm står på övervåningen. Jag älskar inte teknik så jag ringde direkt upp Fred. Och med Fred i luren spinger jag mellan datorerna och försöker reda ut sladdar och kopplingar. Det funkar sädär. Det ska uppdateras, urkopplas och ikoner ska hittas och genvägar ska skapar. Ip-adess hit och dit. Gul sladd, router, nätsladd och usbportar. Jag blir sur när det inte funkar. Fastän det inte är Freds fel. När jag börjar ge up så säger Fred:

"Kom igen nu! Nu ska du bara gå upp!"

Jag stirra på datorskärmen och undrar vart jag ska gå upp....letar jag efter ikonen nu igen....hm, trycker på start..."Vad då gå upp?" säjer jag.

"Ja men upp" säger Fred.

Jag stirrar på skärmen igen. Upp? 

"Upp på övervåningen" förtydligar min man.  

Så kommer jag på  - han menar att jag ska förflytta mig - fysiskt. Herregud så dumt - tur att han inte ser mig.... måste skratta åt mig själv mitt i allt elände. Och sen när jag går upp - ja upp för trappan - då funkar det!!!

Kramelikram Lola

mot advent

2009-10-06

Det är verkligen inte ofta nuförtiden jag känner att jag ligger bra till tidsmässigt. Det var förr, i nåt annat liv, långt innan barn och eget företagande. Nu sladdar jag oftast omkring med andan i halsen och precis i sista stund. Idag resulterade det i att det rann över. Bokstavligen. Jag fick ett enkelt mail med en enkel instruktion och min hjärna fattade inte. Verkligen förstod inte det jag läste. Nåt har brunnit. Läskig känsla och jag blev rädd för mig själv. Ringde till finaste bästaste vännen som gav mig stränga förhållningsorder; VILA idag. Och ett löfte till henne sviker man inte - idag blir det vila. Förresten strular dator/internet oxå så det är kanske lika bra att den oxå får vila.

Men en bra sak som jag hunnit med och där jag faktiskt ligger på plus... eller 2 bra saker förresten: jag har inhandlat Glögg (årets nya Blossa) och åtråvärd Legojulkalender till Bobby. Nu kan jag invänta advent!

kram från lite sliten Lola

En underbar mässa

2009-10-04

Fredagmorgon - det är första dagen på mässan och jag har just upptäckt att det är jag som lämnar barnen på dagis, Fred har möten på jobbet. Mässan öppnar kl 09:00 och inte kl 10:00 som jag har fått för mig. Hmm, man kan inte lämna barnen på dagis vid 06:00 va?? Det är då jag märker att det finns änglar. Denna morgon är mina änglar grannarna och finaste vännerna Malin och Caroline. Lämnar in mina barn i grannhusen och sticker till mässan. Fredagar är alltid de stora magarnas dag på mässorna vi varit på tidigare - så var det också denna gång. Men, vilken härlig dag. Det är alltid så roligt att träffa nya och gamla kunder och en massa härliga kollegor i branschen!! Det är en väldigt härlig och speciell känsla att se barn och vuxna komma i våra kläder! Lycka!

Vi är bara två personer i montern på fredagen - alldeles för lite - vi äter en macka till lunch ståendes i montern samtidigt som vi hjälper kunder. Trötta när vi kommer hem.

Lördag och söndag förflyter på samma sätt som tidigare. Ömma fötter, trötta ryggar, ständigt leende och ibland bara skrattiga av trötthet. Så många härliga människor jag får träffa på mässor! Stod mitt emot Föräldrar och Barn - måste säga att det är mycket trevligt folk som jobbar på denna tidning! Jag har ju inte så små barn längre - men om ni har det så kan jag verkligen rekommendera tidningen! Sympatiska människor ligger bakom! Bakom oss stod alltid lika gulliga Jessica och Tobias från Descent! Föräldracoacherna hör ju till att träffa - ni är så gulliga och Lingon & Blåbär som stod snett mittemot oss - alltid lika rara! Lunchade med Jennie och Benny på Blingo - väldigt härligt att få sitta ner och prata med trevliga kollegor även om det bara är för 15 minuter. Patricia och Fia - ni är så gulliga! Sen sist men inte minst - Anna och Sara på Geggamoja - alltid bästisar!! Vi saknade att ha er nära!

Alcazar uppträdde och då passade jag på att ge Tess Merkel en liten present. Hon var väldigt snygg och avslappnad och dessutom trevlig. När hon skulle tacka för present stack hon fram handen och vad händer då - jo, ni som har läst dagboken tidigare vet ju om min lilla kramhang up... - naturligtvis kramar jag Tess Merkel. Hon kramas tillbaka lite fint och det enda jag kan tänka på när jag en kort nanosekund befinner mig i armarna på denna kända kvinna är hur jag skall se ut när jag efter kramen skall titta på henne och säga något käckt efter denna överrumplande och kanske måhända lite påflugna kroppsliga närhet. Jag ler lite och säger jaha, hej då, hoppas det passar. Blir fnissig. Vad är det med mig som gör att jag måste kramas hela tiden.

Under lördag och söndag har jag haft hjälp i montern av Malin, Tesan, Johanna och Pernilla - tack för att ni är så bäst! Vi har de bästaste säljarna i världen!

Nu är vi trötta och lyckliga efter en jätte lyckad mässa!

kram Lola

Hur trött kan man bli?

2009-10-01

Det är helt fantastiskt att alla våra plagg tar slut och att vi ligger 90% över budget! Det finns två sidor av detta glänsande mynt. Den ena sidan ropar Jippie - tjoho - heja - hurra! Den andra sidan viskar med väsande Gollumröst - trötthet - hjärnsläpp - asocial enstöring. Idag stod jag på kontoret med min fina kollega och känner helt plötsligt att det luktar fis. Det tar mig ca 3 minuters tankeverksamhet att försöka komma på om det är jag som har fisit. Och, det tragiska i det hela är att hur mycket jag än tänker så kommer jag inte på om det är jag som har fisit. Det måste väl gå under benämningen hjärnsläpp eller kanske är det åldern som tar ut sin rätt. Lite slapp i muskulaturen?

Imorgon är det mässa. Såå roligt. Skall försöka samla ihop mina tankar och min muskulatur och vara en härlig Lola! Det här bruset som hela tiden finns i min hjärna - kan det vara för att jag lyssnat på radion för högt i bilen, eller är det bara trötteheten som har fått en ny skepnad. Väsande och brusiga kramar från Lola

Min danskung

2009-09-28

Har hälsat på Freds föräldrar i helgen. Fred och hans barndomskompisar träffas så här års varje år och spelar golf och sen är det fest på kvällen Jag hoppar golfen och går bara på fest. Nypon och Greger fixar alltid seriös golftävling med seriöst prisbord. Synd bara att Fred kom sist och fick en ufo-fånig-golfslips i jumbopris. Festen blir som alltid en supermysig tillställning, vilket gäng de är! Barndomsminnen och hetsiga diskussioner avlöser varandra. I år var det mycket snack om klassiker, talang och träning - vet inte riktigt hur det gick till men helt plötsligt hade Fred och Storebror utmanat några av de andra i en multisporttävling....anar jag en måste-bevisa-nåt-innan-jag-fyller-40 år-kris......? Eller är det bara det att AIM challenge verkar vara en himla bra och skoj tävling?

Ett annat diskussionsämne var Freds danstalang. Eller icke danstalang. Min till synes fina och lugna man har en helt oväntad egenskap. På fester där det spelas musik och finns alkohol  förvandlas han till ett dansmonster. Jaa jag har inget bättre ord. Han syns, hörs och tar plats. Senast det hände (i somras) fick jag nog. Eller jag har fått nog väldigt många gånger förut oxå men då fick jag nog på riktigt. Han kör riktiga solonummer, "glajdar" fram på dansgolvet på knä eller gör "Anja sälar" eller lyter upp någon annan stackare och gör pirutter - så där så att all annan aktivitet stannar upp. Detta är ju visserligen ingen nyhet för mig - vi träffades ju på ett dansgolv. Men då var vi 20 och det var liksom lite mer okej. Det kändes fortfarande lite okej vid 30 men nu känns det inte alls bra längre. På festen i somras när Fred var i högform på dansgolevt och jag stod brevid och led kom en tjej i 21-års åldern fram till mig och sa "Vilken cool kille du har". Då kände jag att nä nu räcker det.  Sen dess har Fred dansförbud om jag ska gå på fest med honom. Bardomsvännerna på golfesten tyckte att jag var en hård och tråkig kvinna. Men de slipper ju alla andra 12 fester om året! Och vi hade ju supertrevlig - utan dans! Tack Fred - jag älskar dig  :)

Bobby och Darling var med farmor och farfar i lilla stadens badhus. "Världens bästa badhus" enligt båda två. Eller så var det för att de gick dit med världens bästa farmor och farfar!

kramelikram Lola

Ljuv musik

2009-09-25

Nyhetshysteribubblan är snart bakom mig och vanlig körig arbetsvecka infinner sig. Tog dock en paus från jobbet igårkväll (jag vet de flesta har arbetsfritt på  kvällarna men inte jag,  inte just nu - sen nån gång..) och gick på konsert. Med fina Åsa och Anna-karin och Ewa - alla i lolakläder :). Vi var på Laleh. Superhärligt. Jag kände inte till henne så himla bra innan men gudars vilken begåvad tjej, fantastiskt musikalisk. Visk-sjöng jättefint och sjöng starkt jättefint (man kanske inte säger starkt på musikspråk?). Sjöng på svenska,  på engelska och på persiska och på sånt språk som Bobby hade när han var 2 år; blablajida mimmamamma nannana. Sjöng om blåvalar och indianer och kärlek och improviserade. Lite som en modern och tjejig Di leva för att citera Åsa. Och allt var fantastiskt. Rekommenderas verkligen.

kramelikram Lola

Att leva några dagar i hysteribubblan

2009-09-24

När vi lanserar ny kollektion eller nyheter så flyttar jag in i en bubbla. En bubbla där allt handlar om att bli färdig i tid. Det mesta upprepar sig och nu är jag inte lika förvånad längre. Skall dock berätta om lite nya inslag i denna hysteribubbla. Igår skulle våra kläder komma med vår tillförlitliga speditör DSV. Leveranserna kommer vanligtvis runt 10:00 på förmiddagen av en fin liten bil med höj och sänkbar lastlucka i rumpan på den nätta lilla lastbilen. Denna gång uppenbarar sig en jätte jätte stor långtradare med en förvisso glad, men enbart Litauenspråk pratandes man vid ratten. Ingen hög och sänkbar lastlucka här inte och när jag hoppade in för att själv gå 300 meter inne i långtradaren för att hämta mina paket – ja, då passar chauffören på att gå och ta en fika. Ja, varför inte?

Sandra som jobbar extra hos mig på lagret blir en aning förvånad när arbetstempot går från noll till 3 miljoner. Nu springer jag, svettas, packar, springer lite till, börjar lukta sådär härligt packsvettigt och slänger mig i bilen på minuten för att hinna hem i tid till att modellerna kommer och fotograferingen börjar. Underbara fina modeller och fotograferingen är faktiskt ganska lugn för en gång skull.

Redigerar bilder hela kvällen för att idag igen komma in i bubblan. Springer, packar, springer, svettas. Kl 16:00 är sista tiden för att lämna in paket som skall skickas till säljarna. 7 minuter i 4 kommer jag in sådär härligt högröd i hela ansiktet och slänger fram lådorna till säljarna. Frustar fram att jag önskar att de skall komma med 16:00 transporten. Chauffören står redan och väntar och postenmannen säger lite buttert – ja, det var ju en bra tid att komma. Inser att här måste charmas. Jag kliver in och klistrar lappar innanför disken och helt plötsligt befinner jag mig i ett rum innanför disken där jag skojar med buttra postengubben som nu börjar bli gladare.  Det var tur det eftersom jag mitt i alltihop uppmärksammar att det är fel adress på ett paket och att två paket höll på att skickas till samma säljare. Det gick bra – allt kom med – postengubben glad – praktikplats Posten avklarad.

Och nu sitter jag här. Klockan har passerat midnatt. Håller på och lägger in bilder på alla kläder och längtar till morgondagen när Bobby skall ha på sig pixeldudes tröjan och jag skall ha min fina nya birthdyadress i mörkgrå velour – mmmm.

Sätter in några bilder från fotograferingen. Fina modellerna Tilde, Nicolina och Malcolm får sina lappar med klädinstruktioner av fina Lola-modellerna Malin och Theresa. Tack ni alla för att ni var med!! Therese - tack för att vi får låna dig och dina fina barn - om och om igen!

Fina bilder på fina kunder!!

2009-09-21

Titt som tätt får vi underbara bilder på kunder och deras barn i våra kläder. Det gör oss så glada! Denna gång har vi fått bilder på Albin och Molly i vårens och höstens kläder. Titta vad fina de är!! Tack Ylva och Carina!

Hammarbybacken och mtb

2009-09-20

Igår var hela familjen vid Hammarbybacken för mountainbiketävling. Jag var inte med, men Bobby, den lille kusinen och pappa Fred tävlade. En underbar dag! Solen sken, vi fikade i gräset, barnen var stolta över sitt 1 km lopp och Fred kom trea i motionsklassen 2 mil. Jag hejade mig hes på min familj. Våra barn fick stå längst bak i starten - dels för att vi kom sist upp till starten, men också för att de var minst och det vår många 8-, 9- och 10 åringar som stod före och som säkert hade kunnat köra på våra barn - inte alls nojig mamma... Den lille kusinen hade minst cykel av alla med hjul med tallriksdiameter. När det hörs klara, färdiga, gå, hoppar han av cykeln - springer ut i terrängen förbi stora delar av kön - in i en snabbkörande grupp - ställer sig upp på tramporna och det sista jag ser av honom är hans lilla guppande rumpa när han trampar som en liten galning. Bobby tar det lugnare och är nöjd med sin plats längst bak. Döm om min förvåning när jag står och väntar på den sista racksträckan och då ser en liten en fortfarande trampa som en galning och ta sig förbi 9-åringar och sedan ta sig i mål i mitten av startfältet. Undra var han hittade den där tävlingsinstinkten? Bobby är jätte nöjd när han kommer i mål och berättar målande om stigar och broar han har kört över i skogen. Det är så härligt med olika barn!

Avslutade dagen tillsammans med  fina vännerna Jakob och Christina och Chrille och Lotta och alla barnen. Såå mysigt att få träffas igen!!

Barn som skryter...

2009-09-20

Överhör en diskussion på gården där våra barn är inblandade. Första diskussion rör vem som är äldst. Alla barn talar om hur gamla dom är och när alla varit äldre än Bobby, toppar Bobby med att säga. Min pappa är 67. Åtminstone nästan... Därefter går diskussionen in på cyklar. Närmare bestämt hur många cyklar var och en har. Någon har en, en annan har två och då toppar Bobby med att säga: min pappa har fyra cyklar. Den lille kusinen vill inte vara sämre han så han säger: å å å min mamma hon har.... glasögon....

det här med hitta.se

2009-09-19

Första gången detta har hänt. Jag skall hem till en värdinna och känner mig faktiskt väldigt stolt över att jag för en gångs skull är i tid. Jag har printat ut karta från hitta.se och glider in på parkeringen 25 minuter innan visningen börjar. Andningen är långt ner i magen och jag känner att jag faktiskt tänker lite mindfullness när jag hoppar ur bilen och tittar mig omkring och super in den vackra omgivningen. Går fram till huset. Det är helt mörkt. Jag ringer på. Ingen öppnar. Men gud vad konstigt. Ringer telefonnumret som står på hitta.se - inget svar. Ringer till min fina kollega och undrar om hon kan titta i systemet vad min värdinna har för adress. Jaha, jag är inte bara vid fel hus, jag är också i fel kommun. Härligt! Det finns alltså två med exakt samma namn. Ringer min värdinna som lotsar mig när jag i rallyfart (nuså, nu börjar det känns som vanligt när jag skall på visningar) kör till värdinnan. Andningen är högt uppe i bröstet - vad fan är mindfullness för något?? Sladdar in på parkeringen, men jag hinner och får en supermysig kväll hemma hos Eva och hennes familj. Vissa personer hamnar direkt i ens hjärta. Eva är en sån person. Evas dotter Ida provar alla sina Lola kläder som hon äger sedan tidigare. 5 ombyten får vi se - allt från klänningar till jeans. Tack Ida - du är världens bästa reklampelare. Nästa gång behöver jag inte komma alls - det räcker att skicka över kollektionen så kan Ida göra jobbet :-)

Objudna gäster

2009-09-17

Pratade med en av mina fina vänner igårkväll. Hennes mamma har hastigt blivit sjuk. De vet inte riktgit vad det är. Det är mycket oro och väntan på läkarbesked samt en hel del andra oroliga familjemedlemmar att ta hand om. Min vän uppskattar dagboken och sa att det är skönt att läsa om någon annans vardagsproblem....Tänker på dig vän!

Men apropå hushålls sysslor..

Igår när jag kom hem från jobbet så inser jag att soppåsen inte gått till soptunnan själv den morgonen (Fred kom hem först så nu har han gått med den fast det var jag, JAG som lämnat den där).   Det ser ut som ...jaa som kräks på hela trappan. Morotsskal, tops, hushållspapper, makaroner och annat klägg. Väldigt typskt att det händer just nu. Vi har ända till i helgen haft vissna sommarblommor i krukorna på verandan men i helgen tog jag tag i det och köpte nytt och planterade och sopade och gjorde fint.

Vi häller vatten över för att få bort. Går sådär. Kanske löser det sig av morgon dagg? Vi sover på saken. På morogonen möts jag av att en hungrig skata sitter utanför köksfönstret. Tänkte väl kolla om det var fest i dag igen. Kliver ut och inser (nu när jag inte bara fokar på klägget på trappan) att hela staket och verandan är full av fågelskit. Alltså inte en eller fem utan snarare 65 svart vita högar (hur gick den där festen till egentligen -äta-skita-äta-skita-äta-skita?????) Jag må vara väldigt egoistisk nu men jag hoppas på regn. Ett sjuhelvetes ösregn.

Blev plötsligt ovanligt intresserad av väderprognosen på TV - Hej då!

Dagens tips: Gör inte fint på verandan om du har tänkt lämna en soppåse att stå ute en hel dag medan du är på jobbet. 

det här med hushållssysslor...

2009-09-15

Jag och Fred hade en lång och utdragen diskussion om hushållssysslor häromdagen. Även om jag är väldigt medveten om att jag på många sätt har en helt fantastisk man som säkert ligger över snittet i Sverige om man ser till hushållssysloutförande, så blir jag ändå tokig på att det mest är jag som dammsuger, tvättar toaletter, bäddar rent, torkar av skåpsluckor i köket, tvättar, planera matinköp, handlar etc etc. Fred är en fena på att sätta i och ta ur diskmaskinen. Men, det är ju inte riktigt allt som skall göras. Mitt i denna diskussionen fäller Fred kommentaren: Ja, men jag retar mig faktiskt på att du lägger dina saker överallt och inte tar bort dom - dina kläder, glas som du har druckit ur, godispapper m m. Från att bara ha varit lite lätt irriterad så blir jag så arg så att jag inte kan fortsätta prata. Jag vet att jag är superdålig på att ta upp mina saker - jag har nästan gjort det till en grej att få slippa ta upp vissa saker - jag städar ju ändå jämt. Vår diskussion slutar med detta uttalande och Fred åker till jobbet.

Typiskt mig hade varit att skicka ett mail eller ringt och verkligen försökt förklara hur det känns för mig och hur det påverkar oss bla bla bla. Istället skickar jag följande mail:

"Jag retar mig på att du inte alltid gör rent i diskhon när du har fixat i köket. Jag retar mig på att du inte tvättar av killarna cyklar bättre. Jag retar mig på att du inte hämtar ännu tidigare vissa dagar när du hämtar på dagis. Jag retar mig på att du inte läser två sagor som standard när du läser för killarna, utan bara en ibland. Jag retar mig på att du ibland bränner köttet när du grillar.

Jag retar mig på en massa saker där du egentligen är väldigt bra och jag är mycket sämre. Bara så att du vet."

Fred svarade:

"Jag är dålig på att ta initiativ kring saker hemma. Jag lovar att jag skall bli bättre. Puss"

Härligt när ens man förstår ironi! Jag har tur som har Fred! Nu får vi se om han blir något bättre på att ta initiativ... :-) Förövrigt är mataffaren.se guds gåva till småbarnsfamiljen!! Bara så att ni vet!

kramelikram och fredag

2009-09-11

Jag är ju sådär kramig av mig. Kors och tvärs, högt och lågt. Jag gillar helt enkelt att kramas. Idag har jag råkat skicka ett mail - använd aldrig "reply all"!! - till en högt uppsatt person som jag definitivt har en högst profesionell relation till, och avslutat mailet med kram Lola. Han svarade glatt och kanske kunde jag uttyda en lite mer vänskaplig ton i hans annars så strama mailspråk. Hmm ibland kanske det är bra att bryta isen. Tur att jag inte skrev puss och kram...

Idag är det fredag. Rosévin. Igår var det torsdag. Bobby fick sy i pannan efter cykelvurpa. Imorgon är det lördag. Födelsedagskalas med pirattema. Jag vill så gärna vara utklädd till pirat. Jätte jätte gärna. En kramig pirat.

Puss och kram Lola

Jag - en gammal tant...

2009-09-09

Förtillfället ligger jag och Bobby i krig. En ny sida hos min annars så timida son har uppenbarat sig - minitonåringen. Ja, för det är väl så alla fina familjerådgivare kallar det när barnen helt plötsligt tycker att man ena stunden är urjobbig och fånig och nästa stund är supergullig och vill vara jättenära. Bobby kan rulla med ögonen, sucka och säga aaa-men, helt sluta lyssna och för det mesta prioritera kompisar och nintendo före en gos-stund med mamma. Lite grann känns det som att bli ratad i en relation - det känns lite som att han har gjort slut med mig. Men, nu gäller det ju att vara vuxen och stötta honom genom denna perioden. I morse visade jag verkligen prov på att vara vuxen. Verkligen... Bobby vill inte ha någon munkjacka på sig eftersom han vill visa sin fräna t-shirt. Jag kan ju bara hålla med om att t-shirten är frän (inte alls partisk), men när man är förkyld är det faktiskt bara att sätta på sig munkisen. Sagt och gjort. Vi sätter oss på cyklarna och är påväg till skolan när jag hör följande sägas bakom min rygg:

"Mamma är inte fin. Hon är faktiskt en gammal tant."

 Jag stannar min cykel hoppar av, går bort till Bobbys cykel. Lyfter av honom skrikande från hans cykel. Bär honom bort till gräsplätten. Sätter ner honom i gräset. Går bort till min cykel och cyklar iväg. Jätte vuxet. Jätte.

Efter att det har kännts som att Bobby har väckt hela grannskapet med sin förtvivlade gråt och skrik på maaamma, maaamma, så kommer jag tillbaka - jag var hela tiden så att jag såg honom - så hård är inte min uppfostran att jag vågar släppa honom ur sikte... Fick berätta i lugn och sansad ton att så säger man inte till någon. Visst, jag tycker verkligen inte att man säger så. Men om sanningen skall fram så kanske det också handlade om att jag 1 inte vill vara någon tant och 2 vill att Bobby skall fortsätta tycka att jag är helt fantastisk och den enda han vill gifta sig med när han blir stor...

Fotbollsfest

2009-09-09

För att försöka skapa lite fin stämning i familjen hade jag tänkt att fixa lite mys till Sverigematchen i fotboll som gick på tv i kväll. Det kändes som det var bra läge efter den starten på dagen jag och Bobby fick. Hela familjen var laddade för Sverige-Malta. ( ja... jag kanske såg mer fram emot popcornen..... och MYSSTUNDEN). Skålar med chips, popcorn och vindruvor stod dukade. Matchen startade. Vi frossade i 10 minuter. Sverige lunkade fram på planen. Sa inte Fred nåt om att Sverige skulle vinna med 5-0? Frosseriet fortsatte men målfesten uteblev. Efter 20 minuter tar Bobby med sig Fred ut för att spela själva istället. Darling går till en kompis.

Och här sitter jag själv. Chipsen är slut, lite popcornkärnor kvar i skålen och det står 0-0. Nåja snart börjar Idol - det är nåt för ungdomliga snygga tjejer jag :)

Njutning...

2009-09-07

En ny typ av oror har gjort sig bekant med mig. Oron över kläder som tar slut och hur jag skall kunna trolla fram nya. Tyvärr har jag inte begåvats med magikerns ädla konst så trolleri trollera funkar inte. Men bra fabriker och knep och knåp gör att vi snart har nya kläder på lager - som förmodligen redan är sålda när de kommer till lagret :-). Men, det är så härligt och så roligt. Det är bara att njuta. Hmm, ja det där med att njuta - hur gör man det. Mellan jobb, visningar, dagismöten, skolmöten, sömn, matintag (ja, det känns mest som intag inte som njutning), städning (hmm, när hinner man det?) så skall jag alltså njuta. Jag skall öva - det är så mycket jag borde bli bättre på. Just nu prioriterar jag att kunder och säljare skall vara nöjda och få all information de behöver och att mina barn är hela och rena och att silverfiskarna slutar dansa can can i min tvättstuga. Sen skall jag njuta av ett gott glas vin och en kreativt tillagad rätt med nydanande smaker. På fredag kanske...

kram Lola

Rolig historia?

2009-09-01

Häromdgen fick jag höra en helt otrolig historia. Verkligen otrolig. Och rolig. Skrattasåmankissarpåsigtokig. Historian berättades av nära vän, pålitligt och trovärdig. En sån här historia måste man ju bara berätta vidare. Sagt och gjort. Till flera människar har jag nu: "vet du vad jag har hört........". Igår damp sanningen ner som en slemmig padda i knäet (jag älskar verkligen inte paddor) - det var bara en på hittad skröna!!! Jag hade gått på en vandringshistoria. Min källa har såklart oxå gått på det så inget klander. Nä jag känner mig bara så dum som verkligen trott att det här och dessutom glatt spritt den vidare. "Lurat" massa av mina vänner.  Du kanske undrar vad den handlar om? Men det får du inte veta. Jag tänker inte berätta den en enda gång till :(  Hur godtrogen är jag? Tänk om jag helt tappat mitt kloka omdöme? Jag kanske går på vad som helst nuförtiden? Kan det vara nån sorts demens? Eller förstadie på svininfluensa? Nåja ett gott skratt fick jag ju iallfall. Som förlänger livet? Nu kanske jag kan leva ett låååångt dement liv.

Nu ska min hjärna få vila - Gonatt från Lola

Förresten; om ni hör nåt om stödfamilj, troll och dvärgar - ta det med en nypa salt!

Tjejmilen

2009-08-30

Idag är det tjejmilen och jag skall springa! Har ont i benhinnor och muskler efter min rivstart träningsmässigt under sommaren. Från ingen löpning på 7 år till 5 km 2-3 gånger i veckan, gjorde att min kropp har hamnat i en chock med diverse träningsåkommer :-). Jag håller tummarna för att jag kommer runt!

För övrigt så är här fullt upp. Vi säljer som aldrig förr och många saker börjar ta slut, men de allra flesta är ombeställda och kommer tillbaka vecka 39 till lagret.

Håll tummarna för mig idag!

Lola

Olika syn på tjejmilen...

2009-08-30

Tänk vad olika man kan se på ett lopp - vi tjejer som deltogs syn, våra mäns syn och barnens syn. På vägen in i bilen (ja, jag var sen) satt jag med finaste grannarna Malin och Caroline samt Malins supergulliga lillasyster Linda (tänk att få ha med sin syster på Tjejmilen - vilken lycka - ingen pik alls Cissi :-)). Vi pratar i bilen om vad våra män har sagt om vårt deltagande. Fred preppade mig med powerbars (som jag inte åt - tänk om jag får ont i magen, jag har ju aldrig ätit powerbars) med tydliga anvisningar exakt när jag skulle äta dem och hur länge jag skulle äta varje powerbar. När jag satt och jobbade ända fram tills mina grannar kom in och sa att vi behöver åka, så muttrade han att det kanske inte var den bästa uppladdningen. Lindas man ringde och sa: nu satsar du väl på en riktigt bra tid. Nu när du har åkt upp till Stockholm och allt.

Vi kom sedan över till barnens förväntningar. Flera av våra killar (alla har 2 söner var) har frågat om det är en riktig tävling. Och, ja, det är det ju. Kommer ni tävla mot varandra då? Jo, det kommer vi ju. Linda fick snällt tala om för sin son att hon inte kommer att vinna hela tävlingen, så att han inte fick helt fel förväntningar. Hans svar då var: men du kanske kan komma tvåa eller trea. Hmm, ja eller kanske 22.003:a...

Loppet är nu sprunget - och herregud vad roligt det var!! Kissade duktigt precis innan loppet och ställde mig i startfålla grupp 4. Vi tvekade länge mellan grupp 4, 5 eller 6 - alla beroende på vilken målsättningstid man har. Vi tog tillslut grupp 4 med målsättning 1 timma och att springa hela loppet. Vi var lite oroliga att vi valt en för "duktig" grupp. Men när vi väl stod där så konstaterade vi att det nog var många som inte tittat på vilken tid som var tänkt till målgång utan kanske mer vilken tid som kändes kul att starta - kanske för att det kurrade lite i magen och då är det ju skönt att komma tillbaka 10 minuter tidigare och äta utav den där härliga gratisostkakan. Framför oss står 5 finska damer i 50-60 års åldern i lila tröjor med en finsk text som säkert betydde typ: Gittans gäng klarar allt! På huvudet har alla virkade mössor med stora blommor instuckna som står upp som en vajer. Jätte praktiskt om man tappar bort varandra, men när de efter ca 500 meter börjar gå i bredd, så kan jag berätta att lilla tävlings- och rättvise djävulen vaknade till liv. Men, mogen och vuxen som jag är har jag bara tänkt mina hemska tankar om alla som borde valt picknick startgruppen och kryssat mellan härliga joggers.

Oj, jag höll på att glömma. Innan start så hade SATS uppvärmning för alla. På flera olika superhöga scener stod 3 SATS personer och gjorde rörelser och tjoade. De såg lite ut som tagna ur en film där människor gjorts om till robotar. De rörde sig precis likadant och hade exakt samma kläder och fysik. När man står där i startfållan känner åtminstone jag att jag vill ha känslan av att vara ung och härlig och kunna klara allt. Hur tänker man då när man som uppvärmningslåt väljer: Huvud, axlar, knä och tår med Moraträsk?? Varken jag eller mina barn gillar Moraträsk (jag vet att massor av människor gör det och det är ju jätte härligt) Men allvarligt, inte f-n känner man sig ung och härlig av Moraträsk. Mina tankar gick oavkortat till bajsblöjor, barn som dansar i otakt och två äldre herrar i sparkdräkt.

När vi närmade oss mål stod min härliga familj där och vinkade så glatt. Tänk att en mil kan kännas så kort. Min målsättning att springa hela loppet klarade jag - jippie!! Bobby fick ha min medalj runt halsen och han kändes väldigt stolt över sin mamma. Sen när vi väl satt i bilen hem säger han efter en stunds funderande:

Mamma, herregud (ett av de fränaste orden han vet just nu, näst efter asa) vad många det var som kom i mål före dig. :-)

Godnattsaga

2009-08-26

Jag gillar verkligen gonattstunden med barnen. Att få några minuter att prata om dagen som varit, att mysa och att läsa ihop. Darling vill ju oftast läsa själv men Bobby gillar när jag läser högt. Får jag välja läser vi Megakillen. I love!!! Men just nu väljer Bobby. Jag har ju nämnt tidigare att han gillar fotboll väldigt mycket just nu. När Bobby nu bestämmer väljer han en kvällstidningsbilaga; "Liga-Bibeln". Ett uppslag för varje klubblag i 5 europieska ligor. Nog för att jag gillar sport men detta är inte kul:

Ryan Giggs. 4 plus. 35 år. 181 cm. 69 kg. Moderklubb: Manchester City. Kom från: Manchester City 1987. Matcher/mål ifjol: 28/2. Land: Wales. Klubbens meste spelare genom tiderna. Numera bla bla bla bla

Jag försöker vara en fin mamma och läser om alla 25 spelare i truppen. 1 lag varje kväll. Men ärligt talat. Snart kräks jag. Och vi har inte ens hunnit igenom engelska ligan än. Kanske ska införa kvällskift på jobbet tills tidningen är sönderläst?!

Förlåt Bobby men jag älskar nog inte fotboll lika mycket som du!

En helg att minnas!

2009-08-24

Många stora saker har hänt denna helg. Skall försöka redovisa i kronologisk ordning.

Fredagkväll - kräftskiva med underbara grannar. Av någon outgrundlig anledning så går alla våra elektroniska saker sönder i vårt hem samtidigt. Diskmaskin, kaffemaskin, dammsugare och nu sist markisen med fjärrstyrd in och utrullning. När vi skulle ha kräftskiva, så var vår plan att ha partytält - just där vår markis är. Men, då det inte går att fälla in den längre, så byggde vi ett eget litet uterum med stålvajer och partytältssidor. Tankarna gick till förtält på husvagn, men det blev mysigt och varmt.

Dagens tips: Gå inte och lägg dig bredvid barnen när de skall sova - det finns en överhängande risk att du somnar själv...

Lördag dag - Gröna Lund - en ny familjemedlem flyttade in hos oss. Fred och Bobby spelade på Crazy Frog spelet. En flygande groda i snurrande näckros långt borta - genererade en stooooor Crazy Frog. Han har nu flyttat hem till oss. Bobby har satt på honom skor - han har fått en egen krok att hänga sin oerhört snygga skinnimitationsväst på, han har en egen säng och ett eget täcke och jag tvingas av Bobby att varje morgon fråga Crazy (ja, han har redan fått ett smeknamn) om han har sovit gott.

Dagens tips: Låt inte gosedjur få egna platser vid matbordet - det kan tendera att bli rejält dålig stämning när någon annan i familjen råkar sätta sig på den platsen.

Lördag kväll - cykelfest - tänk så tokigt och så roligt det kan vara att cykla omkring och äta tillsammans hemma hos olika människor. Tack Caisa för att du orkar varje år!

Dagens tips: låt barnen stanna borta länge dagen efter. Baktrött mamma är inte lika med härlig fotbollsspelande mamma...

Söndag dag - ibland får jag ryck att göra om hemma och då oftast i effektiviseringens tecken. Denna gång var det tvättstugan som skulle få sig en omgång. Det känns som att jag antingen bär kläder upp och ner, upp och ner eller så växer ett helt gräsligt stort berg med ren tvätt i tvättstugan - helt osorterad... Därför bestämde jag mig igår för att köpa nya byråer. Ringde på två byråer inärheten av vårt hem och bestämde mig för att omedelbart köra dit. När säljaren säger att de bor i ett gated community och att jag behöver portkod - så tror jag att det är ett hyreshus. Nej, då, det är ett litet område av hus runt en pool och bastu med en grind som man måste slå in en kod till. Det känns lite som att befinna sig i en amerikansk film. Möte mig gör en urtrevlig man som öppnar upp till sitt oerhört glassiga hem. Blir lite ställd eftersom vi skall köpa två byråer för 200 kronor styck och förväntade mig lite mer likasinnade svenne-banan stuk på säljaren.

Besöket är trevligt och det pratas mycket om villor, sydeuropa, konst, patios, golf och takvåningar. Vilken tur att jag hade två tofsar som stod rätt ut från huvudet och flip-flop skor och att Fred var orakad och hade en illgul t-shirt med en grön apa med texten "förargliga apan" på. Vi passade verkligen in...

Dagens tips: Kommentera inte konst hemma hos folk som har en egen golfbil parkerad utanför dörren. Kan lugnt säga att det blev lite fnissigt när jag det sista jag gör säger - "vilken supergullig tavla på en fågel som hänger här". Fina mannen svarar mycket vänligt och lite överseende: "Ja, det är en Picasso - ett original faktistkt."

kram Lola

vändning

2009-08-20

Bobby har en förskolefröken som vi kan kalla Sinna.

Bobby och jag gillar Sinna väldigt mycket.

Vi gillar Sinna vädligt mycket för att hon är sig själv, rak och ärlig och dessutom är hon väldigt rolig och superbra med barnen.

Ibland är Sinna så rak så att hon vill bita sig i tungan, som när hon råkade säga till mig att Lolas vuxenkläder inte var i hennes smak. Visst det gör lite ont i hjärtat, men samtidigt var det ju rakt.

Sinna skäms över att hon var rak. Det skall hon inte göra.

Häromdagen hade jag på mig den nya favoritedressen i lila plysch och Sinna småspringer fram till mig och säger - guud vad snygg - var har du köpt den? Det var härligt att få säga att det är en Lolaklänning och när jag berättade att den fanns i rosa också så höll Sinna på att svimma av glädje. Igår hade jag på mig eveningdress i folkloremönster (nej, jag klär mig inte i så många andra kläder) och då konstaterade Sinna att det här blir dyrt - nu blir det nudlar och inga julklappar :-). Även om det är väldigt ok att hon inte gillade våra förra vuxenkollektioner, så kan jag ju inte sticka under stol med att det är väääääldigt roligt när hon har blivit kär i höstens plagg!

Ikväll kommer Sinna hem till mig och skall prova Lolakläder :-) Det blir mysigt!

Tokig start - vi är så lyckliga!

2009-08-17

Efter en helt tokig start med en massa beställningar både på visningar och i webshopen har vi idag fått lägga vår första repeatorder. Hur tokigt och hur roligt som helst. Och värdinneansökningar från Norrland och Skåne dimper in - där behöver vi verkligen säljare :-).

Jobb, jobb, jobb - vilken tur att det är ett så roligt jobb med så underbara kollegor!

Hade visning hos min fina fina granne Eva igår och då utspelade sig följande samtal.

Caroline ville ha smakråd av sin 7-åring Isac om hon skulle ta rosa eller lila favoritedress:

Isac: Jag tycker den rosa.

Caroline: OK, varför det?

Isac: Jo, för i den är du äntligen riktigt fin. Den där tröjan du hade på dig innan, den är faktiskt inte så rolig. :-)

Stress och härligt schema

2009-08-14

Tänk nu öppnas hemsidan med nya kollektionen snart, snart, snart. Fixar det sista just nu. Ja, för det är ju så att här på Lola gör vi allting själva. 11 dagars arbete i sträck, med arbetsdagar som börjar innan 6 på morgonen och slutar efter kl 10 på kvällen, gör att jag faktiskt känner mig helt snurrig i hela huvudet. Jag skall tänka om gällande några saker. Se nedan:

Vårt webbföretag sa för ett år sedan:

"Det är ett jätte bra webbverktyg - ni sköter alla uppdateringar själva -nya rubriker, nya texter, nya bilder, saldon  - ja allt."

Jag tänkte:

"Men gud va bra. Då kan vi göra allt själva och behöver inte betala någon för att göra det."

Nu tänker jag:

"Fy f-n vad skönt det hade varit om vi hade betalat någon för att redigera bilder, skrivit texter, lagt in texter, redigerat alla texter. Liksom bara skickat ett mail - här är allt material - varsågod :-))"

Jag tänkte:

"Det är klart att det går bra att skola in Bobby i nya klassen, förbereda säsongsstart, öppning av hemsida och gå till gyn samma dag."

Nu tänker jag:

"Jag skall aldrig mer ha flera saker samma dag som dagen innan jag skall öppna hemsidan. Det kändes helt absurt att gå upp 05:15 och sitta vid datorn till 08:30 då jag glatt var en glad och intresserad mamma på skolan till kl 11:30 då jag hastigt värmde falukorv från gårdagen till lunch. Sedan sitta vid datorn till kl 14:00 då jag åkte till gyn för att sedan komma tillbaka och jobba till mitt i natten. Hela det här underlivsvisandet mitt i alltihop gjorde att jag nästan fick en fnissattack hos gynekologen. När hon började berätta om kondomer som att jag vore 15 år - herregud jag har två barn som jag fick efter 29 års ålder - så kunde jag inte låta bli att fnissa och verka dum:

Gynekologen: Och så vet du att kondomen måste sitta på hela tiden.

Jag: Hela tiden. Räcker det inte under själva sexet, för om den skall sitta på hela tiden så tycker nog inte min man att det är så roligt."

Nu skall jag pussa på mina barn, äta mat, andas och andas och andas. Tack gode gud för skapandet av svärmödrar. Utan min hade varken jag eller mina barn ätit, duschat eller haft kläder på oss denna veckan.

svettig...

2009-08-09

Att ta emot en hel kollektion, packa in på lagret, fotografera med 12 underbara barn (konstigt att det är de finaste ungarna i hela världen som bor just på min gård), åka till mässa i Köpenhamn, fotografera alla produktbilder, skriva om alla texter till hemsidan, förbereda alla säljare, packa säljkollektioner, skicka säljkollektioner och samtidigt hela tiden vara kreativ, strategisk och blicka framåt - ja, det har varit lite av min vardag senaste tiden. Att väldigt många svenskar har fått fint väder sin kanske sista semestervecka är ju verkligen superhärligt, men, för mig har det bara inneburit att det har varit jävligt varmt att jobba. Har med risk för att stöta på herrar som är i samma lokaler, packat upp allt på lagret iförd för små barnshorts från föregående säsong och bh. Tröja och byxor som jag hade på mig när jag kom medförde mindre skyfall från hela min kropp. Att man kan svettas så mycket som jag gör är en gåta.

Att fotografera alla produktbilder tar sin lilla stund och att då hela tiden ha med Bobby och hans lilla kusin som kommer med diverse frågor och påståenden är ju förvisso underhållande, men samtidigt smått ansträngande. Vilka tjocka överarmar du har mamma! (åh men tack, vilken härligt kommentar) Kan jag få mjölk mamma? Jag vill vara med på kort mamma. Kolla denna bilen som gör volter (neeeej akta min porslinsskål). När jag äntligen är färdig med produktbilder och det bara är kvar att lägga in dem på datorn kommer Bobby och säger lite försynt; mamma, kan du dansa till Dum tek tek (Turkiska bidraget på melodifestivalen). Ja, vad gör man inte för sina små älsklingar. Iförd kjol och genomsvettig bh dansar jag någon ryckig magdansvariant till Dum tek tek och tänker:

1 jag skall cloona mig

2 jag skall duscha

3 hur är det möjligt att lukta som en gammal gammal farbror med alkoholproblem när man är en 35 årig tjej. Kan det vara för mycket bag-in-box rosevin i sommar som nu liksom sipprar ut ur porerna?

4 imorgon, då skall jag vila, läsa en bok, mysa med barnen - för det är jag väl värd efter alla hysteriska jobbtimmar senaste tiden. Tänk att jag tänker det nästan varje dag och ändå så blir det aldrig så. Myser med barnen gör jag ju naturligtvis och dansar till dum tek tek, men det där med vila och bok. Hmm, nästa år eller kanske nästa liv :-)

Godnatt!

Fotboll och Gud

2009-08-08

Bobby är en periodare. Han gör ofta saker väldigt intensivt under en period för att sedan ledsna helt. Just nu handlar allt om fotboll. Väldigt mycket fotboll. För honom är det helt ok att spela själv (puh!) ….  ja eller själv och själv, han spelar ju rollen av ett helt lag. Häromveckan kom min lillebror hem från en Barcelonasemester med en hel ”Barca-stass” till Bobby . Vilken lycka – särskilt som det stod Zlatan på ryggen! Bobby sätter snabbt på sig tröjan och drar ner till fotbollsplanen. Vi hänger med för att föreviga ”invigningen”. Han dribblar omkring som Zlatan och Messi och ..Gud Johansson ???!!  Fred förklarar, samtidigt som han håller på att dö av skratt, att det finns en islänning som heter Gudjohnsen i Barcelona J

Lite senare på kvällen har Bobby någonting ”viktigt” att prata med mig om. Han berättar att han kommer nog inte kunna jobba på legofabrik när han blir stor. Han ska ju jobba som fotbollsspelare, För Zlatan har ju inget annat jobb. Och förresten så tänker att han minsann inte klippa sig. Han ska spara.

Det är helt ok för mig att slippa mer lego i huset J

Vi är igång igen!

2009-08-06

En hel sommar har gått. Eller, nåja, lite känns det som att sommaren kom först nu :-). Men nu är vi i alla fall igång och jobbar för FULLT igen. Här tas emot kläder, fixas hemsida, fotas, förebereder säljare och lääängtar till säsongstart nästa vecka. Mitt i all denna stress och sena jobbnätter får vi våra Lola-kickar som gör att man orkar lite till.

I mitt område där jag bor finns det många söta flickor mellan 3 och 11 år. Alice, Clara, Linnea, Alma, Nellie och Bobbys stora kärlek Ester är bara att nämna några. Ester har en storasyster som är lika söt hon, men hon är lite äldre. Dessa tjejer är stadiga Lola-modeller vid fotograferingen och nu ville jag även fråga storasyster Siri. Tänkte att hon kanske är lite stor och kan tycka att det är pinsamt. Gick bort till henne när hon var ute och lekte och började med att säga. Siri, vi skall ha Lola fotografering nästa vecka. Hon skiner med en gång upp och nickar ivrigt som att hon väntar på nästa sak jag skall säga. När jag då frågar om hon kan tänka sig att vara med börjar hon hoppa upp och ner och säger: Lola det är klart jag vill - jippie! Blir varm i hjärtat och känner att jag orkar sätta mig och gå igenom fler nya texter till hemsidan :-).

Nu skall jag väcka Bobby som skall gå till förskolan för första gången efter sommaren. Mammahjärtat gör ont. Om ni undrar var han har varit när jag har jobbat som en galning, så har han varit hemma. Ja, det är ju såååå häääärligt att jobba och ha hemma barn samtidigt. Det är så smidigt och man känner sig inte alls splittrad. Inte alls.

Jobb, jobb, jobb. Men snart är det den 14 augusti med ny kollektion, supersöta kläder i 98/014, lite nytt utseende på hemsidan, härliga bilder och en god natts sömn!

Regn och mys

2009-07-09

Sommarens regningste dag (so far!). Men den blev ändå himligt mysig. Tre bästa sakerna idag:

1. Kladdkaka (inte så oväntat kanske) - bakad av Fred och Bobby

2. Familjejoggingtur. Jag och Fred sprang, Bobby och Darling cyklade. Regnet hade uppehåll och vi tog smultronplockarpauser.

3. Rester till middag. Inget jobb - minst lika gott,  fetaoströran var till och med ÄNNU godare idag (mixad fetaost, vitlök, basilika och lite olivolja).

Idag skulle Bobby gå och kolla om en kompis längre bort i kvarteret var hemma. Det regnade och mullrade lång bortifrån. Bobby stod i dörren och tvekade. Följande konversation hörs mellan oss:

Jag: Vill du inte gå själv?

Bobby: Nej..Kan du följa med?

Jag: (uppmuntrande och käck eftersom regnet inte lockar mamman heller...) Men det är ingen fara, du klarar det själv.

B: Jag vill INTE gå själv

J: Ok jag följer med. Men när du blir skolkille i höst igen då får du går själv till dina kompisar. När man är 6 år kan man gå själv.

B: mmmm ......eller när man är 30!

kram från Lola som har tyckt att känslan att barnen en dag ska flytta hemifrån är läskig  - men kanske är det bäst ändå?

Nakenfis

2009-07-02

Det finns verkligen bättre saker att göra än att sitta och skriva dagbok när det är 30 grader varmt ute. Men det är mysigt att få en stund för mig själv (utan att jag behöver låsa in mig på toa).  

Lever strandliv just nu, härligt men oxå lite märkligt. Jag, som blir smågenerad av se grannnen i stan hämta tidningen i morgonrock, umgås med vilt främmande människor iklädd bikini hela dagarna. Konstigast är det när man träffar nån man känner och ska kram-hälsa.....svettig och nästan-naken. Men om man inte kramas så är det nästan ännu konstigare för då är det liksom oundvikligt att kolla in kroppen på den man ska hälsa på. Och det vill man ju inte alltid. Så i ett försök att slippa både det ena och andra så testade jag kindpuss-varianten häromdagen. Fiffigt tyckte jag. Ingen hud mot hud (mer än kinden då) men ändå tillräckligt nära för att inte få en naken kropp inför ögonen. Bara det att min vän som jag hälsade på inte var så inne på kindpussande och liksom vände fel sida till. Så det blev en puss-puss. Extra tokigt när vännen var en fd manlig pluggkompis vars fru och barn stod lite i bakgrunden.

Imorgon ska jag bara ligga på mage och läsa min braiga bok. Inte hälsa på nån. Kan rekommendera boken förresten; Guernseys litteratur- och potatissällskap. Gullig historia om vänskap. Om jag inte skriver så ofta nu så vet ni var jag är; i löpartagen, på stranden eller med en kratta eller pensel i högsta hugg.

kram på er

Lola

viktiga mammasaker!

2009-06-24

Jag vet att man kan tycka att det är väldigt sent påkommet. Men jag har inte kommit på det förrän nu vid 35-års ålder. Löpning gör gott för själen. Jag har alltid tyckt att springer det gör man för att vara duktig. Antingen för att springa på en bra tid eller för att springa för att hålla formen eller för att det är något man borde göra i sitt stressiga mammaliv - precis på samma sätt som man helst skall gå på yoga, laga härliga vietnamesiska rätter till fredagsgästerna och ha senaste finska designer skålen på Asplundskåpet i vardagsrummet. Nu har jag kommit på något nytt. Jag springer bara för att må bra och för att det är min alldeles egna stund - vilken frihetskänsla! Idag när jag sprang stannade först en granne mig som är i 50-års åldern och sa: Bra, du springer. Det är bra. När jag hade kommit 1 km hemifrån svischade en något äldre dam förbi mig på cykel och hojtade: Heja - det är bra att springa - det mår man bra av! Då gick det upp för mig - de har förstått  - de fattar. Men de är också äldre än jag. Vilken härlig insikt!

En annan viktig mammasak som jag har kommit på är att sömn är viktigt - och, nej, det behöver jag inte vara raketforskare för att komma på - men nu när det är så ljust ute, tenderar jag att vakna jätte tidigt och ha svårt att somna om eftersom det är helt ljust överallt. Jag har då kommit på att man kan ha en sån där ögonmask på sig - en sån som man kan köpa inför flygresor. Sagt och gjort - vid 5-tiden åker den på. Inte särskilt sexigt - jag ser lite ut som en amerikansk pensionär på en lyxresort - hmm, ser de ut så??. Men i min värld fylld av osexiga saker (bomullstrosor med bredkant - string vad är det?, glasögon med bra rejäla plastbågar - linser skaver faktiskt lite etc etc) så tar min nya kompis ögonmask en självklar plats. I morse hör jag hur Bobby fnissar för sig själv i vårt sovrum och sedan kommer han ut helt naken förutom en liten svart sak framför hans snopp. Songer (=kalsonger) säger han med en skrattig röst och snurrar runt. Min fina ögonmask fungerade nu som stringkalsong med Playboy täckning av liten snopp på framsidan. Det är bara att skratta och konstatera att det är skönt att han var nyduschad och inte nybajsad :-).

Njut av sommarvädret!

kram Lola

Morgonrutiner

2009-06-17

Semester och sommarlov närmar sig med stormsteg. Kämpar för att hålla i vardasrutinerna ända in i mål. Det går sådär. Efter förra veckans alla avslutningsaktiviteter är jag helt dagvill. Och barnen vill bara äta glass och vara uppe sent. (Är det så vi gör på sommarlovet? antagligen....)  I morse blev det lite tokigt. Framme på skolan inser jag att jag har två kletiga tandborstar i fickan. Vi brukar borsta tänderna det sista vi gör hemmavid (i hallen!) men idag måsta jag ha stoppat tandborstarna i fickan istället och lagom på fritids gjorde jag den härliga men smetiga upptäckten i jackfickan.

Men borsta tänderna gjorde vi iallafall! (på toan på fritids ) och pepparmintdoftande jacka är ju inte helt fel. Och mintdoftande mobil. Mintdoftande handsfree. Mintdoftande nycklar. Och mintkletig midsommarmiddagshandlingslista. Jo fickan rymde lite mer än bara tandbostar....

Gnällhörnet på ICA

2009-06-14

I min familj bor en liten, liten gnällapa. Apan gnäller från morgon till kväll. Kloka mammor i min omgivning berättar för mig att det är en övergående fas. PYTTSAN! Nu har det hållt i sig i ett år och jag håller på att bli TOKIG!

Igår var jag och barnen och svärmor på ICA Kvantum och gnällapan hängde i min arm och gnällde och gnällde. Jag vet att man inte skall hota och muta barn, men nu satte jag mitt värsta hot hittills i verket.

"Om du inte slutar gnälla ställer jag dig i ett gnällhörn på ICA. I gnällhörnet får du stå själv och sedan kommer det elaka tanter och farbröder och hämtar gnälliga barn."

Hemsk mamma! Men det funkande... Kanske inget jag kan rekommendera och jag känner mig varken pedagogisk eller stolt. Men undervärdera inte saker som funkar!

Kalender - roligt!!

2009-06-14

Måste bara säga att jag tycker att det är sååå härligt med kalender! Det är så roligt att återse gamla kunder och välkomna nya kunder från Tomelilla och andra delar av Sverige!

Ni kunder betyder jätte mycket för oss på Lola och även om webshop är så smidigt och bra, så önskar vi att vi hade fått träffa er alla!

Kalenderkramar Lola

Att låna någon annans bil...

2009-06-10

Jag gillar att köra bil. Jag till och med älskar att köra bil. Jag har haft körkort i snart 19 år.

Min mamma och hennes sambo har en relativt ny, stor bil som är mörkblå med jätte stort lastutrymme (enligt mammas sambo). De tycker väldigt mycket om sin bil och den är alltid ren både utvändigt och invändigt. Min mamma har ledproblem så det finns massa elektronisk extrautrustning och extraspakar.

Igår skulle jag låna deras bil för tredje gången. Så här ser mitt facit ut: Förra gången jag lånade den fick min mammas sambo åka 5 mil för att byta bil eftersom den gick jätte ryckigt när jag körde den och första gången fick bärgningsbilen komma eftersom den efter 1,5 mil började brinna. Till saken hör att de själva aldrig har haft problem med den. Denna gången kommer jag ca 400 meter sedan slutar gasen att fungera. Den bara dör. Jag får ringa till de stolta bilägarna som skakar på huvudet. Denna gången hade jag med mig min andra hälft som åtminstone kunde vittna om att jag inte gjort något konstigt. Jag börjar känna mig som ett barn som inte kan köra bil, särskilt när min mammas sambo säger: När vi kör den så kör vi väldigt försiktigt och gasar inte på så mycket. Hmm, nog att jag hade lite bråttom, men någon rallyförare är jag inte. Efter lite mer funderingar, så nämner mamma att en god vän till dem som lånat bilen har haft samma problem som jag. Puh, jag är inte ensam. Efter lite mer funderingar kommer vi fram till att den mannen är väldigt kort och att han också drar fram stolen precis som jag. Framdragen stol går emot en av handikappspakarna som förmodligen gör så att bromsarna slår på och att bilen då stannar.

Jag bytte bil. Jag skall aldrig mer låna den fina, nya bilen även om vi nu har kommit på vad som är fel. Jag åker iväg i mamma gamla lite rostiga skorv och känner mig lycklig. Den gillar småfolk!

Dop med axelbandslösklänning...

2009-06-07

Vill bara utfärda en varning. Gå inte på stora tillställningar med barnen som hänger i klänningen eftersom de inte känner så många, om klänningen inte har några axelband. Tuttchocken var nära hela gårdagen... Klarade mig med nöd och näppe.

Vad månde bliva?

2009-06-06

I vår familj framfhåller vi vikten av jämställdhet och öppenhet kring kärlek mellan tjejer och killar och mellan två personer av samma kön. När vi frågar vem våra barn skall gifta sig med, har vi alltid frågat om det är en kille eller tjej. Darling har växt upp till att bli en ytterst jämställd person med väldigt liberal syn på kärlek och sysselsättning. Bobby däremot... Inte att han är ojämställd eller nedvärderande utan mer att han pratar på ett väldigt speciellt och andaktsfullt sätt om tjejer - SINA tjejer som han säger.

För några veckor sedan var det ju som bekant Eurovision. Jag är inte helt oväntat ett stort fan av den svenska melodifestivalen, men brukar tycka att Eurovison är tråkig, lång och dessutom brukar det vara väldigt skruttiga låtar. Detta år somnade både Fred och Darling i soffan och kvar satt jag och Bobby. Jag förvånades över att det var så underhållande och BRA - vem kan motstå Fairytale? Några dagar efter Eurovision börjar Bobby tjata om att han vill se låten med de fina tjejerna och killen. Jag provar en massa olika - Norge, Island, Moldavien, Portugal. Inget är rätt. Vi håller på så där flera dagar och är inne på You tube och spelar olika låtar. Bobby förklarar och förklarar - de fina, söta tjejerna i rött. Till slut kommer jag på att Turkiet hade en mycket lättklädd, magdansande, ung, söt tjej som sjöng en något tjatig låt som hette Dum Tek tek. Jag testar och visst var det den. Dagligen sitter nu Bobby vid datorn andaktsfullt och tittar på höftvickningar och åmande av söt turkiska. Varje session inleder han med att strängt titta på mig och säga - mamma, nu får inte du prata. Sen är han tystare och mer koncentrerad än vid någon annan tidpunkt på dagen och NJUTER av 3 minuters TJEJTID.

Går ut och äter på morsdag. Mycket söt tjej i 20-års åldern med betydligt större fysiska attribut än undertecknad serverar. Bobby fattar dirket tycke och flörtar ganska ohämmat under hela middagen. När notan kommer in avbryter han samtalet genom att fråga servitrisen med hög, stadig röst: Var bor du? ....Vad månde bliva??........

Matlådornas matlåda...

2009-06-01

Bråttom, bråttom, barnen skall till skola och förskola, måndag morgon, trött, bråttom, bråttom.

Matlåda är ju kanske det tråkigaste som finns, men det är praktiskt, tidsoptimerande och ekonomiskt.

Bråttom, bråttom, vad finns i frysen? Käre Fred har frusit in veckans mat utan att tänka på helheten som jag gör när jag fryser in matlådor. I frysen finns köttfärssås och då menar jag inte köttfärssås och spaghetti, utan bara köttfärssås. Det finns även ugnsbakad falukorv, och då menar jag inte falukorv och mos, utan bara falukorv. Jag slänger ner falukorven och skall nu precis njuta av alla mina falukorvsbitar (det var liksom familjeinfrysning) utan någonting gott att äta till. Jummie!

Hembesök hos fina (manliga) vännen

2009-05-28

Roliga reflektioner kring gårdagens visning.

Att ha visning hemma hos manliga vänner är definitivt inte lika vanligt som hos kvinnliga. Men, fina vännen, nätverksproffset och vad det nu visar sig fikaproffset av manlig art hade igår Lolavisning. Det som var roligt var dels att jag av bara farten skickade värdinnebekräftelsebrev till honom där det stod - vad roligt att du vill vara värdinna. Hela kvällen igår tilltalade jag honom inte med namn utan med "värdinnan". 

Det andra som var oerhört roligt för mig och oerhört stressande för "värdinnan" var att vi råkat boka visningen det datumet som det är Champions league final - ha ha. Något stressad vän ringer mig och frågar hur länge jag tror shoppande mammor stannar. 20:45 åker nämligen TV´n på :-). Det hela löste sig så bra så - ingen mamma var intresserad av fotbollen, men efter två timmars ätande av köpefika - inga hemlagade muffins med rosa glasyr här inte - och glatt shoppande barn och vuxna hullerombuller - så avlägsnade sig sällskapet och nöjd "värdinna" kunde sjunka ner i fotbolls-TV-soffan!

Fram för fler manliga värdinnor!

Flyga nattetid med barn och försöka arbeta dagen efter...

2009-05-27

Har varit iväg på en minitripp och flugit med barnen. Jag har lärt mig några oerhört viktiga saker efter denna tripp.

1 Om ni reser nattetid - sov för guds skull själv på dagen innan.

Om man inte gör det tenderar man att vara skittrött dagen efter, för man sover nämligen ingenting själv på planet.

2 Om ni är två vuxna och två barn som reser - se verkligen till att få 4 stolar bredvid varandra utan gång mellan.

Om man inte ser till det så hamnar mamman - läs Lola - mellan två barn som skall använda mamman som huvudkudde, snuttefilt, klierska -Bobby tryckte sig flertalet gånger lätt kattlikt kutande mot mig och väste mellan djupsömn och halvvakenhet - klia. Denna mittposition leder till att man verkligen inte får en blund i ögonen.

3 Om du tänker att det är ju toppen - då kan barnen gå till dagis dagen efter och jag själv kan jobba - man tjänar liksom en dag när man reser på natten. Tänk om! Tänk rätt!

Du är aptrött och barnen också. Ingen bra dag att jobba.

4 Om du tänker, ja, men jag kan ju ha barnen hemma - jobba hemifrån - vila lite tillsammans med de trötta barnen. Tänk om! Tänk rätt!

Mamman - läs Lola - har en supergnällig Bobby hängandes i armen vid datorn och när mamman - läs Lola - bestämmer sig för att ok - då vilar jag lite istället, hämtar Bobby en blockflöjt - vem f-n köpte den?? och tjuter-blåser-spelar-skriker rätt i örat.

ÅK ALDRIG NATTFLYG OM DU TÄNKER GÖRA NÅGOT VETTIGT DAGEN EFTER!!

Men det var härligt med en liten avstickare från vardagen :-).

kram Lola

Maskrosor och Kolakakor

2009-05-26

Att jobba hemmifrån är verkligen en lyx. Bara det att jag alltid tror att jag ska kunna jobba 8 timmar, hämta barnen tidigt och samtidigt ta hand om tvätt, baka, dammsuga och handla lite. Och kanske sitte ute och "njuta av stunden" lite, något som jag försöker träna på.

Inledde dagen med ett par timmars intensivt måttande av nya prover. Kastade ett öga på klockan och insåg att det var pausdags. På med dammusgaren. Jag älskar den här årstiden men måste ändå få gnälla lite för hela atmosfären tycks fylld av vita ludd från maskrosor. Ludd som nu ligger i drivor i vårt hus. Till och med de vanliga högarna av damm ser fjuttiga ut. Över all ren (den var iallfall ren för en vecka sen) men ovikt tvätt som belamrar vårt matsalsbord ligger det oxå fina dun. Jag märker att jag smyger omkring för att slippa se hur de bolmar upp bara man går förbi lite för hastigt. Tanken på att istället ta hand om tvätten har slagit mej..... 

En äggmacka vid datorn blir Dagens lunch. I nästa paus ska det bakas. Jag gillar att tävla och göra saker snabbt. Även att baka. Börjar med en kladdkaka. Halvvägs genom receptet inser jag vi inte har nån kakao och ingen choklad hemma. Och inga snälla grannar är hemma än. (De har räddat otaliga kladdkakor förut). Ok - bort med den smeten. Väljer favorit nummer 2 - Kolakakor. Det enda recept där jag kan få till fler antal än vad receptet anger. Jag vinner. Med 52 mot 40. I bullkampen är jag en sändig förlorare. 48 bullar är ju helt omöjligt på en sats deg.

Barnen kommer hem (tidigare!!) och jag bjuder (=mutar) dem med nybakta kakor och får sedan lite jobbtid igen. Det ska faktiskt bli skönt att åka till kontoret imorgon!

Puss och hej från Lola med världens finaste barn och dammigaste hus! 

bland känns världsproblemen stora som kärnvapentest och finanskriser. Och ibland känns vardagen tillräcklig. Har jobbat hemma en dag. det är ju så härligt.

Elastisitet

2009-05-17

Har precis avslutat en kurs där kursledaren bl a berörde ämnet elastisitet och då framförallt framhållde att ju äldre vi blir desto mindre elastiska är våra kroppar. Han pratade vidare om att det var viktigt att stretcha och att träna för att inte bli stel. Jag förstår ju att det han säger är väldigt sant. Men, jag tror tydligen på mirakel, för jag tänkte omgående att jag är något av ett undantag. Visst jag är inte supervig och så, men jag känner mig ändå elasisk i kroppen även om jag passerat 35. Trodde jag...

Upptäckte en knöl på Bobbys mage igår och satte mig därför i bilen till Astrid Lindgrens sjukhus idag på morgonen. Allt gick bra och overkligt snabbt på akuten. 10 minuter efter ankomst lämnade vi sjukhuset med några nya kunskaper. 1, det är inga barn på akuten på söndagmorgnar, 2, vattenbråck är inget farligt och går att trycka tillbaka in i magen. Låter lite läskigt, men skönt att det inte är något farligt.

Bestämmer mig för att fixa några saker på kontoret när jag ändå är i närheten och tar med mig Bobby en liten sväng förbi Täby för att sedan som vanligt vara i absolut sista minuten till färjan. Hamnar bakom en bil som bogserar en annan bil och svär lite över att det tar sån tid. Försöker knappa in sekunder i sista svängarna men, missar färjan med ca 15 sekunder. Pyttelite retligt... Bestämmer mig för att köpa med mig mat till lunchen istället - tidsoptimering. Jag och Bobby lämnar bilen och tillsammans med fina svärmor som är med på  utflykten går vi mot de röda bodarna för att handla. Allt går väldigt långsamt och vi börjar känna oss lite stressade när vi ser färjan komma in. Vi bestämmer att jag och Bobby skall springa till bilen och att svärmor får gå ombord utan bilen. Jag håller i 4 matlådor, min mobiltelefon, plånbok och Bobby i handen. Ser en lucka mellan två bilar och springer så fort vi kan mellan bilarna. Snacka om att jag blir förvånad när jag helt plöstligt befinner mig en bit upp i luften och sedan skrapas i asfalten som en av delfinerna som hoppar upp på kanten på Delfinariet på Kolmårdens djurpark. Luckan mellan bilarna var för att det var bogserarparet som stod där. Helt sträckt lina, helt utan elastisitet, i knähöjd på helt oelastisk morsa, medför flygfärd, skrapsår och en helt klart mörbultad känsla. Går med bandage runt armbågen och känner mig oerhört ödmjuk inför faktumet att man blir mer och mer oelastisk med åren. Fram för mer träning och elastiska bogserlinor! :-)

Egen tid

2009-05-14

Efter några nätter med inte så mycket sömn (kulsång mm :)) så såg jag imorse framför mig en kort arbetsdag och sen lite lyx med egen tid. Packade förväntasfullt ner träningskläder (lite motion var längsedan) och en pocket bok (om jag får en lucka och solen skiner) samt lite ombyte eftersom jag skulle med fina grannen Åsa på tjejnätverkandemyskväll. Med andra ord en jättehärlig dag framför mig utan en enda tid att passa - jo bara att tjejkvällen började runt 18. Så fel man kan ha! Allt strulade på jobbet; skrivaren, datorn, min hjärna, slut på papaper, slut på toner, glömt matlåda - ja den där korta arbetsdagen blev inte alls så kort. Sladdade sedvanligt in  på posten i sista sekunden. Blänger lite på träningsväskan i baksätet. Ringde Åsa för att tala om jag var sen. Det var hon med. Skönt. Ett stopp för leverans av kläder på väg till tjekvällen. Frågade om jag fick låna deras badrum och byta om på. Av med svettiga kontorskläderna (= lolapants och grannytop), raggardusch, lite ny mascara, lånade hårspary (tack bästa Tesan). Nåja det fick duga. Mot kvällsaktiviteten. Hur kunde denna mysiga dag bli såhär? Pocketboken skramlar omkring på golvet när jag sladdar fram på sista grusvägen. Skyndar ut i vårkvällen för att möta Åsa. Hör hur träningsväskan hånskrattar åt mig. Och pocket-boken skrattar ännu högre. Vad trodde jag egentligen???

Men kvällen blir faktiskt jättemysig. Härliga människor. En svensk skrinnarkung  håller ett inspirerande föredrag. Om hur man håller sig positiv. Känner mig mottaglig. Han pratar om målbilder och om att ansatsen mot målet är avgörande. En bra kväll går mot sitt slut. Säger hej och sätter mig i bilen. Tänker fina målbilder. Spänner ögonen på träningsväskan och säger högt för mig själv: IMORGON ska det bli av! 

Gonatt och sov gott - i natt är det jag som bestämmer vem som sover var!

Grabbsäng..

2009-05-13

Att jag ligger trångt i sängen är ju inte direkt någon nyhet... Att de barn som kommer in i sängen ligger på min sida och inte på Freds sida är inte heller någon nyhet... Det är ju förvisso så himla mysigt att bara gosa och mysa med de små grisarna, men, ibland vill även en småsliten tvåbarnsmamma få sin skönhetssömn. Inatt kom först Darling in - hon gick in och la sig fint i mitten (mitten i vår säng är på min sida men inte hud mot hud med mig). Sen vid 5 tiden ropar Bobby - maaammma från sitt rum. Och - nej - min son går inte själv in till mitt och Freds sovrum på natten, hans ben slutar liksom att fungera nattetid. Det konstiga är att de fungerar alldeles utmärkt när jag är bortrest och han går in till Fred mitt i natten... Ja, ja, nog om detta. Jag går in sömndrucken, hämtar honom och lägger honom mellan mig och Darling. Trångt. Han börjar direkt att böka omkring och säger - jag vill vara naken - av med kalsonger och han är nöjd. Håller precis på att somna om på mina 15 centimeter när jag hör en liten sång sjungas från minikrypto bredvid mig. Han ligger och bollar med sin pung och sjunger - mina kulor, mina kulor, mina kulor. Jag tar min kudde, lämnar rummet utan ett ord och lägger mig i gästrummet. Glädjen över sina kulor får han denna natt dela med Fred och Darling. Somnar om i tyst och någorlunda rymlig gästsäng :-).

Drömmen om ett par träskor!

2009-05-08

Jag har länge gått och suktat efter ett par härliga träskor. De jag har sedan några år tillbaka har gått sönder i träet och det gör ju skitont under foten då. Jag har lagat dem med diverse plåster, men hur snyggt är det egentligen på en grillfest med grannarna att det sticker fram Batmanplåster under foten i finskorna... Nu har jag gått och klämt och kännt på olika varianter i olika färger, men snåle-tarmen har liksom satt in. Jag har ju ett par där hemma som nästan går att använda. Är i Falkenberg och jobbar och råkar springa på en gammal vän som heter Ann-Sofie. Hon berättar då om sin man och hans företag. Går in på hemsidan www.dojjan.nu och hittar fantastiska träskor till bra pris! Nu är jag spänd ägare till ett par röda sommarfina träskor som kommer hem till mig om 2 veckor. Snacka om att ha finaste skorna på kommande fester! Utan Batmanplåster...

Inte bara tänka på andra...

2009-05-05

Nu är det några dagar sedan jag skrev här och tro det eller ej, men jag har faktiskt varit lite ledig över Valborg - haft middag med vänner, jobbat med kollektionen, haft en visning - äääh - just det - det är ju också jobb. Ja, men, nästan varit lite ledig. Jag har i alla fall inte skrivit i dagboken.

Nu till rubriken. Inte bara tänka på andra. Det är en uppgift jag har gett mig själv på sistone och anledningen är att jag tenderar att tänka på mig själv i absolut sista hand i de allra flesta lägen. Käre Fred tycker det är dags att jag blir lite mer ego och även om det tar emot skall jag minsann försöka. Pratade med min fina fina vän som dessutom berättade följande sanning för mig -  hur kul är det egentligen med en människa som bara är snäll, snäll, snäll och inte gör några tokigheter eller säger några tokigheter. Nej, just det, jag skall minsann inte vara tråkig. Tokigheter händer ju både här och där kring mig :-), men för snäll vill jag inte vara - det blir lite som att slicka på en fönsterruta - varken smakar något eller ser något ut för världen. Mer Alex Schulman  i Lola alltså - hmm, vid närmare eftertanke - kanske bara lite mindre snällhet.

Häromdagen åkte jag till IKEA. Igen - ja, jag gillar IKEA. Denna gången utan barn... Det är ju så himla superhärligt att flanera omkring på IKEA helt själv, ända tills man ser vad klockan är och dåligmamma-ångesten slår en i ryggen som ett Starwars-svärd - dagishämtningen är verkligen i antågande. Jag tar mig snabbt till kassorna och inser att de idag minsann inte är något överflöd på kassapersonal. Hittar en kassa där det bara är en man före mig i kön - förvisso med väldigt många och stora saker. Jag tror att han skall bedriva något seglingsläger för barn, har inget som helst belägg för det, men det är vad jag hinner fantisera ihop när jag står bakom och väntar lite småstressat. Mitt i mina funderingar kring seglingslägret glider två damer i 70 års-åldern med varsin grön växt med tillhörande kruka samt inslagningspapper och snöre, in, framför mig i kön. Mitt nya mer elaka jag stirrar på dem och väntar på att

a) de skall flytta på sig

b) de skall kommentera att de precis trängde sig i kön. 

Efter en stunds laserblick från ilsken tvåbarnsmamma säger den ena damen, med en sån där sammetslen, smått nedlåtande och lite kuttrande gammal tant röst:

Det är väl ok att vi går före dig i kön?

Min inre röst säger. Va fan då för? Vad har ni att ha bråttom till? Jag är en stressad tvåbarns mamma med två supergulliga barn på skola och förskola som väntar med stora hundvalpsögon på att deras försenade mamma skall hämta dem och ni, ni har förmodligen inte ens en hamster som bryr er om ni kommer hem nu eller om 5 minuter som det förmodligen skulle ta er om ni ställer er längst bak i kön som alla andra. Fy för er.

Jag hör min verkliga röst säga vänligt, men bestämt:

Har ni bråttom till något?

Jag blir så förvånad över att jag ställer denna inte helt snälla fråga, så jag säger direkt utan att de hinner svara:

Men, det är klart att ni kan gå före.

När jag lämnar IKEA blir jag lite skrattig och faktiskt lite nöjd att jag ändå ställde frågan. Min väg till att bli en mindre tråkig människa har börjat. Alex - håll i hatten!

Lite småelaka hälsningar från en glad Lola!

En liten söt Maja på besök

2009-05-05

Det regnar ute och är ganska kallt. Det ringer på dörren. Utanför dörren står en liten söt Maja som stolt visar upp sin första alldeles egna Lola-klänning. Maja är 3 år och supersöt. Hon gilllar rosa. Maja har ett genomskinligt paraply med rosa och turkosa djur på. Till sin rosa everydaydress som är lite lång, men ändå hennes alldeles egna, har hon lila gummistövlar. Maja ville bara visa hur fin hon är. Jag smälter och blir lycklig och lite gråtmild. Tack Eva för att du följde med Maja hem till min dörr!

Vi har en packline

2009-04-27

Igår var vi på väg hem från en underbar Sälenvistelse med finaste Caroline, Joakim, Isak och Filip. Vi har åkt skidor, ätit god mat, druckit något glas vin och bara njutit av det underbara vädret. Både jag och Caroline har åkt skidor i våra Lolamössor och fått sååå fina ränder mitt i pannan - snyggt.

Nu till vår hemresa. Vi bestämde oss för att åka hem tidigt för att komma hem tidigt och dessutom är ju barnen lite nöjdare på förmiddagen. Sagt och gjort - vi beger oss. Efter ca 20 minuter hör jag första ljudet av hulkning från baksätet. Bobby kräks. Härligt. Har inga påsar så jag fångar det i min ena hand samt i en handduk som jag rycker upp ur packningen i bakluckan. Åksjuk - kul. Jag rullar ihop handduken och lägger den på golvet där bak. Bobby blir direkt hungrig och han får ett Ballerinakex - nej, inte världens bästa, men det var det som fanns till hands. Det tar ungefär 5 minuter, sen kräks Bobby brunt kräks i två nya handdukar. En härlig kräkodör fyller nu hela bilen och vi börjar leta efter första bästa mack för att fixa påse nummer ett - om Bobby kräks på nytt och påse nummer två - lägga kräkhanddukarna i. Macken hittas - Bobby kräks inte mer - handdukarna får ett nytt hem - kräkodören försvinner - INTE!

Vi fortsätter vår kräkodörs resa hemåt och känner oss nöjda efter lunch att inget mer kräks kommer i bilen. Vi börjar att prata om att vi snart närmar oss Enköping och att det inte är så långt kvar hem. Vi andas med munnen och livet känns härligt.

Vi har en pack-line.

En alldeles egen pack-line, som vi har fått ärva av Freds föräldrar. Den inhandlades någon gång i slutet av 70-talet och börjar närma sig antikvärde. Men den är vår och vi gillar den.

På motorvägen ligger en liten ekorre. Kanske sover den. Kanske är den redan död. Stor kräk-Pegueot kör över liten sovande ekorre. Ekorre sprids över hela framrutan. Ekorrekrocken medför ett litet skutt för kräk-Peugeot. Skutt belastar rostiga gångjärn, på redan lagad packline. Rostiga gångjärn i framändan av packline bryts av med katapult kraft och likt ett hajgap öppnar sig packline och spottar ur sig saker - våra saker.

Bilar runt omkring oss börjar blinka frenetiskt. I ögonvrån ser jag en röd påse studsa iväg på motorvägen och vi börjar smått hysteriskt leta efter någonstans att stanna. Jag frågar Fred med en lätt ton av panik - vad f-n var det vi tappade. Fred svarar inte utan tittar bara lite menande upp bakom min axel. Ut från vår packline hänger några av Freds kläder som fastnat och numera fladdrar som vimplar. Freds säger lite kort: det var mina kläder. Vi stannar till slut bilen på en avfart och Fred går tillbaka den dryga kilometern för att samla ihop sina glasögon, skidkläder och kalsonger som är spridda över motorvägen. Efter jobbig Lola-fnissattack och ännu jobbigare kortförevigande av Freds "sök och finn"-aktion, slår Lola och Fred in sin älskade pack-line som en fin present med spännband. Slutet gott - allting gott. Sanering av bil väntar...

Vår i legoland?

2009-04-21

Bobby älskar verkligen lego. Inte jag. Det är ju en bra och pedagogisk leksak, javisst. Men jag är evigt trött på att trampa på hård bitar som ligger utspridda över golvet, leta efter bästa hjälmen bland tusentals småbitar, gegga runt bland grus och damm i dammsugarpåsen när de små gubbarna blivit uppsugna av misstag (eller inte?) och framför allt att städa upp det. En gång (känns som evigehet sen, måste vara innan jag blev egen företagare) fick vi för oss att färgsortera allt lego; gula bitar i en låda, vita i en osv. för att det skulle vara lättare att bygga ihop figurerna så som de såg ut från början. Det höll inte så länge....

Imorse hittade jag ett ovanligt bygge i Bobbys ru. Det var inget rymdskepp och inget vapen och ingen bil och inget läger utan nåt helt annat. Bobby förklarade att det var tussilago, vitsippa och gulsippa (?), blåsippa och krokus!!! Till och med Darlling var imponerd.

På bilden ser ni vitsippa,  tussilago och blåsippa (som är grön) :)

Hälsningar Lola med vår i sinnet

Hembesök och fina Lolatjejer!

2009-04-17

Igår var jag på hembesök hos finaste Åsa och hennes vänner. Tack och bock för supermysig tillställning. Det blev mycket snack om Lola och företagandet och det var såå roligt.

Måste berätta om en rolig händelse som hände på en visning jag hade för någon vecka sedan. På visningen var två tjejer som hade Lolapants från förra säsongen i sin ägo. Jag överhörde följande konversation:

Cissi: Du har också ett par Lolapants! Visst är de underbara!

Sara: Ja, de är helt fantastiska. Jag använder dem till vardags, till fin, till jobbet, ja till allt och de har liksom växt med mig (Sara är gravid i nionde månaden).

Cissi: Ja, jag får tvätta mina hela tiden eftersom jag använder dem så mycket.

Sara: Tvätta - nej det har jag slutat med, jag hinner inte, jag tar bara bort fläckarna med fuktig trasa.

Ha ha, behöver jag nämna att båda köpte nya i ny färg :-).

Att vara egen företagare är många gånger oerhört slitigt, arbetsamt och oroligt. Så jag försöker verkligen spara på härliga Lola-ögonblick som förgyller tillvaron. Jag delar med mig av ett till:

Igår när jag kom hem från kontoret så är 5 underbara granntjejer i 5-års åldern ute på gården och möter mig när jag kommer med en stor låda. Alice, Clara, Linnea, Alma och Nellie överöser mig med information och frågor:

Har du Lolakläder i lådan Lola?

Titta Lola, jag har Lola klänning på mig!

Titta Lola, jag har Lola jeans!

Och jag har Lola mössa!

Nellie kommer sedan fram och vi har följande konversation:

Nellie: Lola, var hittar du alla fina Lola kläder?

Lottis: Jag hittar inte dom. Jag hittar på färger och mönster och modeller och sedan är det en snäll flicka i Turkiet som syr dem åt mig. Tokigt va - Nellie?!?

Nellie: Tokigt - jag tycker att det är helt tokigt att en tant i Turkiet kan sy så här fina kläder!

Det var dagens Lola-ögonblick!

Ikväll skall jag ut och äta med härligaste grannarna - mums!

Trevlig vårhelg!

Lola

Träningsvärk?

2009-04-15

Helgdagar innebär ju flera mysiga tillfällen att träffa sin familj och sina släktingar. Så nu har jag umgåtts med mina fina syskon. Min lillebror gillar att springa. Han är jättebra på det. Han springer ofta. Och gärna länge. Ju längre desto roligare. Tycker han. Under påskhlegen hade han ett galet träningsupplägg. 14 pass på 5 dagar.  Nästan 3 gågnger varje dag. Bara att duscha 3 gånger per dag verkar jobbigt tycker jag. Han gillar verkligen att träna.

Mina tankar kom osökt in på vad jag gillar så mycket att jag skulle göra det 14 gånger på 5 dagar. ........sex är ju inte att tänka på (det var längsedan vi höll den takten, har vi någonsin gjort det förresten??), äta och bajsa räknas väl inte, kaffe - nej inte så mycket, prata med en kompis - nä inte det heller så ofta.. Nu vet jag; pussa på Darling och Bobby (och Fred lite oxå) och tala om att jag älskar dom och att de är världens bästa. Puh, trodde det var kört för min del. Tack familjen för att ni finns - NI är världens bästa och jag älskar er. Och lillebror jag kommer och hejjar på dig på Sthlm maraton, du e grym.

kram från Lola som kanske ska ut och jogga lite?

Sommar i förtid!

2009-04-13

Påsken har firats i lilla stugan på västkusten. Just denna helg kan jag bara säga att: västkusten rules!! Det har varit sommarvärme och jag, Fred och barnen har legat på stranden i shorts och linne och solat - underbart! I stugan har barnen sommarkompisar och naturligtvis tog jag lite sommarkort på fina kompisarna Smilla och Tindra. Det är de korten ni ser i bildspelet - sommarbarn på stranden i Lola kläder - härligt!

Under påsken har jag även lärt mig några andra saker.

1 Det känns väldigt konstigt när man skär sig i fingret och det är benet inne i fingret som tar stopp för kniven. Det blöder mycket också.

2 Att tro att man inte skall jobba något under påsken när man är egenföretagare är dumt eller så kan det också vara så att jag har enormt dålig disciplin - alltså inte-arbeta-disciplin.

3 Barn förstår mer än vad man tror. Men ändå inte allt som tur är.

Följande diskussion utspelade sig under en 20 minuters bilfärd, efter att jag och Fred för första gången på väldigt länge varit på bio och sett "Män som hatar kvinnor":

Bobby: Vad handlade filmen om?

Lola - jobbig fråga - svarar efter lite betänketid: Hmm, ja, den handlade om en prins som letade efter en prinsessa.

Bobby: Jaha, var var prinsessan då?

Lola - bra fråga - svarar glatt: Hon var på en fårfarm i Australien, du vet landet som ligger långt bort.

Bobby: Vad hette filmen?

Lola - superjobbig fråga, hur ärlig skall man vara - svarar inte alls: Det fanns jätte många får på fårfarmen. Vita och grå.

Bobby: Var det något läskigt i filmen?

Lola - tänker, tänker, kom på något bra nu och nämn inte våldtäkter och mord: Ja, det var en flicka som hade en stor, stor drake tatuerad på ryggen.

Bobby: Hur såg ögonen och öronen ut på den?

Lola - nuså - rätt svar, ger tydligen rätt följdfrågor: De var stora och svarta.

Bobby: Men vad hette filmen då?

Lola - faan, ja det är väl bara att svara då, mumlande: Män som hatar kvinnor.

Bobby: Jaha, var det något mer läskigt som hände då?

Lola - usch vad barn ser igenom en och usch vad de förstår mer än vad jag önskar, men nu kom jag på en bra sak att säga: Jo, det var en ful fisk som bröt sig in i deras hus mitt i natten.

Bobby - tänker ett tag och säger sedan: Vad var det för färg på fisken?

Puh - barnen är ändå kvar i sagans värld ett tag till :-). 

Rymdinvasion

2009-04-10

Inför skärstorsdagen hade vi pratat en gel del om påskfirande jag och barnen.... ja kanske inte det bibliska utan mer det var mer kommersiella firandet med påskägg och påskkärringar som var intressant. Bobby var väldigt skeptisk till att klä ut sig och jag vill inte pressa honom. Sa att det var helt okej att klä ut sig till nåt annat. Då tänkte jag kanske på en påskgubbe eller kyckling eller nåt. Bobby tog mig tydligen på orden för igår när det var dags så tågade en Dath Vader runt bland husen och önskade glad påsk. Full mundering med mask, mantel och lasersvärd. Istället för kycklingar fick grannarna kort med stormtroopers och cloner på. Hoppas det inte är en ny tradition :)

Kram från Lola med äcklig påskgodissockerbeläggning på tänderna

Ps Gisssa vilken som är Bobby favvotröja?! :) Ds

Vårkänslor

2009-04-07

Om någon personal på barnens skola/förskola undrar vart allt grus på skolgården tar vägen så har jag svaret: i vår hall! När Bobby sätter på sig skorna på väg ut så börjar han med att tömma ut ett mindre grustag på golvet - varje gång!!! Och jag dammsuger. Undrar om det verkligen är bra för dammsugaren?

Testade en glassnyhet idag. Premiär för mig. Mint nogger. Helt ok. Och så plockade Darling och jag blåsippor. Och kollade in Tofsvipor. Jag gillar våren - trots grustag i hallen. 

Glad påsk//Lola

En helt vanlig dag i Lolas liv...

2009-04-03

Vaknar väldigt tidigt. Typ 5. Känner stressen krypa i kroppen. Idag har jag mycket att göra. Har två barn och man i sängen. Min yta att sova på är ca 15 cm. Har huvudet lätt vilande mot nattduksbordet och balanserar kroppen på kanten av sängen med ena benet utanför. Bäst att gå upp.

Åker till Arninge efter att ha lämnat en tokgnällig son som hela tiden säger aj, aj, aj om allting – är det möjligt att ha ont överallt, samtidigt? Kommer fram till Arninge och möter min kollega. Vi konstaterar att bådas byxor blivit lite stora på sista tiden – är det månne egenföretagarlivet som stjäl ett par kilon här och där. Vi börjar packa. Det känns som att bestiga mount everest, fast det är ett berg av kläder. Samtidigt som det är så härligt att packa upp alla fina kläder på lagret, så är det också en påminnelse om hur mycket kläder det är som snart skall skickas till kund. Vi har nästan packat klart och drabbas av lätt panik. Inte nog med att Schencker var nästan en vecka sen med leveransen. Det saknas 6 kartonger – paniiiik. Vi börjar springa omkring och räkna och titta vad det är som saknas och springer ut till hissen för att se om de kanske står kvar i entren. Men, där, så fint på hög, i hissen, står 6 Lolakartonger. De har bott där över natten :-).

Jag börjar packa kundordrar. Jäklar vad det är många. Jätte roligt!!! Och jätte mycket jobb...

Mitt i allt packande måste jag åka till ett företag gällande vår logistik. Ja, gärna, jag blir gärna avbruten mitt i packningen. Snabbar mig som en galning och sladdar in på parkeringen. Tar med mig alla saker – väska vad är det? – mobiltelefon, nycklar, lite kläder, lite papper – och springer in på företaget. Fel företag, snäll medelålders man hänvisar mig till annat företag. Jag vänder mig om och börjar gå mot utgången. Småspringer, för allt är ju bråttom, bråttom. Tappar först en tröja – böjer mig ner och blir pinsamt medveten om att byxorna är för stora  - visar lite av min rumpa. Försöker få upp tröjan och byxorna samtidigt. Går två steg till när jag tappar nästa sak, böjer mig ner och visar ännu mer av min rumpa. Svettas lite, skrattar lite hysteriskt och avslutar med att vid utgången tappa 4 tröjor som sprider sig lite runt omrking mig och till följd av detta gör jag en liten rumpvisarpiruett och går ut. Härligt besök.

Tillbaks på kontoret – skriver ordrar och packar och får hjälp av syster och mamma . Äter superläskig matlåda som är kall imitten. Min kollega har grus i sin pastasallad – mums. Skriver fakturor samtidigt som jag äter min kallvarma mat och har en vilopuls som ett spädbarn.

Klockan 6 stänger Posten. 10 minuter i ropar min kära syster – 10 minuter! Jag håller fortfarande på och väger paketen. 5 minuter kvar – jag börjar dra stora postsäckar nedför trappen. 4 minuter kvar – jag lastar in postsäckarna i bilen som redan är full. 3 minuter kvar – jag kör ut med en rivstart från parkeringen. 2 minuter kvar – jag flyger över vägguppen mot Posten. 1 minut kvar jag slirar in på parkeringen. 20 sekunder kvar – flämtande slänger jag upp postdörren och säger ”nu kommer jag” till två smått storögda och chockade postanställda killar i 25 års åldern. Första leveransen kom iväg. Jag svettas och försöker andas normalt.

Åker tillbaka till kontoret och fortsätter packa. Det är ju en dag att skicka imorgon också! Ja, just det, mitt i allt detta har jag ju en visning inbokad i Svinninge också. 35 minuter innan visningen börjar kör jag en raggardusch på toan på kontoret och sätter lite rouge på kinderna. Drar iväg till visningen med en kort mellanlandning på Mc Donalds. Kan ju inte äta och köra rallybil samtidigt, så jag kommer fram till visningen där redan några gäster kommit och står och hälsar välkommen samtidigt som jag äter en kall McFeast. Min hjärna surrar lite hela tiden och jag pratar som om jag är lätt berusad. Visningen går jätte bra. Värdinnorna Anna och Sara har ett företag som heter Geggamoja och vi gillar dom skarpt. Träffar gamla kunder från Yxlan också - supergulliga tjejer. När kläderna är nedpackade och gästerna börjar gäspa börjar jag räkna ner för att hinna med färjan – ja, jag åker färja hem från jobbet. Inser att det börjar bli knappt om tid när fina värdinnan föreslår att vi skall ta en rundtur i hennes underbara hus. Snabbt går det och fint är det – inte alls som mitt för tillfället grusiga lilla hus helt utan havsutsikt. Säger hej, hej och börjar min rallyresa mot Vaxholm. Kör lite fortare än de 90 km/h som är tillåtet och börjar nedräkningen när jag kör över bron mot Vaxholm.  4 minuter kvar. 3 minuter kvar. 1 minut kvar. Fan, fan, fan. Slirar in på kajen och ser precis bommen går ner, ner, ner och sedan upp, upp, upp. Snäll båtförare öppnar upp för hysterisk rallyförare. Jag hann med.

Kommer hem runt midnatt. Trött och superfnittrig och svettig och andfådd. Kollar min mail och hittar följande konversation gällande med min finaste vän Mia, en Lolavisning som jag skall ha hos henne:

Hej Mis,

Jag har bokat in torsdagen den 30:e april. Vet inte om jag har fått ok av dig på det datumet – men helt plötsligt så känns det ju inte så långt borta  J. Hör av dig om det funkar.

Kram kram

Lola

svaret:

Lola, det är ju valborgsmässoafton. Det finns en liten risk att det bara blir du och jag. Andra alternativ?
Kram kram

Mia

Inte alls trött, inte alls fokuserad på House of Lola. Gud vad det är härligt att vara egenföretagare...

Fina mösskunder och i väntans tider...

2009-03-30

Fick en såå underbar bild på Charlotte och hennes lille kille. Här är de - visst är de fina!

Har städat på lagret för att fylla på de sista varorna som vi väntar in från Turkiet. Att vänta är inte jag så bra på. Jag vill ha dem nu, så att jag kan börja packa och skicka ut till alla härliga kunder. Jag är inte så bra på att vara sjuk heller. Har fortfarande ont i halsen och längtar efter att känna mig fit for fight :-)

Det som göms i snö... och sjukdomar...

2009-03-25

Här hemma är det sjukstuga. Feber, hosta och magsjuka. I helgen skulle jag ställt ut på barnmässa i Karlstad, men efter noga överläggning med mig själv konstaterade jag att det inte går. Det går inte att vara på mässa med feber och magsjuka även om man hemskt gärna vill. Så, det blir ingen mässa. Fy vad trist. Det lustiga är att min första reaktion är att det inte finns några alternativ - det är bara att åka. Sen pratar jag med en klok person som talade om för mig att det faktiskt går att INTE åka. Ok, det finns alltså alternativ. Min hjärna är helt inprogramerad på att bara jobba, vara sjuk finns liksom inte med som alternativ.

Nog om trista sjukdomar. Bobby går på en underbar förskola med en stor härlig gård som gränsar till skogen. Gården har både sand och gräs och på helgerna går många familjer dit med sina barn för att leka. När jag hämtar Bobby på dagis nu när snön äntligen börjar töa bort (förlåt alla snöälskare, men undertecknad lääängtar faktiskt efter våren) så är han supergrusig och blöt. Han har grus på byxor, jacka, skor, mössa, i näsa, på kinder - ja överallt. Nu till det här med att familjer går dit med sina barn och leker. Då Bobbys grus luktar starkt av det som passerat genom människans bästa vän, är min undran om de även har med lilla Fido på helgerna. Det som göms i snö... blandas med grus... och kletas in i liten pojkes kläder och näsa.

hälsningar från en Lola som älskar skyltar som lyder "rasta inte din hund här"

Curling och bowling

2009-03-19

Jag är nog lite för snäll mot mina barn. Tydliga drag av curlingförälder (och jag fattar att resultatet inte alltid blir det bästa). Men i skidbacken blir jag curlingförälder DE LUX. Inte bara till mina egna barn utan till alla barn! Jag tröstar barn som ramlat i backen, jag lyfter barn som trasslat i sig i buskarna i skogsbanan (hur hamnade jag där?), jag hjälper till i liften om ingen annan gör det, jag hejar och berömmer alla duktiga skidskolebarn när de gör glassstrutar i backen, plockar upp stavar och vantar som barnen tappar -  fullt upp! Kanske inte är så konstigt att jag är heelt slut efter en dag i barnbacken?

Fred fixade lyxig middag med klyftpotatis och kött. Och ett glas vin. Bättre uppladdning för en dag i barnbacken finns inte. Nä nu ska jag tigga lite massage - att stå hukad i barn höjd sliter på ryggmusklerna! Sen är det dags för revansch i Wii Bowling  - Åsa är grym!

//Lola med stela skidmuskler

Blå backar och syltkakor

2009-03-18

Har flytt vardagen för några dagar och är i fjällen med familj och vänner. Riktigt härligt. Nästan jämt. Vardagens morgonbestyr ter sig som rena barnleken jämfört med att få ut 4 barn, matsäck, vantar och mössor, hjälmar och glasögon, kissade och tandborstade, skidor, stjärtlappar och extrakläder. Men fantastiska Åsa och Erik är bästa ressällskapet. våra barn är som deras och tvärtom. Och att toffla omkring i halvsvettigt underställ känns bara helt naturligt med dem. Vi har lyckats få in alla barn på skidskola under samma timme och den timmen är vuxen skidåkning som gäller. Härlig, fin åkning i blå backar. Och sen barnen åker vi lugnt och fint i blå backar.... hmm.

Eftermiddag i solen utanför stugan och Åsas hemgjorda glüwein. Härligt. Nästan för bra för att vara sant. Barnen ser på cartoon network Har ett scoop att  bjuda på: Snygga, käcka, dansanta Mat-Tina är en helt vanlig människa!! Med rufsigt hår under mössan och trötta barn. Trötta barn som måste mutas. Och vad tror ni hennes barn får då? Hemlagat och hambakat? Muffins och cookies? Med dinkel och russin? Nej då - helt vanliga köpe singoalla kex!! Tack Tina!

Kan man vara så här trött och samtidigt lycklig?

2009-03-13

Jag är så trött. Denna veckan har varit helt fantastisk på många sätt, men också oerhört jobbintensiv. Jag har jobbat dag och natt - ja, det har jag faktiskt - Bobby som fortfarande vaknar på morgonkvisten tidigt och vill komma in till sin mamma och sova sista timmen fick gå ner till mamma i köket häromnatten eftersom jag fortfarande satt och jobbade. Puh. När jag blir så här tröttt så blir jag lite seg i hjärnan. Jag glömmer saker, jag blir extra fnittrig åt saker som inte alls är roliga och jag glömmer mitt i en mening vad meningen skulle handla om. Ett samtal med mig kan låta så här. Joooo, jag tänkte......... att vi............ kanske.......... Min käre man Fred frågar då lite uppgivet, irriterat och forcerat ja, vad var det du tänkte. Tystnad, tystnad, tystnad. Lola, vad var det du tänkte? Tystnad, va? vadå tänkte, jag vet inte. Tur att jag har en så förstående man!!

En helt tokig sak som har hänt är att vi har sålt slut på en tröja i två storlekar på två dagar. Hur är det möjligt? Trooper helmet går verkligen hem hos killarna och deras mammor!! Såå roligt och galet. Ombeställning är lagd, så den kommer igen!

I helgen är det massa hembesök som gäller och nästa vecka blir det några dagar i fjällvärlden med familjen.

Ha en bra helg - och glöm inte att rösta på Måns eller Agnes eller EMD eller Alcazar eller.... fast helst Måns :-)

Vårnyheterna är på plats på hemsidan!

2009-03-11

Sååå härligt. Sovit 3 timmar i natt. Jobbat med att få allt på plats och nu är de på plats - underbart. Känner mig trött och lycklig och faktiskt lite stolt. På några minuter har det trillat in beställningar. Underbart!

Turkiet måndag, illjobba tisdag och snart är det onsdag!

2009-03-09

Hemkommen från en resa till våra fabriker i Turkiet. En snabbvisit. Enbart en natt på vårt lilla hotell med möss-råttor eller andra turkiska gnagare i väggen.  Men nära den blå mosken-väldigt nära. Så nära så att det kändes som att böneutroparen stod vid sängkanten på morgonen och ralaralajallarallade eller vad man nu skall säga att de gör. Slogs av att han hade fin sångröst –trevligt.

Resan började med att jag åkte med det oerhört icke-lyxiga Turkish airlines. Dagen till ära var jag genomförkyld och hamnade bakom en äldre turkisk man med fes som vägrade fälla upp sitt säte. Det resulterade i att jag satt väldigt, väldigt trångt i en mycket nedsutten illturkos stol bredvid en jätte jätte stor – inte överviktig – utan bara jätte stor kvinna, som jag med 99 % säkerhet tror har fötts med ett annat kön. Fesgubben luktar jätte konstig gubbsvett och det är ca 28 grader varmt. Jag svettas, och hostar och känner mig väldigt långt ifrån lyxig.

Väl framme möter min agent mig och vi skall åka och äta. Uppmärksammar att min blus är på tok för urringad och att jag missat att sätta på mig ett linne under (som jag alltid har annars) så att min inte alls särskilt snygga hudfärgade bh syns hela tiden. Det är svårt att äta och hålla i blusen samtidigt. Känner mig svettig, febrig, lite porrig och inte alls särskilt lyxig. Turkisk mat är väldigt god! Härligt!

Åker till hotellet – ni vet med gnagarna i väggen. Checkar in efter att ha tittat på den blå mosken – den är mycket, mycket vacker och inte alls blå. Får flera olika förklaringar av olika turkiska personer varför den heter den blå mosken. Hmm, jag bestämmer mig för att läsa på själv när jag kommer hem.

Somnar gott i hård säng med lite smutsiga lakan och stor springa under dörren ut till hallen där en massa människor går förbi – inte alls särskilt lyxigt. Men mysigt. Vaknar och duschar i jätteliten dusch med konstiga brädor som har ruttnat vid golvet. Inser att jag har glömt nya trosor – känner mig superofräsch och superolyxig. Tur att jag bara skall stanna i en natt.

Dagen d. Skall till fabriken. Det regnar. Väntar på agent utanför hotell i 25 minuter. Blir bjuden på te av man som jobbar i mattaffär. Han vill sälja en matta till mig. Han vill bjuda mig på frukost. Han tycker jag har fina ögon. Han undrar om jag vill åka och bada med honom nästa gång jag kommer till Turkiet. Hmm. Hoppar nog det.

Agent kommer, åker till fabrik. Tittar på fantastiska kläder – Lolas kläder! Härligt. Lyxigt! Råkar säga till min agent: maybe we can meet on the back. Det jag egentligen undrade var om vi kunde mäta en klänning på bakstycket. Får en liten fnitterattack som ingen förstår varför. Urringad blus och småsnuskiga inviter – svenska flicka! Jag tycker inte om te. Inte alls. Bara chaite med massor av mjölk och socker. I Turkiet dricker man massor av te i pyttesmå glas. Det är oartigt att tacka nej. Jag dricker massa superäckligt te och ler och är porrig och superolyxig och glad över de fina kläderna.

På flygplatsen är jag återigen ett hett villebråd. De undrar varför jag bara varit i Turkiet en natt och jag får ta av mig skorna när jag går igenom säkerhetskontrollen. Ingen annan får göra det. Är det månne mitt orangefärgade hår som får dem att se rött?? Flyger tryggt och säkert med SAS hem igen. Skönt.

Snart får ni se Lolas fina kläder på hemsidan - onsdag! Går och klappar på dem här hemma. Nya favoriter varje kvart. Härligt!!

Gymet och euron...

2009-03-05

Vissa dagar är mindre bra dagar. Igår var jag på gymmet. Låter mycket mer ambitiöst än var det är för det första.

Jag tar av mig överdragskläderna inser jag att det var ett par dagar sen jag rakade benen. Ap- Lola.

Sen har jag åkt dit till träningspasset i mina ”harems-byxor” . Nästan alla andra på gymment har svarta tajta byxor. Jag har byxor där grenen nästan släpar i backen. Blöj –Lola.

Springer några minuter på löpbandet. Tröjan är av syntet. Jag blir varm. Röd. Luktar svett. Men det är väl ok på ett gym? Alla andra ser knappt ansträngda ut. Stink-Lola.

Klockan är 17 och vart jag än tittar ser jag bar folk i student åldern. Inga andra 35-åriga 2 barnsammor med fluffig mage, byxor i knävecken, orakade ben och högröd färg i ansiktet samt en härlig svett odör. Egentid och träning må vara det många strävar efter men jag är tveksam. 

Men Euron backade lite. Jippie!

Trötta och glada!

2009-03-02

Nu är vi hemma igen efter en härlig helg i Göteborg. Jag är trött men lycklig. Har mött så många nya härliga kunder! Måste också säga att det är så fantastiskt när man träffar nya underbara människor - en av dem är Åse Teiner på Föräldracoacherna www.foraldracoacherna.se. Detta är andra mässan vi träffar henne och vi är så förtjusta. Förtjust är ju ett lite högtravande ord, men det är faktiskt det vi är. Sen är vi fulla av beundran också över hur Åse fixar att ha så många barn och ha eget företag samtidigt. 

Veckan som kommer innehåller förberedelser, förberedelser och förberedelser inför säljstarten av vårnyheterna nästa vecka. Härligt och intensivt! Har så fina säljare som bokat massor av träffar. Happypantsen som vi smygvisade på mässan fick utan överdrift mycket uppmärksamhet. Listan på att få första tjing börjar bli låååång :-).

Ha det bra tills vi hörs igen!

Lola

Calzone och Baby och barn mässa i Götet!

2009-02-28

En riktigt flottig calzone, ett glas rödvin (lite för kallt), lakrits och choklad och melodifestivalen på tv – en perfekt avslutning på en dag på baby och barn mässan i Göteborg! Så där lite lagom uppsvälld efter pizza och choklad funderar jag på vilken outfit jag skulle välja om valet stod mellan spetsdresen som Carl-Jans danspartner Maria hade i Lets dance för några veckor sen eller Susanne Alfvengrens kyrkliga kåpa med tillhörande kräktrasa över axeln som just syntes i tv….. Nä tacka vet jag nya somriga lolapants som jag lever i :-) Ooops – berättade jag precis en av sakerna som kommer som nyhet i mars?? Ja, ja, en liten hemlis fick jag nog berätta.

Efter två hela dagar på mässan så känner jag mig trött i benen och huvudet och en aning fnittrig. Tur att vi har så superduper gulliga mässgrannar som jag kan få fnittra med. Anna och Sara på Geggamoja och Jessica och Tobias på Decent – vi gillar verkligen er!!

Jag måste bara återkomma till denna melodifestival. Vad händer? Thorleifs och helt overklig koreografi och sadokläder på Anna Sahlin? Jag som är en melodifestivallover får ett hårt uppvaknande kvällen till ära. Det här går verkligen inte. Tacka vet jag Måns Zelmerlöv :-).

OK, min trötta hjärna hoppar lite mellan olika ämnen, så, nu är jag tillbaka på mässan. Vi har haft två jättehärliga dagar med massa nya kunder och många nya värdinnor. Nu skall vi bara ha några härliga säljare på v-kusten! Det är så många underbara saker med mässor. Kunder, stämning och nya och gamla bekantskaper. Det är så mysigt att känna att man är en i gänget och att jag har så många gulliga kollegor i branschen. Träffade Maria S igen – gulligaste du och Sanna och syster Lotta på Trollåsen naturligtvis – alltid lika kul! Genom Jennie träffade vi även Benny på Blingo som är en hyvens kille – kul! Jennie-Benny. Också kul. Som dubbelnamn liksom.

Lägger in ett kort på min monter med min nya skylt som jag inte alls är stolt över. Inte alls. Har haft hjälp av Anna och Maria i montern – TACK!! Imorgon är sista dagen sen bär det av hemåt med all packning – Katitzi Taikon vid ratten med Paolo Nutini i cd-spelaren. Extra spåret efter låt 10 är bäst!! Tack för tipset Piia.

Tänk att vara som Malena Ehrnman och inte blinka en enda gång på 3 ½ minut. Oj, vad kritisk jag låter. Tur att ingen kan höra när jag sjunger Mama Mia tillsammans med barnen och kommentera min synliga volang runt midjan och mitt missfärgade hår. Eller, det gör ju folk – kanske inte min volang och sång, men mitt hår får diverse kommentarer… :-) Dags att sova snart och sluta fnittra .

Godnatt och sovgott och tjing tjong,

Jag älskar Göteborg!

Lola

Turtles...

2009-02-25

Bobby är minst i sin klass. Han är född 21 december så han är yngst och minst eftersom han dessutom är en ganska kort tunnis. I hans klass finns fräna killar och tuffa tjejer med långt hår som är födda i januari. Han leker med alla och är en social kille, men han är dock minst. Nu på sportlovet har barnen olika roliga happenings i förskolan. Igår var det ansiktsmålning och idag skulle det vara utklädning. Jag läste detta om utklädning på en annan avdelning där det går mindre barn i början av veckan och jag kände mig som en oerhört bra mamma när jag imorse kom ihåg att det är utklädning idag.

Bobby var superförväntansfull eftersom jag hade trissat upp stämningen något kring detta event. Han provade flera olika varianter innan han beslöt sig för att ha på sig sin helt galna turtlesdräkt med stoppning i ärmar och på bröstet, så att det ser ut som han har världens muskler. Vi gick ner till förskolan och passerade först småbarnsavdelningen där både fina fröken Marie var utklädd och alla barnen var riddare, prinsessor och Batman. När vi kom in på Bobbys avdelning möter jag två barn som har skilda föräldrar som inte var utklädda. Tänkte för mig själv; usch stackars den mamman, då har hon missat informationen eftersom hon förmodligen inte har haft barnen tidigare i veckan.

Kommer in på avdelningen och inser att inget barn är utklätt. Bobby skruvar lite på sig och jag frågar lite försynt fröken Annis om det är utklädning idag. Nej, säger hon, det är bara småbarnen som har utklädning, vi har ansiktsmålning. Hmm, mamma Lola känner sig korkad och blir fnittrig, Bobby känner sig väldigt stor och konstig i sin jättestora Turtlesdräkt och blir jätteglad när han ser Livia som har kvar gårdagens ansiktsmålning lite avskavt i ansiktet. Bobby ropar på mig och säger, titta, titta, mamma, Livia är också utklädd. Lämnade min lilla, lilla kille, i den stora overkliga Turtlesdräkten vinkandes i fönstret tillsammans med de stora, fräna barnen i helt vanliga kläder. Supermamma -verkligen!

Trött

2009-02-24

Har packat iordning allt för mässan i Göteborg. Stora företag låter någon annan packa ihop det och så beställer de en transportfirma som kommer och hämtar sakerna, sen när de kommer till montern så står allt på plats. Så gör inte vi på House of Lola. Vi packar in allt i den fina familjebilen. Billy bokhyllor, kläder, skyltdockor, ställningar och bord. Fråga mig inte hur jag får plats med allt. Har kännt mig en aning stressad idag över att hinna med allt och när jag ser tillbaka på dagen som gått så inser jag att jag nog är väldigt trött.

Tecken som gör att jag tror att jag är trött:

1 På fullaste allvar försöker jag få med mig en 2 meter lång bordsskiva ovanpå bokhyllor, kläder etc. Det resulterar i att den ligger över nackstöden och jag funderar på om det funkar att huka mig lite under hela färden. Idén skrotas i sista stund...

2 Jag börjar gråta av lycka över att kronprinsessan och Daniel har förlovat sig.

3 Jag försöker öppna ytterdörren hemma genom att på avstånd trycka på larmknappen till bilen...

Skall bara ta det lugnt med barnen ikväll... Kan nog behövas.

Hur svårt kan det vara?

2009-02-20

Ibland tänker jag att olika saker inte kan vara så svåra att göra, även om man får utbilda sig flera år för att arbeta med dem. Med saker menar jag då inte hjärnkirurg eller advokat utan mer saker som att spika i en spik eller måla om ett rum. Många av mina vänner har under åren som gått även fått se olika rum få diverse olika färger och jag spikar och sågar mer än gärna och bygger diverse saker med skiftande resultat. Jag är inte känd för att ha tålamod och detta gäller även när jag ger mig på, för mig, främmande yrken som snickare eller målare. Därav kan man i mitt hem se en hel del snabba lösningar - inte jätte fina, men ganska fina. Nog om detta.

Igår när jag var på Konsum så tänkte jag ännu en gång - hur svårt kan det egentligen vara? - denna gången tänkte jag det om de fina och billiga förpackningarna med sling- och blekningsprodukter. I morse tog jag tag i saken. Jag bestämde mig för att bleka slingor. Det där med hättan verkade jobbigt, så jag tog och penslade på partier som jag tyckte verkade bra. Eftersom jag är ganska ljus i vanliga fall så tänkte jag effektivisera genom att bara ta hårbotten. Det har jag minsann hört på hårsalonger att det är en bra lösning. Efter 15 minuter så började jag tänka att om man räknar från första slingan jag la i så har det säkert gått 30 minuter och jag har ju hört att det inte är det mest skonsamma för håret med hemblekning, så snabbt och lätt sköljde jag ur alltsammans och vände mig mot spegeln... Om någon annan har testat detta så vet ni att har man i blekningen för kort tid så blir det gult. Och eftersom resten av mitt hår inte är gult så mötte mig en gräslig syn i spegeln. 2/3 ljusbrunt hår och 1/3 gult parti mitt uppe på huvudet - nej, det blir inte slingor när man inte använder hättan och nej man når inte att bleka där bak. Eftersom jag pratade med min syster i telefon delar av mitt frisörande så fanns det också vissa blekgula stänk på olika ställen i håret också. Snyggt. Nästa anhalt för mig: obskyrt kvarter för glädjeflickor med "världens äldsta yrke" som sysselsättning. Skall ha middag för finaste Louise och hennes bror med urtjusiga italienska flickvännen ikväll. Kul. Vad göra? Snäll frisör färgar mitt hår rödbrunt och bleker nya slingor i det. Nu kan jag åtminstone vara respektabel ikväll och behöver inte tänka "Hur svårt kan det vara?" om det enda arbete jag lämpades för med min förra frisyr...

Tjing tjong från rödtoppen Lola (var tog drömmen vägen om att se ut som Laila Bagge i håret?)

Om uppdatering av hemsidan sköter sig av sig själv?

2009-02-18

Svaret på ovanstående fråga är NEJ!

Bilderna tas inte av sig själv. Bilderna redigeras inte av sig själv. Bilderna läggs inte in på hemsidan av sig själv. Texterna uppdateras inte. Vem gör det då? Jo, jag. Om det tar lång tid - JA! Om jag har varit stressad, ätit framför datorn, jobbat okristligt antal arbetstimmar i sträck?  JA! Om jag är trött nu? JA! Om det känns skönt att sidan är uppe? JA! Om jag är förberedd på att det kommer dyka upp nya buggar som vårt webbföretag kommer få ta tag i (som inte jag har orsakat förhoppningsvis)? JA! eller vad svarade jag nu. Är jag verkligen det. Jo, då lite ny energi har jag allt. Det är bara att kavla upp ärmarna. Imorgon är en ny härlig arbetsdag och ikväll skall jag hinna säga hej till Fred också :-).

Tur att Webbhuset är Webbhuset. Gillar dom!

Trötta, men glada hälsningar från Lola

kramar, melodifestivalen och 100-kronors dagar

2009-02-16

Jag har en liten defekt som gör att när jag gillar någon så kramas jag gärna. Att kramas är ju egentligen jätte positivt, men, det som är det defekta är att jag gärna gör det även om jag träffar en person för första gången... För några dagar sedan hade vi en jätte gullig tjej från en tidning på besök och när hon skulle gå så bara gör jag det - kramas alltså. Hmm, jag måste behärska mig. Det är ju inte så värst proffesionelt i alla sammanhang :-).

Helgen gick i melodifestivalens tecken. Fredagsmys och lördagsmys är veckans höjdpunkter i vår familj och den kryddas ju naturligtvis lite extra när det är melodifestivalen! Och då lite extra när Måns Zelmerlöv är med :-). Följande utspelar sig i vardagsrummet i lördagskväll:

”-Barnen nu är det Måns ropar jag. De kommer flängandes så att popcornen flyger åt alla håll.

Fred tar upp en sporttidning och börjar bläddra i. han tittar upp och säger till mig:

-Guu vad du ser fånig ut!

-Vad menar du?  svarar jag, ler och låtsas oförstående

-Han är ju bara 22 år

-Jaa men han sjunger ju bra.. och är så proffsig.
-Han är mer jämngammal med Darling än dig svarar Fred och nu är det Fred  som ler ett belåtet och lite skadeglatt leende.

Söndagen tillbringas tillsammans med våra härliga säljare. Blir så glad över att ha med ett litet gäng med toppentjejer!

Nu är det måndag och packningsdag. 100-kronorsdagar var ju superkul, gamla och nya kunder har fyndat i webshopen. Det är så roligt när man inser att bästa grannen beställer mer trots att hon redan har allt. :-). Många ordrar - mycket att packa - härligt!

Ha en bra måndagkväll!

/Lola

Fotografeing

2009-02-11

Har haft en fantastisk fotostund med härliga modeller! Alice, Clara, Linnea, Alma, Valle, Isak och Ebbot var förväntansfulla och riktiga stjärnor framför kameran! Ebbots och Almas kärlekshistoria spirade som aldrig förr :-). Isak som går i skolan blev hämtad av undertecknad tidigare än någonsin och han lämnade skolgården med stolta steg på väg till sitt nya liv som fotomodell.

Vi hade med olika rekvisita. Ballongerna var en hit och likaså den orangefärgade fatboyen. De gamla härliga bowlingkäglor satte dock Valle och Isak mellan benen när de satt ner - helt ovetande om att det blev till en jättelik fallossymbol... Fotograferingen som började med lite blyga barn avslutades med att alla hoppade från bord till Fatboy. Inga skador, men trötta barn efter en timmes jobb.

Nästa vecka får ni se bilderna! Härligt!

Ha en bra onsdag!

Lola

Lyckorapport från Köpenhamn!

2009-02-06

Nu har jag varit två dagar och en natt i Köpenhamn på modemässan. Det har varit så himla mysigt och jag har sett massa härliga montrar med kläder, skor, smycken etc etc. Hittade fantastiska sjalar av ett märke som heter Erfurt. Gårdagkvällen tillbringades med familjen. Det är så mysigt att få tillfälle att sätta sig ner och äta i lugn och ro.

Boendet är alltid en av orosmomenten/överraskningen. Denna gång var det inget fel på hotellet, så länge det känns ok med odefinierbara fläckar på solkig heltäckningsmatt... Dock var hotellets lokalisation spännande. Inom en 100 meters radie fanns mängder med små och stora butiker som sålde porrfilmer och diverse sexleksaker (heter det så??) T o m pasta utformade som manliga könsorgan, fanns att köpa. Min undran är dock - köper man dem som ett skämt eller hur skall de kunna vara upphetsande. Min fantasi kanske är för dålig? Blandat med dessa jufsjufs butiker återfinns också ett supermodernt dagis. hmmm - kanske högt antal barnafödslar just i detta område?

Nu är jag på väg hem igen för att träffa mina små killar och även den stora killen. I packningen finns presenter. Lego och pasta...

Friskis & Svettis och spruta

2009-02-04

Två härliga saker har hänt sen sist. Bobby har tagit spruta och jag har varit på Friskis & Svettis. Eller härliga och härliga....

Friskis & Svettis. I julklapp fick jag ett kort på detta underbara gympapalats. Jag som gillar att springa i skogen och helst då själv eller tillsammans med Fred, kan tycka att det ibland kan vara lite tokigt att gå in i en hall tillsammans med en massa människor och hoppa och springa. Men, nu är det för kallt för att springa så Friskis är toppen. Mina fördomar om att det mest är pensionärer som går på Friskis har inte heller besannats och jag kände mig nöjd när jag skulle gå på Intensiv passet kl 19. Jag är ju lite av en tävlingsmänniska så jag gillar verkligen att helt ta ut mig. Kommer till passet - gör mig redo. Börjar titta mig omkring och blir något förvånad över att det är så mycket äldre människor på Intensivpass. Men, jag skall inte döma efter utseendet. Men att de ser ut som att de skulle svimma om de fick "plocka äpplen och lägga dem i korgen" gör mig lite brydd. Passet sätter i gång och jag tar i allt vad jag kan på övningarna. Börjar titta mig omkring igen och det är verkligen ingen som tar i som jag. De flesta tittar istället på mig som att jag vore smått galen. Efter uppvärmningen som är lååååång och vi har promenaret runt i salen för andra gången inser jag att jag inte har hamnat på ett intensiv pass utan på ett bas pass med inriktning 70 +. Det härliga är att det inte är damen i den lila joggingdräkten som är tokan - det är jag som är tokan - jag som gör alla övningarna med frenetisk energi och så jobbigt det bara går....

Sen var det dags för spruta. Jag har läst någonstans att det är bra att förbereda sitt barn på att de skall ta spruta. Så, redan dagen innan talade jag mycket pedagogiskt om för Bobby att imorgon efter förskolan skall vi åka till BVC - du vet det roliga stället med alla leksakerna och den roliga flickan som jobbar där - och ta en spruta. Bobby sa.... nej. Bobby är en mycket resonabel pojke så jag tänkte att jag fortsätter den pedagogiska förberedelsen imorgon bitti. Sagt och gjort, jag tog vid frukosten upp det nu något känsliga ämnet BVC och spruta efter förskolan. Bobby sa... nej jag skall inte till BVC. Jag försökte visa hur fort det går när man tar sprutan. Nu sticker flickan in sprutan - ett, två - och nu är det klart. Snabbt va?!?! Bobby svarar... nej. Hmm, Fred tar barnen till förskolan och jag åker till jobbet.

Kommer för att hämta 20 minuter innan BVC tiden. Gott om tid tycker jag. Planen var att inte ta med den lilla släktingen på 3 ½ år utan bara ha med Bobby. Men när jag kommer redan innan 4 (vilket tyvärr inte tillhör vanligheterna) så är ju alla barnen ute på gården. Så fort Bobby ser mig så skriker han för full hals att han inte skall till BVC och den lilla släktingen lägger sig på marken och skriker att han SKALL till BVC och att jag skall bära honom. Bobby springer och gömmer sig. Min räddning blir Annis - underbara förskolefröken som lyfter Bobby över hela gården och sedan tar honom genom huvudbyggnaden ut på parkeringen. Det är nu det svåra börjar. Känner mig aningens stressad. 20 minuter visar sig vara en glädjekalkyl i nuläget. Båda barnen skriker och vill inte gå respektive vill bli burna. På parkeringen möter jag alla de fina mammorna som hämtar innan 4 på dagarna - kul att se hur de ser ut. Jag lyfter båda barnen lite lätt i kläderna och skjuter dem framför mig med ena benet. I örat hänger mitt headset. Jag förstår att de tyckte att jag såg ut som en oengagerad, argsint mamma som har lätt att bli irriterad över ingenting och dessutom har mage att prata i telefonen samtidigt. Det de inte visste var att jag hade en BVC tid att passa, två barn som vägrade gå och att mitt headset som är av den äldre sorten - inte bara en plupp i örat utan också som en båge runt hela örat - inte fungerade som en telefon utan var min tillfälliga lösning på att mina glasögon med en trasig skalm skulle sitta kvar på huvudet. McGyver jag vet.

Vi kom fram till BVC helt lugnt och Bobby sa inte ett pip när sprutan togs - varför detta offentliga oväsen kan man undra.

Mina lärdomar. Titta noga upp vilket pass du går på på Friskis & Svettis. Även den mest normala kan framstå som en toka. Var inte för pedagogisk och döm inte en mamma som lyfter sina barn i kläderna och har ett headset i örat. 

Imorgon bär det av till Köpenhamn och modemässan. Skall bli jätte kul. Vi åker budget - tåg - bor budget - i de något obskyra kvarteren runt stationen. Vi skall inspireras och titta höstkläder - härligt! Kommer hem fredagkväll igen - lagom till Let´s Dance. I mitt nästa liv skall jag vakna varje morgon med samma frisyr som Laila Bagge. Sen skall jag kunna dansa som mat-Tina och vara polare med Daniel Da Silva. Bara så att ni vet.

En sak till. Om någon undrar om vi längtar efter våra vårkläder, så är svaret - JAAAAAAAA!

Tjing tjong

Lola

Måndagmorgon

2009-02-02

Avslutade dagen i Uppsala igår med att fina Tesan och Marie kom förbi med sina Lola-pojkar och sen bar det av hemåt. Packade kanske inte superbra i bilen och när jag fick panikbromsa i en rondell för att en bil körde rätt ut så for våra två porslinsvaser som reptiler genom bilen och landade med en krasch mellan framsätena, så måndagmorgon startade med att jag fick dammsuga bilen... Min kära vän som satt i telefon med mig var helt säker på att jag hade krockat. Av ljudet att döma...

Vi är väldigt nöjda med vårt besök på Barn och babymarknaden i Uppsala. En stor behållning är att ha så trevliga utställargrannar. Lingon & Blåbär stod mittemot oss och var så gulliga. Bredvid oss stod en annan jättetrevlig utställare. Deras säljpitch till kunderna var: Den är stor och greppvänlig, det är bara att ta tag i den och suga på den. Vi fnissade mycket åt det. Det är nog mer vår fantasi som är sjuk än deras kundpitch. De sålde ju majsbågar och pitchen stämmer ju jättebra :-).

Nu skall här jobbas!

Trevlig måndag!

Lola

Rapport inside barnmarknad i Uppsala

2009-02-01

Här kommer rapport från barnmarknaden i Uppsala. Många gravida - känns nästan som VM i störst mage. Vi hade en underbar Lola-kille - Albin - på besök i vår monter. Lolakläder från topp till tå. Efter att det passerat x antal gravida tjejer hämtade han en ballong och la innanför tröjan. :-).

En clown sjunger sånger om att man skall borsta tänderna och sånger om olika bokstäver. Barnen blir rädda och vi tycker att det svänger. Eller hur var det nu? Blir det tjatigt att höra samma sång om tandtroll den tredje gången eller är det härligt med barnlåtar? Mina barn har aldrig haft någon barnsångsskiva i sin ägo. Undrar vad det beror på... Just nu är det Mama Mia skivan som går på repeat. Jag vågar dock inte köra den på random, jag skall ju lyssna på min ljudbok då och då också :-). Det är underbart att höra Bobby sjunga sin version på engelska. Genom melodin kan jag åtminstone skönja vilken originallåten är...

Det är underbart att träffa kunder. Det är verkligen det fina med mässor! Det skall jag leva på några dagar!

Ha en bra söndagkväll!

Lola

Simskola och mässförberedelser

2009-01-29

Bobby går på simskola. Han tycker att det är sååå roligt. Helst vill han dock simma under vattnet. Det vill inte hans simskolefröknarna. För Bobby är det jätte roligt att det är andra förskolekompisar med i gruppen. För mig som mamma är det också trevligt. Man står och pratar om ditt och datt och skolan och vädret med förskolemammor som man oftast träffar i en hast när man hämtar barnen i skolan. Den stora skillnaden är att på förskolan är alla påklädda. Det går ju inte att komma ifrån att det känns lite konstigt att småprata helt nakna i duschen. Skall jag vara helt avslappnad och tvåla in mig själv när jag pratar eller skall jag försöka skyla mig något? De flesta verkar tycka att det är helt naturligt att tvåla in sig och prata samtidigt. Men, jag undrar ändå, vad tänker de på? Tänker de, jaha sån färg har hon på könshåret eller så små/stora/långa (Bobbys kommentar - thanks) bröst har hon. Jag måste erkänna, sånt tänker jag på. Inte alls att jag lägger någon värdering i storlek, färg etc, men det är bara svårt att undgå att inte lägga märke till hur någon ser ut när man står 20 cm ifrån varandra. Lite på samma sätt som jag tänker på vad någon har för kläder på sig, om de har kläder på sig vill säga. Är jag knäpp då?? Hmm, dagens fundering.

På jobbet rullar allt på. Håller som bäst på med förberedelser inför säljstart och mässa i Gbg. Min fina mamma frågade mig fint vad vi gör egentligen på dagarna. Sitter ni och ritar kläder? Hmm, om det vore så väl att vi hade all tid i världen att sitta och rita kläder. Denna veckan har vi bl a kollat upp olika priser på mäss-skyltar och även tagit fram hur den skall se ut. Sen har vi tittat på olika typer av material att göra skylten i. Bara det tar sin lilla tid och det är en sån liten sak i det hela. När väl mässan går av stapeln, så hänger skylten där och ingen kan tänka sig alla steg som är tagna innan den väl är på plats.

På söndag skall vi vara med på Barn och Babymarknad i Uppsala. Spännande!

Ta det lugnt och skyl er i badhuset :-).

Lola

Ikea med barnen

2009-01-23

Har båda barnen hemma idag. Skall till IKEA för att inreda kontoret lite mer praktiskt. Skall sedan försöka handla inför helgen då farmor kommer på besök. Och, sen skall jag jobba också. Wish me luck... Mutor och hot är inte alls en del av min vardag...

5 timmar senare...

hur tänkte jag? verkligen, allvarligt, hur tänkte jag? Två barn på IKEA som ömsom hoppar upp med skorna på matthögen, ömsom hänger i stängerna vid matkön och toppar hela besöket med att hänga i vagnen med bara händerna och släpa sig efter, med nästa barn hängandes på släptåg i benen. Andas, andas, andas - tänk bara på att andas så blir allt bra. Hämtar ut ett jätte tungt paket på varuutlämningen som tillfälligt fungerar som sjörövarskepp på vagnen - härligt - glädje - barnen sjunger sjörövarfabbe - det var ju inte så farligt ändå. Baxar in båda barnen i bilen och Bobby får hjälpa mig att få in den tunga bokhyllan. Spänner fast Bobby - snart, snart är vi på väg - då kastar sig Bobby över bokhyllan mot sitt syskon och råkar ge mig en rak höger över näsryggen - fy f-n vad ont. Det är en något tryckt stämning i bilen på väg mot ICA och storhandling. Ännu en gång undrar jag - hur tänkte jag??. Jo, men, visst, storhandla också. Barnen får strikta förhållningsregler som de faktiskt håller sig till. Dock kan jag ju inte sticka under stol med att det är lite jobbigt att Bobby måste akutkissa när vagnen är så gott som full. Efter kisset lyckades jag ta mig igenom storhandlingen ända tills jag kommer fram till kassan och märker att min dåliga packning i vagnen har gjort att en yoghurt har gått sönder. Jag ler mot kassörskan och lägger upp yoghurtindränkta varor på bandet - hon frågar om jag skall byta. Jag svarar nej och ler och ler och andas.

Nu är jag hemma igen. Jag skall äta massor av choklad och baka en jätte kladdig kladdkaka, sen skall jag kolla på Let´s Dance och tycka att livet är lugnt - långt borta från IKEA och ICA Kvantum.

Rekommendation i Pernilla Wahlgrens blogg!

2009-01-22

En helt vanlig torsdag. Hundrastarna har precis gått förbi utanför fönstret (det är sant, de går förbi varje dag, ett helt gäng med vovvar och rastare på rad). Det är grått, lite dimmigt och snöar. Då ringer Eva, min fin fina granne och berättar att hon läst på Pernilla Wahlgrens blogg på www.mama.nu att Pernilla önskat få rekommendationer på bra barnmodesajter för lite större barn. House of Lola står överst på de hon fått rekommenderat! Hi, hi! Jag får en liten glädjetår i ögat. Tjoho. Nu gör det inget om jag inte får se solen på ytterligare några dagar!

Kan även berätta att min engelska bara blir sämre och sämre. Inte grammatiken kanske, utan mer uttalet. Efter många samtal med Turkiet och Litauen börjar jag så smått bryta på flera olika språk samtidigt. Inte som ljuv musik för öronen direkt.

liten Lola i stor sopcontainer

2009-01-20

Vilka stora barn jag har ; idag på morgonen innan vi kommit iväg till skolan var Darling ute och skottade snö! Så himla skönt!

Det får nog bli en kladdkaka ikväll och lite fikamys med min fina familj. Hade en vag idé om lite GI efter helgerna men kladdkaka är svårt att avstå. Får bli nyttig pastasallad i matlådan imorgon. IGEN! Men det är nyttigt och billigt!

Ibland tror jag att jag är den dråpligaste som finns men det är nog bara att jag delar med mig av allt tok som händer och när dråpligheterna hamnar på pränt blir de liksom mer lätträknade. Vad jag nu har hittat på? Jo imorse skulle jag gå med soporna till sophuset, gemensamt med stora, stora soptunnor på hjul i. Ett rum för papper och glas och ett för brännbara hushållssopor. Tar med mig äckliga, rinniga påsen, går in i soprummet och slänger ner kladdpåsen i lådan för …TIDNINGAR. Den är helt tom så jag kladdar iofs inte ner massa tidningar men hur får man upp påsen? Lilla jag når inte ner på botten! Försöker på alla möjliga gymnastiska sätt nå den -  men icke. Slutar med att jag får hoppa upp och häva mig över kanten. Dinglandes med benen i luften får jag fatt på den och illröd av ansträngning kliver jag ut på gatan igen lagom till horden av mammor och pappor är på väg till skolan. Jo god morgon!

Flytt och ljudbok

2009-01-15

Igår flyttade vi till nya lokaler. Det kändes hur tokigt som helst att sitta bakom eller över eller hur man nu skall förklara ratten i en lastbil som man sitter och kör vid. Det känns lite som en tallrik - en väldigt stor tallrik - som man snurrar omkring. Många goda skratt fick vi när vi var truckers för en dag. Flyttlasset gick till Täby - närmare bestämt Arninge - där vi skall sitta i finfina lokaler på andra våningen. Vi tog beslutet att titta efter nya lokaler i slutet av förra året eftersom den, i och för sig superfina, lokalen vi satt i tidigare, inte var den bästa för våran verksamhet. Litet lager och stora kontors och showroom utrymme är inte det bästa, när vi behöver stort lager och mindre kontorsyta... Så, hej då, Kungstensgatan och hej, hej Tillverkarvägen! När vi väl hade bestämt oss för att titta efter något nytt, så gick det väldigt fort - det gäller verkligen att vara flexibel m a o. När de på OKQ8 frågade lite lätt oroat om vi hade vana av att köra lastbilar (två blonda tjejer med smått förvirrad uppsyn) så sa vi - det här skall nog gå bra. Sen körde vi sten, sax, påse om vem som skulle köra... Bör tilläggas att det räckte med B-körkort så vi var inte olagliga :-).

Har börjat lyssna på ljudbok i bilen igen. Det känns riktigt bra. Första försöket gick sådär. Kunde inte riktigt förstå varför folk i min närhet tyckte det var så braaaa med ljudböcker. Jag tyckte bara det var rörigt och oerhört svårt att hänga med i handlingen. Hade jag kanske svårt att koncentrera mig på att lyssna och köra bil samtidigt?? Jag tycker ju att jag har en ganska god simultankapacitet. Vet inte om det var min egen ouppmärksamhet på förklaringen som gjorde mig så förlägen att jag inte lyssnat på ljudbok på flera år, men det känns ju inte som jag aspirerar på att vara med i mensa, när min fina man påpekar att jag har cd´n i bilen på random...

Vintersport...

2009-01-10

Tänkte förlänga känslan av semester genom att åka till Hammarby backen och åka skidor med barnen. Det var några fler än vi som hade tänkt denna, i teorin, underbara tanken. I praktiken var där alldeles för många personer på för liten yta som dessutom sluttade brant neråt och hade ett något glatt underlag. Gråtande barn, tappra vuxna. Tålamod, tålamod, tålamod. Hem igen med wienerbröd och chokaldbiskvier - bra för den lilla volangen runt magen! Nöjda barn i soffan tittandes på film. Glad mamma, lugn pappa - harmonin är återställd.

Veckan som kommer är intensiv. Mycket jobb med prover och förberedelser för Baby och barn mässan i Göteborg om drygt en månad - det skall bli roligt!!

Tillbaka på jobbet!

2009-01-08

Så är julledigheten slut. Underbar skidåkning med glad familj och mysiga middagar med finaste vännerna Peter och Maria och Åsa och Erik samt alla barnen. Det är ju något härligt, galet och stundom högljutt som inträffar när man blandar samman 5 barn :-). Var tillbaka på jobbet igår redan och har packat och packat...

Under semestern var jag och hälsade på hos Lina på Altityd i Lindvallen. Hon har en fantastisk affär med jätte fina kläder och även Lola kläder. Är du i närheten så rekommenderar jag verkligen ett besök - Sälen-Lindvallen-Torggallerian!

Har lärt mig några viktiga saker under ledigheten:

När du har fått ett granbarr i ögat - kör inte bil på ett tag - stolpe kan få närkontakt med bil...

Sätt inte in linser efter att du har hackat chilli - det gör jätte ont i ögat och ögat svullnar och blir rött...

Om du äter raclette - sluta när du känner att du inte är hungrig längre - vänta inte tills du inte får ner en tugga till - du känner dig proppmätt på ett något obekvämt sätt i minst 1 dygn.

Det var allt för idag - hörs snart igen!

Hälsningar,

Lola

Rea och granbarr i ögat...

2008-12-25

Imorgon börjar vår mellandagsrea på delar av kollektionen! Jätteroligt att det händer något på hemsidan igen efter dagar med massor av julmat och familjemys! Har ätit så mycket söta saker så att det knastrar mellan tänderna flera timmar efter måltiden. Eller flera timmar... det går ju knappast mer än 35 minuter mellan måltiderna under jul. Vi äter hela tiden :-).

Nu till det mest osannolika som hänt mig på länge. Har jobbat iiiintensivt ända fram till dagen innan julafton, då jag snabbt skulle ta igen all förlorad tid och julpynta i ett rasande tempo. Jag tar fram pallen som jag tjatat på barnen att inte använda "det är ju så lätt att den tippar" och balanserandes på pallen skulle jag få det sista julgranspyntet på plats högt upp i vår ståtliga gran. Sedan, till det osannolika - ja, det kändes osannolikt när jag med rinnande tårar fick ringa till sjukvårdsrådgivningen - jag ramlar handlöst in i granen! Hinner inte blunda och får ett giftigt granbarr (granbarr är giftiga berättade den snälla sjuksystern för mig i telefonen) in i ögat. Vidare berättade sjuksystern att det skulle ta mellan ett till två dygn innan det blev bättre. Kul - GOD JUL då! Det gjorde skitont och jag fick ligga i ett mörkt rum i ett dygn. Inga tindrande ögon för min del... Men, slutet gott allting gott. Jag kan nu se igen och kan faktiskt skratta åt min närstudie av julens gröna stolthet.

I övrigt har julen varit underbar. Det har varit så mysigt att få vara med familjen. Barnen har tindrat och jag har lagt på mig några härliga kilon - som en volang runt magen som fina vännen Piia skulle sagt. Mellan den 26:e dec och 5:e januari har jag semester - är det möjligt?? Ja visst är det det. Skidåkning med familjen. Sååå, vi hörs efter nyår! Gott nytt år på er allihop!

kram Lola

Julstress!

2008-12-20

Varför är det alltid mammorna som köper julklappar till dagisfröknar och skolfröknar?

Denna fråga kom upp igår när vi hade julmiddag med våra älskade grannar Joakim, Carolinge och barnen. Fred hade en teori att det kanske var för att fröknarna alltid är tjejer- men coolaste killen Marcus på Bobbys avdelning - han är ju inte en tjej. En annan teori som kom upp var att mammor tycker att det är roligare att köpa julklapparna. Förvisso, men om man sätter sig in i scenariot - 150 galna julstress-personer i samma Hemtexbutik, ryckandes i samma handdukar som tagit slut i precis den färgen och storleken man vill ha. Den snälla expediten hänvisar mig till Sveavägen (jag befinner mig 2 mil därifrån och med Stockholmstrafik ca 45 minuter) - hur kul är det då? Vi kom inte fram till något bra svar...

Nu skall jag slå in de sista julklapparna, som JAG införskaffat :-).

Julklappstips: Renee Voltaires lantbuljong utan konstiga tillsatser. www.reneevoltaire.se

på återhörande/Lola

Lussefirande och adventskalenderslut

2008-12-17

Så nu har vi lussat färdigt, vilka härliga barn! Bobby stod så fint i sin grupp utklädd till….pepparkaksgubbe! Jodå monsterideén gick över, stjärngosse-eran var kort och slutligen blev han pepparkaksgubbe. Jag vet inte om jag egentligen hade behövt oroa mig – det har han ju varit på alla luciatåg sen har var tre…  Darling undrade varför jag var ledsen efter hennes klass lucitåg….bara en stolt och pyttelite rörd mamma. Nova och Millan var så söta i sina prickiga Lola mössor och tärnglitter ovanför.

Senare igår kväll var Bobby arg på mig (jag hade glömt handla juice till kvällsfikat) och tog i med det värsta han kunde för att riktigt framhäva hur himla fisig jag var: ”Imorgon tänker jag INTE ha Lolakläder på mig!”. Fast han sansade sig och gick imorse iväg i Drummer t-shirt och blå jeans :-).

Så, nu har vi haft sista dagen i vår adventskalender. Känns lite tomt att inte gå upp early in the morning för att lägga in dagens erbjudande och därefter följa dagens beställningar. Det har varit fantastiskt roligt att ha kontakt med så många kunder! Det har också varit fantastiskt mycket att packa :-). Men det är också roligt naturligtvis! Det gäller att hålla tungan rätt i mun så att det inte blir för mycket fel. Vi går högt och pratar om vad vi lägger ner. Men, efter några timmar så kan man säga en sak och ta en annan sak från lagret för att sedan ta en tredje sak från bordet och lägga ner i påsen...

julrecept!

2008-12-12

Nu ligger de utvalda julrecepten i Lolas receptbok!! Gå in och läs och baka och laga - mmmm, supergott! Du hittar receptboken i köket i huset! Tusen tack Camilla, Malin, Åsa och Ulrika för de fina recepten. Ni får en liten överraskning med posten! Tack alla ni andra också för era braiga recept - nästa gång är det kanske era som kommer med!

Senste nytt i frågan om Bobbys luciautstyrsel... Bobby har gått från att vilja vara monster till att vara stjärngosse! Stjärngosse!?!? Det är pyttelite präktigt i jämförelse med monster. Men, jag slutar aldrig att förvånas över de snabba svängar mina barn tar :-).

Ha en bra helg!

kram Lola

Stor dag!

2008-12-10

Idag är det en stor dag! Jag har lagt ut på hemsidan att vi söker säljare inför vårsäsongen. Det känns så himla spännande och roligt. Hade möte med Tesan och Piia igår – våra supertjejer! Nu hoppas jag att en massa härliga och engagerade tjejer ansluter sig till Lola-gänget.

Jag har också bjudit in våra kunder med vänner till vårt showroom nästa torsdag på glögg och vernissage. Lola har en superhärlig ambassadör som heter Åsa Lindsjö och hon är konstnär. Hon gör underbara tavlor med kaninvovvar och det är dessa vi ställer ut och säljer på torsdag den 18:e december mellan 15:00 och 19:00. Gå in och titta på hennes hemsida www.asalindsjo.nu och titta på hennes fiiiina tavlor!

Vi packar och packar och packar just nu. Adventskalendern har varit väldigt populär vilket är jätte roligt! VI har några trogna adventskalenderkunder som det nästan känns som jag börjar känna vid det här laget. Adressen till Annelie, Diana, Charlotte, Åse och Petra m fl sitter som en smäck. Jag gillar er! Imorgon är det en ganska vanlig dag igen. Hämta på dagis, ha glöggkväll för kompisar och förbereda fredagens middag med Mia, Johan och Hannes. Mysigt!

Lucia och skelett

2008-12-08

Igår var julkalendern på hemsidan lite bråkig..det blev lucka 13 istället för sju..Nog för att jag längtar till jul men det var att gå  händelserna lite väl mycket i förväg. Men det gör inte så mycket - då kastar jag bara om lite i kalendern och så kommer lucka 7 senare istället. Fina Fred fick kasta sig i bilen på söndagkväll och åka in till stan för att fixa serven så att det funkar denna vecka. Tur att han finns….

Apropå 13:e och lucia,  på Bobbys info om luciafirande står att barnen får klä ut sig till vad de vill. Bobby tycker det är toppen och påstår att han ska ha sin skelettdräkt han fick till hallowen!! Känns som nåt jag sett på reklamfilm och skrattat gott åt..känns så där lagom kul nu. Har en vecka på mig att lobba för pepparkaksdräkten - jag låter er veta hur det går.  I Darlings klass ska de för första gången bara ha en lucia och hennes kompisar tycker att hon ska vara det. Jag blir så himla stolt över min fina tjej. Fast det är jag ju över skelettkillen också!

Grannar

2008-12-05

Jag har världens finaste grannar! När jag flyttade till vårt nybyggda område med radhus, parhus och villor, så var Freds stora skräck att han skulle vara tvungen att stå och prata med supertråkiga grannar över häcken om hur mycket gräsmattan hade växt sen sist. Nu kanske vi inte står och pratar om hur mycket gräsmattan har växt sen sist (eller jo, det har vi nog gjort någon gång under första året när alla sådde sina gräsmattor och det var strålande sol och inget växte... hua :-)), men vi umgås mer än gärna med våra grannar. Om ärligheten skall fram har våra grannar blivit som ett gift, ett positivt gift som gör att vi aldrig kan flytta härifrån.

Förra veckan var jag ute och åt med Malin, Malin, Kajsa, Eva och Sara. Supertjejer som jag ser som nära vänner och inte bara som grannar! Och igår var jag och fikade hos världens bästaste värdinna och mest gravidaste Caisa. Vi reser till fjälls, seglar, hämtar varandras barn på dagis och skola och äter middagar med några familjer. Vad vore livet utan Åsa, Erik, Malin, Mange, Caroline och Joakim?

Fick grannbarn på spontanövernattning igår kväll som var jetlagade efter en lååång vistelse i Thailand. Är lite trött idag... men lycklig över att ha så fina grannar och grannbarn! Hurra för det fruktade radhus- och villalivet!!

Adventskalendern är igång!!

2008-12-02

Då är den äntligen igång - vår adventskalender. Förutom någon enstaka bugg i systemet som webbhuset fixade i ett nafs, så har det flutit på alldeles utmärkt. Varje morgon tidigt sitter jag och ändrar erbjudande så att det finns en ny "lucka att öppna". I morse uppmärksammade jag att det var fel färg på tröjan på första sidan - vilket huj det blev - upp och väcka Fred som snabbt och väldigt yrvaket satte på sig kläder efter sin frus något hysteriska touch i stämman. Fred småspringandes till bussen för att ta sig till jobbet och där ändra färgen på tröjan - det gick liksom inte att göra på min superhightech dator (not). En timme senare var Fred på plats och rätt tröja syntes på första sidan - puh.

Massor av nya kunder har hittat till oss genom vår adventskalender - så roligt! Ni är jättevälkomna! Naturligtvis är vi så glada för alla återvändande kunder också!

Bobby är sjuk och är med på jobbet idag. Han är så lycklig över sin nya lego-julkalender. Julkalender som julkalender. Jag är lycklig över min alldeles egna julkalender :-)

Julmarknad!!

2008-11-29

Igår kväll var vi på Julmarknad! Det var superbra ordnat med en massa julstämning och supergod julmat - ett härligt inslag var västerbottenpaj på julbordet!! Vi mötte en massa nya härliga kunder och blir så lyckliga över fin respons! Tusen tack finaste Agneta för att du bjöd in oss!!

Idag är vi trötta, särskilt eftersom Bobby har kommit in i en period av att sova PÅ mig på nätterna... Att han dessutom vill ha sällskap på nattkissningen och att en liten människa kan avyttra vätska så långsamt som min son är en gåta... Idag skall jag slå in julklappar, mysa med barnen, ha mamma på besök och ikväll skall jag ut och äta med fina vännerna Mia, Johanna och Karolina. En lördag på stan - när hände det senast??? Jag kommer säkert känna mig som en tant...

En jätte rolig nyhet är att vi finns i två butiker. Fina klädaffären Selma Jansson i Enköping har vuxenkläder och en fantastisk butik i Sälen som öppnar i mitten av december som heter Altityd skall sälja både vuxen och barnkläder! Roligt!

Snö, flytthjälp och glögg...

2008-11-24

Lillebors och Kristinas nya hus är så fint! Rött med vita knutar, vitlaserade trägolv, vita väggar och gamla vackra fönster. Inbäddat i helgens  två decimeter nysnö var det som en dröm.  En dröm där vissa möbler var tvungna att lyftas från altanen utanför entrén upp över övre planets balkongräcke för att hamna på övervåningen. (Det gulliga huset har lite lågt i tak och en trång trappa.) Fem killar och ett klädskåp -  men Foppas idé funkade så upp kom det!!! Och enda sättet att ta en monterad dubbelsängsram från flyttbilen till gästhuset var via en trång passage bakom huset. En passage som bestod av 10 cm!!! grusgång och sedan en brant bergssluttning med nysnö på.  Men Fred, jag och Kristina (barfota i sommarskor) fixade det efter mycket fniss, en del kanande på berget och ganska kalla fingrar… 

Även om inte snö är det optimala flyttvädret så älskar barnen det!! Och det var så himla mysigt att träffa min fina vän och hennes familj. Vi åt lunch och bakade lussebullar (ja det planerade baket med barnen slutade med att vi vuxna bakade 2 satser lussekattsdeg utan barn - för de ville bara leka).  Men goda bullar blev det! Jag kan verkligen rekommendera att göra släta bullar av degen, grädda de som vanligt och sen pensla ovansidan i smält smör och sedan doppa smörsidan i strösocker. Mumsigt och mycket snabbare än att forma fina katter!

Jag har syndat. Låt inte fantasin sken iväg nu…  :-) men med en vecka kvar till advent har jag tjuvsmakat årets första glögg. Jag brukar alltid hålla mig till 1:a advent men helgens nysnö och en trevlig kväll med finaste grannarna gjorde att premiären blev tidigarelagd.  Årets blå blossaglögg i glasen. Den var supergod, kanske inte så värst mycket blåbärsssmak men gott.  Nu när jag väl brutit isen måste jag nog ta en liten mugg ikväll igen. Kanske kan det passa med  en lussebulle till?

På väg hem från Götet

2008-11-20

Nu sitter jag här igen i bilen och är sådär härligt high-tech. Har haft ett fantastiskt dygn på västkusten. Träffat fina vänner och kunder och bott på fashionabla Villa Sonnysson (Marias fina gästrum). Att få träffa Jenny och Fredrik på Webbhuset igen är alltid sååå mysigt! Tack för god lunch! Kvällen skall jag tillbringa i bilen och imorgon bitti skall jag pussa på barnen (idag inte kallade terroristerna:-) - mamma-längtan...

Nästa vecka skall vi vara med på företaget Springtimes julmarknad. Det skall bli jätte spännande och roligt - måste börja planera lite!

Till helgen skall jag hjälpa min fina lillebror och hans Kristina att flytta till sitt nya hus. Jag tycker att det verkar vara en mycket lämplig och mysig plats för små barn att växa upp på.... Kusin önskas - ingen stress....

Efter det skall jag gå på någon skid, cykel, cross -grej med Fred och barnen. (Det är Fred som har fixat och planerat detta). Efter Monster Jam för några veckor sedan kan jag känna mig lite lagom sugen på hoppande fordon. Men, det finns ju en tjusning i detta också. Bobby gillar, Fred gillar, jag gillar att vara med min familj... Darling tar med sig hörlurar och nintendo. Hon har ett spel där man tvättar hundar som hon tycker är jätte roligt. Som sagt, tur att jag älskar att umgås med min familj oavsett sysselsättning.

Söndagen skall avrundas tillsammans med min tvillingsjäl och hennes familj. Hon har så fina barn och hennes man gör god löksoppa. Känns lite som att träffa sig själv på något sätt. Hon är verkligen en del av mig. :-)

På väg till Götet

2008-11-19

Sitter i bilen på väg till Göteborg. Ja, visst är det fantastiskt med trådlöst bredband. Jag som lever långt ifrån iPhone-världen känner mig grymt high-tech när jag använder mitt trådlösa bredband! Jag är på väg ner för att träffa några av våra härliga ambassadörer - Maria, Anna, Mia och Lena samt några av deras vänner - det är så roligt med direktkontakt med kunderna!! Sen imorgon skall vi träffa vår webbleverantör Webbhuset och prata om framtida projekt! Spännande och roligt!!

Dagar då man har 5 timmars restid inräknat i arbetsdagen tenderar alltid att bli ganska stressiga. Innan jag satte mig i bilen skulle jag förbi kontoret och packa och skicka ordrar och det tar ju som bekant ganska lång tid - även om jag springer som en liten iller på lagret. Ibland känns det som barnen känner på sig när man har extra bråttom. Gick upp 06:30 och lämnade barnen 09:00 - hur f-n är det möjligt? 2 timmar och 30 minuters tjafs om kläder, frukost, vara hemma och inte gå till skola resulterade i att jag med halvhög stämma och sammanbitna tänder sa "jag säger upp mig" "jag vill inte mer"" nu slutar jag". Efter detta marcherade jag upp till övervångingen som en barnunge och la mig i sovrummet och väntade på vad som skulle hända. Bakom mig lämnade jag två förvånade och lite förkrossade barn (idag kallade terroristerna). Kloka Bobby kom upp och sa att han ville ha tillbaka mig som mamma och att det faktiskt var fisigt att vara så arg som jag var. Hmmm, ligger ju något i det.  Tur att jag älskar dem så mycket så att jag kan gå upp i atomer annars hade "litet, gulligt, lockhårigt barn som vägrar ta på sig kläder" varit till salu för billig penning på närmaste loppmarknad.

Idol

2008-11-17

Ja, visst tittar vi i vår familj på Idol. Bobby och Darling gillar ju det och även jag :-). Såg i fredags och min favorit är Kevin. Det kanske inte är det mest påhittiga valet, känns som hela Sverige håller varandra i handen och sakta vaggar fram och tillbaka och väser fram Kevin, Kevin, vi älskar Kevin. Ha ha, så kanske det inte riktigt är. Men, i alla fall, hela vår familj gillar Kevin (kanske inte Fred så mycket, han gillade Robin som åkte ut och säger varje fredag att den som sitter löst är inte Idoldeltagarna utan Kevins flickvän från Arvidsjaur). Vi saknar dock Christoffer...

Omslagskläder på tidningen Junior!

2008-11-16

Hur tokigt och roligt och fantastiskt känns det inte att ena pojken på omslaget på tidningen Junior har Lola kläder på sig!?!? Junior är en jätte bra tidning som Vi föräldrar ger ut, men som riktar sig till mellanstora barn (precis som vi). Ena fina killen har på sig vår raglan med trumset på magen och våra manchesterbyxor. Han är med både på omslaget och inne i tidningen. Det känns faktiskt lite overkligt att se, men så roligt!!!

Nu skall jag mysa med barnen som tittar på favoritfilmen "Turtles". Hmmm, tur att Tingeling också finns i filmsamlingen.

Maja vann i tävlingen!

2008-11-13

November är allt ganska trist. Idag duggregnar det. Barnen klagar på att solen aldrig lyser. Bobby försökte vara positiv och tröstade mig i med att "efter julen kommer sommaren" - nja.. Ska försöka ta en promenad mitt på dagen idag så att jag får se lite dagsljus i alla fall.

Fick ett glädjande mail från en kund häromdagen. Hon och hennes dotter besökte vår monter på mässan och vann i mässtävlingen och var så nöjda med kläderna. Vi fick en bild på gulliga Maja i sin nya favoritklänning!

Grattis, grattis!

Chokladaholic...

2008-11-12

Jag vet att kladdkaka inte är särskilt nyttigt. Mängder av socker, vitt mjöl, smör... Men jag bara ääälskar kladdkaka. Är det för att jag är född på 70-talet månne eller är det bara för att jag är en obotlig chokladaholic. Jag har mina perioder när jag äter 70% choklad och känner mig nyttig och smärt och fin. Men just nu är jag inne i kladdkakeperioden. Det fina i kråksången är att jag bakar ihop med  Bobby och Darling och en liten släkting till dem som heter Ebbot och är 3 år. Att se honom knäcka-mosa-krama sönder ägg är värt hur mycket som helst. Har skapat chokladmonster i familjen...

Det har varit en intensiv period efter mässan, vilket är jätte roligt! Lite trött blir man ju dock. :-) Har bokat monter på Baby & Barn mässan i Göteborg i februari - det skall bli roligt!

Nu skall jag äta, slappa, titta på Greys och soova!

Hushållsgöra och pizzakväll!

2008-11-04

Idag blir det jobb hemifrån. Ligger lite back på hemmafronten efter förra veckan; tvätten ligger kvar där jag la den i tisdags förra veckan, dammråttorna har förökat sig och efter Freds avfrostningen ekar frysen mer tom än nånsin.  Bobby undrade förresten vad som hade hänt med frysen;  han behövde inte slita upp ”glasslådan” med våld för all frost längre. Nä det är verkligen min tur att ta tag i husbestyren!

Hade en supermysig tjejkväll på kontoret igår.  Hade bjudit in närmsta kompisarna för att få lite feedback på kommande kollektion, så vi diskuterade modeller, färger och favoritplagg. Vi åt pizza och kladdkaka och hade en toppenkväll. Att jag satt och skrev ut material in i det sista så att gästerna fick gå och hämta pizzan själva och att jag varken hade porslin eller bestick så det räckte är ju bara petitesser. Tusen tack för en toppenkväll alla tjejorna – ni är bäst! :-)

Vad är en barnmässa på Älvsjömässan?

2008-11-03

Vad är en helg på mässan? Det kan vara slitsamt, det kan vara tråkigt och det kan vara heeelt UNDERBART! För oss har det varit helt UNDERBART!!! Vi har mött så fantastiska kunder – mammor, pappor och barn och fått så härlig respons på våra kläder. Vi har haft ambassadörer på besök med sina fina Lola barn och vi har mött toppen kollegor i branschen.

Vi hade olika målsättningar med mässan:

Vi ville inte att montern skulle bli för dyr – vi lyckades genom att tömma hela showroomet och göra loggan i filtbokstäver som jag mycket händigt fixade hemma samt att vi höjde upp våra klädställningar med Bauhausinköpt marksten som vägde ca 3000 ton. Sen att vår monter i jämförelse med alla andra vita, sobra, skandinaviskt återhållsamma montrar påminde om en italiensk pinuppas klädkammare, det gör inget – vi älskar vår alldeles egna första mässmonter!

Vi önskade att det skulle komma kunder i vår målgrupp som gillade våra kläder – första timmen på fredagen när det bara vällde in barnvagnar och gravida glada tjejer som styrde sin kos mot gravidförsäkringsmontrarna, kände vi oss grymt skeptiska, men sen; bebisarna i vagnarna visade sig ha syskon och vi har fått såå härlig respons. Dessutom blev de gravida glada tjejerna ännu gladare över våra vuxenkläder som också lämpar sig ypperligt till gravidmagar. Under helgen har det även dykt upp massvis med familjer och fräna kids i vår målgrupp - det var nog bara de mammalediga som var extra morgonpigga :-).

Vi ville få chans att prata med och lära känna kollegor i branschen – vi är så glada över att ha träffat Lycke och Per, Sanna på Trollåsen, Jessica på Decent, Anna och Sara på Geggamoja, Anette och Susanne på Wild Mango och naturligtvis våra gamla vänner Maria och Camilla på Nanook samt Pia, Fia, Patricia och Lena på Meandi! Vi ser fram emot att ses i Göteborg i februari!!

Sen ville vi naturligtvis sälja lite kläder också.... Vår målsättning tredubblades och det kan man ju inte sticka under stolen med som monetärtörstande nyföretagare att det känns härligt!! :-)

Det var ju det här med att en mässa kan vara slitsam också. Över 10.000 besökare och av dem en stor del barn, ger en pyttelite hög ljudvolym...Hade ambitiöst bjudit hem vänner på Halloween middag på lördagkvällen. Jag tog på mig att natta Bobby... När middagssällskapet hör steg i trappan vid 9-tiden och förväntar sig att värdinnan skall återvända – kommer Bobby ner eftersom mamma har somnat... Tur att det var världens finaste grannar som var på middag, det är ju liksom inte första eller sista gången.  Att Fred dessutom hade ork att efter gästerna gått hem ställa sig och frosta av frysen visar på lite olika energinivå.

Nu skall vi packa, packa, packa ordrar! Kul!

Nyheterna är här - jippie!

2008-10-28

Vi har fått våra underbara nyheter. Hooden, babuschkorna, regnbågstrumtröjan, en ny everydaydress, ny Lola top – vi är så glaaada att de äntligen är här! När jag frågade Bobby vad han ville ha på sig till dagis var valet enkelt – döskallemunkisen. Jag frågade honom då vad han trodde hans fina fina fröknar Annies, Yvonne och Elisa skulle säga om hans nya tröja. Hans snabba svar var: shit va cool! :-).

Har snabbt fått ta kort på den nya fina Lolatopen – och ja, det är jag som är på bilden... Min fina man Fred ställde upp som fotograf och när han totalt fokuserat säger; knäpp upp någon knapp i halsen, så kändes det för en kort stund som det var Bingo Rimér som tog kort. Har nog inte riktigt rätt lökstorlek – det är inte charlottenlökar han är ute efter hos sina modeller...

Var på teater i Falkenberg i helgen. Madicken med läskiga spöken. Bobby med kusin Stina var lagom tuffa när det krälade fram spöken under stolarna... Nu skall jag packa lite till inför mässan till helgen. Ni är så välkomna att komma och hälsa på i vår monter!!

En liten liten myra...

2008-10-22

Hemma hos oss är det mycket tal om hur djur och människor blir till. Hur grodyngel blir grodor och hur det kommer sig att det är en bebis i magen på mammor. Bobbys teori att det är en liten myra som åker in i snippan och sedan växer i magen och sedan tar sig ut (när han säger ”tar sig ut” visar han med de klassiska simrörelserna med armarna hur bebisen liksom knör sig ut...) ligger ju inte så långt från sanningen. Sedan att hans tolkning är totalt lustfylld från myrresan till den sista myrpassagen kanske inte alltid ligger helt nära sanningen...

Hur ett företag blir till är vår nästa fråga på dagordningen. Litegrann påminner förloppet om hur männsikor blir till. En liten myra som blir en större myra och som sedan skall igenom ett pyttelitet utrymme för att ta sig ut. Det känns som att vår myra har tagit sig igenom det första lilla utrymmet genom att ligga på rätt sida om de stora investeringarna och ha samlat på sig ett gäng underbara kunder. Vi är lyckliga småföretagare som snart skall ställa ut på Underbarabarnmässan!! Får så fin respons på våra kläder – läs gärna vad kunderna säger om olika plagg i webshopen!

PS. Bobbys ryggsäck fastnade i bildörren idag. Med fastnade menar jag verkligen FASTNADE – fick klippa loss den och sedan åka från skolan med en lång svans hängande ut ur bakdörren... Kalla mig gärna McGyver...

Brädad av sitt jobb...

2008-10-16

Gjorde läxan idag med en krasslig Darling. Hon skulle klippa ut bokstäver ur tidningar och bilda ord och sen illustrera orden. Bokstäverna var (m,a,l,s,o,e). Först ordet blev lola (darling ritade en klänning) andra ordet mamma (ett portätt av mig). Vad drar man för slutsatser av det? 1 – De är helt indoktrinerade, stackars barn.. 2 -Man är brädad av sitt eget jobb!

Skall på bröllop till helgen. Sippan (eller Snippan som Bobby säger) och Åsa skall gifta sig. Skall bo hos världens finaste vänner Peter och Maria och även träffa fina Peter och Maria. Visst är det tokigt att våra vänner heter samma sak! Båda Mariorna är ambassadörer också. Har med mig lite Lola-nyheter till barnen :-). Uppskattade presenter av två 4-åriga prinsessor!

PS. Fått ett nytt fantastiskt skivtips - gå in och läs på skivtips i vardagsrummet!!! Man mår bra av bra musik!!

Olivia på porträttfotografering

2008-10-12

Fick ett mail av en kund...

En underbart fin Olivia i sin Happydress red på porträttfotografering. Vi blir så glada och stolta! Tack Stina för ditt mail. Vilka fina second hand kläder du har på Tuvstarr.se! Vill någon hitta en vintagefestblåsa framöver vet jag vad jag skall rekommendera!

Det stora barnklädesmärket... :-)

2008-10-09

Jag är otålig. Det är bara att konstatera – jag är otålig. Allt skall helst hända igår och när jag väl har bestämt mig för något så vill jag genomföra det NU! Detta gäller det mesta – möblera om hemma, klippa barnens hår (ibland vore det nog bra att vänta eftersom Bobbys lugg inte alltid blir den bästa när jag gör det i ett huj), planera nästa års midsommar och naturligtvis att skapa ett välkänt varumärke... Att vara nybakad entreprenör handlar om mod och tålamod har min mycket fina vän Kettil lärt mig. Mod har jag ju haft, nu gäller det att ha tålamod :-). Bygga, bygga, bygga och insupa fin respons och lära sig av misstag. Fick ett jättefint mail av vår kund Rose-Marie – det lever jag på länge!

Att vara egen företagare är ju läskigt, spännande, jobbigt, härligt, flexibelt?,oroligt, fattigt, fantastiskt – ja allt på samma gång! Även om jag lever Lola dygnet runt och att jag tycker att jag har en massa kläder och en stooor kollektion :-) så tänker jag på ett roligt minne från Turkiet och blir oerhört ödmjuk inför mitt företags storlek... Jag  var nere i Turkiet och skulle få med mig prover hem, bl a på jeans. Fabriken drog dock ut på tiden av färdigställandet av proverna och min agent sa till mig att nu får vi besöka jeansfabriken och stressa på dem. Nu funkar det inte att du är sådär vänlig, glad och positiv, utan gå in och ryt till. Visa dem att de får arbeta på. Det kommer göra skillnad när du kommer dit i egen hög person, då jobbar de snabbare. Ok, jag bet ihop och försökte vara så bestämd jag kunde. Jag stegade in i fabriken och möttes av stora gallercontainers med 1000-tals jeans av diverse kända märken, G-star bl a. Efter att ha passerat ca 30 utav dessa containers ser jag plötsligt 5 barnjeans fint ihopvikta på marken. En pytteliten tvärhandhög boll av House of Lola jeans. Jag kände mig oerhört kaxig och röt verkligen till att de skulle prioritera det stora, svenska barnklädesmärket House of Lola... Not...Jag skrattade hela besöket och de prioriterade våra små jeans ändå faktiskt och vi fick dem färdiga med oss hem... ha ha!

Vissa saker börjar ta slut i vissa storlekar – det känns helt fantastiskt tokigt. Bobby älskar sina Happypants – de borde nog ligga under unisex eftersom de är superballa på killar också... Fler och fler hittar till vårt showroom, vilket är jätte roligt. Hade besök av två supercoola tjejer som bor i samma hus som vårt showroom och den yngsta tjejen valde själv – två killtröjor och absolut ingen klänning eller kjol. När jag föreslog våra korta blå shorts över orange leggings blev det en fullträff! Kul!

PS. Nya härliga recept finns i receptboken i köket. Bra tips inför helgen!!

Nya kläder på hyllorna

2008-10-03

Efter en period med lite arbetsvardag på House of Lola blev det en hektisk dag igen; åkeriet kom med oktober nyheter så det var till att bära kartonger. Sen skulle nyheterna fotas och priser, text med mera skulle in på hemsidan. Osså var det packning av beställningar. Brukar alltid försöka stänga av datorn för att äta lunch en stund men idag blev det sallad i sällskap av datorn. Men vilken sallad!!! Var förbi favvostället Fiesta Deli på Upplandsgatan – alltid lika gott. Och Kalle som jobbar där är ju en sån trevlig prick!

Apropå nyheter. Tänka att det känns som julafton när det kommer leveranser till lagret. Även om det är jag som har skissat, måttat och godkänt så är det alltid lite pirrigt att se kläderna live. Men den nya Lolatoppen blev verkligen så bra som jag bara hoppats på. Hoppas fler gillar den :-). Bobby gick iväg till dagis i nya grandpa och granntjejen köpte Pocketdressen - ser fram emot att se söta Nova i den här på gården.

Känner mig kreativ, imorgon ska jag sätta mig med färger och skissblock och ”skapa” – det var nån vecka sen sist – jag längtar till jobbet!

Lola i Falkenberg!

2008-09-29

Igår var det turnénedslag i Falkenberg. Jag har ju växt upp flera av mina uppväxtår i Falkenberg och det var med lite extra pirr i magen jag nu skulle stå och prata inför gamla skolkamrater och vänner  - vissa som jag inte träffat sedan gymnasiet. Frågan var också hur många som skulle ta sig till Hantverksgården kl 14:00  en söndag – mittemellan fotbollsträningar och födelsedagskalas. Det blev så gott som fullt med en härlig blandning vuxna och barn. Det är helt klart en extra krydda med 8-9 åriga tjejer som själva är med och bestämmer!!! Inte helt oväntat var Darling Angel, hooden, happypantsen och den prickiga tröjan favoriterna hos många! Min fina vän Petra hade tagit sig till Hantverksgården vilket gjorde mig så lycklig! Caroline, Madeleine, Sara, Jennie, stora-Hanna, Linda och Anna – bara några exempel på alla fina tjejer som var där. Malin Karlsson hade jag inte träffat på 16 år kom vi fram till, men hon var precis lika glad och pigg och söt som hon var för 16 år sedan. 16 år – hmmm, jag börjar bli lite medelålders – men mamma sa glatt att det var så härligt att se alla ungdomar i Hantverksgården för att titta på Lolakläder – jag lever lite på det :-).

Eftermiddagen var verkligen en Lola-dag att minnas. Fick jätte fin respons på kläderna och det är verkligen en lyckokänsla att låta kunder känna och klämma. Sen att TV´n inte fungerade och jag fick visa filmen på min dator och att min kära Bobby hela tiden stod framme vid mig och visade sina egna kläder (som naturligtivs var Lola-kläder) när jag försökte visa övrigt sortiment – det gör inget – jag kommer leva på Falkenbergsvistelsen och mina fantastiska ambassadörer Cissi, Johanna och Linda ett långt tag framöver. De skall tydligen ha ambassadörsträff själva – utan mig... Ja, härligt att de gillar varandra!!

Bilhaveri!!

2008-09-25

Igår var det min tur att hämta på fritids. Hade bilen parkerad vid tågpendelparkeringen. Lite småstressad (varför måste det alltid vara så?), trycker på nyckeln. Inget händer. Trycker på nyckeln. Inget händer nu heller. Ok hur kommer man då in i bilen? Med sån här modern kortnycklel? Kanske batteriet i kortnyckel är slut? Fipplar. Lyckas komma in . Puh! Svettig och ännu mer stressad. Där flög 5 minuter iväg. Stoppar in kortet och trycker på start. Hela bilen börjar skaka och låta dick-dick-dick-dick-dick-dick-dick-DICK-DICK -  hela tiden. Får panik. Ska bilen explodera eller? Ställer mig en bit ifrån och ringer Fred. Nähä inga goda råd där. Ringer bilverkstaden. Hamnar i växel och telefonkö. Svettig. Stackars telefonisten söker massa olika personer per telefon som kanske kan hjälpa mig. Ingen svarar. Hon hör nog min panik och kopplar till slut till en verkstad i en annan stad. Jag stammar fram mitt ärende. Coola verkstadssnubben lyssnar på ljudet genom min telefon och konstaterar: batteriet är dött. Ok – den kommer inte explodera. Hjärnan börjar funka igen.

Försenad till dagis vem kan hjälpa mig? Ringer runt. Fred sticker omedelbums från jobbet för att ta barnen. Hittar en trevlig kille som kan hjälpa mig med startkablar. Vad fånigt att jag frågade en kille, finns säkert massa tjejer som är superduktiga på bilar, även om jag känner mig osäker! Hursom, han hjälper mig och bilen startar. 40 minuter sen kör jag sista biten hem. Hinner före Fred till fritids. Våra barn är ensamma kvar sånär som på ett syskonpar till. Tur att fina fröken Anna-Lena är på plats. Såklart går det ingen nöd på Bobby och Darling. Får prata av mig lite också. Hurra för fröken Anna-Lena! Innan vi kommer in i huset träffar vi grannflickan. Hon har på sig härliga illigt orange baggyleggings och prickig kjol och rosa munkis. Hjärtat slår en liten lyckovolt. Har inte vant mig vid den här känslan än -  Lola kläder ute och går! Trots en kaotisk eftermiddag är livet bra härligt!

Bio och bröllop!

2008-09-23

Bobby var sjuk i fredags. När han bara är sådär lite lagom sjuk är det väldigt mysigt att vara hemma. Vi spelade spel; jag fick storstryk i Memory (utan att göra mig till!) och tragglade mig igenom en hemmagjord variant av Mix Max där jag får alla tantfigurer och Bobby ska ha alla coola sjörövare, jägare  och brandmän med flera. På lördag förmiddag var vi på bio hela familjen; Wall-e. Den var säkert bra…jo då …det var bara två av fyra familjemedlemmar som såg hela filmen – jag och Bobby sov gott i biostolarna!

På lördagkvällen var jag och maken på bröllop i Kilafors. Tänk så vackert det är lite längre norrut!!! Och ganska mycket mygg... Dagen till ära hade jag roliga turkosblå strumpbyxor och lila skor till min korta klänning. Jag kände mig riktigt fin faktiskt. Utanför kyrkan kom en god vän på att ta kort på hela gamla kompisgänget – ja vilken härlig idé. Alla ställde upp sig på en lång rad och kortet togs. I bilen tillbaka till festen kunde jag inte låta bli att titta på hur kortet blev – panik – jag ser ut som Iprenmannen i mina strumpor – vad göra? – inget... det var bara att svälja och låtsas som att det är helt uttänkt att se ut som den intelligenta värktabletten på fina kostymbröllopet... Brudparet var vackra som få och det är väl så det skall vara – brudparet överglänser alla värktablettsgäster – eller hur!?!

Mötte grannen med nya lilla bebisCalle i famnen. Gud vad mysigt det är med de där små... Fler barn är nog dock inte att tänka på just nu. Det räcker med två härliga skruttungar!

Bilder från showroomet

2008-09-18

Här kommer bilder från vårt fina showroom. Kom förbi på tisdagkväll kl 18:30 och få lite bubbel och mingel och lite shopping på plats!! Välkomna!

Showroomet är öppet!

2008-09-16

Idag har jag öppnat House of Lolas showroom! Härligt! Det är såå fint (inte alls partisk). Jag känner mig som en riktig butiksinnehavare. Stod igår sent och skruvade och fixade. Det är så fantastiskt att få se alla kläder som hänger framme! Snart lägger jag in bilder så ni får se!

Helgen har varit så mysig som jag hade planerat. Bobbys kalas förlöpte mycket bra. 10 härliga ungar som åt (Adam åt lääänge - det gäller ju att passa på) och lekte och hade fiskdamm. Dagen till ära hade den exklusiva bagaren på Göteborgs kex fixat all fika. Hovleverantör?? Som sagt; tid är en trång sektor... Fick istället härliga timmar i skogen och plock av HELT oätlig svamp. Kvällen i Oxelösund fixades som vanligt till en supertrevlig fest av Sanna, Greger och Nypon - tack och bock.

Lämnade Bobby i happypants och Tee Bike på förskolan idag. Han var såå fin (inte alls partisk igen). Bobbys fina fröken Ylva som är smal som en sticka bytte sina happypants M till happypants L - baggy skall det vara - cooolt!

Det börjar bli lite höstigt. Mysigt att ha Lolakvällar den 23:e och 30:e september i showroomet. Då skall vi tända ljus och mysa - ni är så välkomna!

Packning

2008-09-11

Packning, packning och åter packning. Här har det packats och skickats ordrar från veckan som gått och releasepartyn. Nu är allt lagt på lådan - härligt!

Inser att mina barn är väldigt involverade i mitt arbete... Bobby lyfter på jackan på barn i skolan för att se om de har House of Lola kläder på sig... Även jag tycker att det är en fantastisk känsla att se barn i H o L kläder, dock lyfter jag inte på deras jackor... Bobbys favoritplagg just nu är cord pants och grandpa soldier. Han är sååå fin. Darling känner sig störtball i sin gula trumsetströja och grå jeans. Grannbarnen har fått sina beställningar. Det betyder så mycket att se dem i kläderna. Det värmer lite extra :-).

En aktiv helg väntar: födelsedagskalas för Bobby, middag hos vänner som flyttar till Sälen och fest i Oxelösund. Skall bara mysa och gosa med barnen. Har jobbat lite för mycket sista tiden och nu längtar jag efter min lilla familj. Vi hörs snart igen!

Bananflugrevenge

2008-09-07

Det finns hopp! Min fina vän Therese kom med ett fantastiskt tips; vitvinsvinäger och yes diskmedel i ett glas. Några timmar senare ligger flugorna i botten – döda! Darling tycker att jag är grym men det var liksom flugorna eller jag…
Har haft myshelg med barnen, sett på film, varit i svampskogen, smaskat i oss ekorrens ekologiska godis (ny lördagshit) och läst högt ur Megakillen, Bobby favorit justbok nu, bra mycket bättre än att läsa ”All världens flaggor”. Imorgon en ny härlig vecka. Skall packa en del ordrar :-).

3 releasepartyn senare

2008-09-06

Har sovit 12 timmar i natt! Vilka fantastiska dagar vi har haft. Idag skall jag försöka smälta allt och njuta av all upplevelser. Det som har hänt i mitt liv de senaste dagarna är: lite sömn, mycket spring, packande och tre så gott som fullsatta releasepartyn för House of Lola!

Uppsala

I tisdags började vi i uppsala i Vasasalen på Uppsala slott. Morgonen började med att jag fick tokstäda bilen – skulle ju hämta Christoffer Hiding och ville att han skull slippa träda in i min småbarnsfamiljebil med leksaker, godispapper, pennor, mcdonaladsmuggar etc på golvet. Använde ett rengöringsmedel för kök på instrumentbrädan – bra – fint – lite sen – men rent. Styr kosan mot Christoffer och känner plötsligt en kobajsdoft  - är det utifrån? – nej, det är rengöringsmedlet i kombination med bilinredning! Härligt! Christoffer håll tillgodo...
Bilresan går bra trots bajsdoft (förutom ett kärringstopp vi ett rödljus) är jag månne nervös inför kommande releasepartyn eller är det den vackra ynglingen i passagerarsätet som påverkar mig? Ha ha.

Att det kan ta så lång tid att packa goodiebags är för mig en gåta. Ilan som förestår Vasasalen hjälper till och Christoffer bär, packar i och ur saker och repar i bakgrunden. Livet är bra! Måste posta lite ordrar mitt i allt. Kvinnan på Posten undrar om jag kommer från företaget som skall ha event på slottet ikväll. Känns konstigt och roligt att främmande människor känner till House of Lola.
Kvällen löper på väldigt bra, mkt tack vare Tesan och alla fantastiska ambassadörer! Innerum är också på plats. Det är så roligt att göra saker tillsammans med andra kvinnliga entreprenörer (det lät flott – ha ha) Innerum har en massa fina produkter som de säljer via hemförsäljning. Jag skall dra ihop mina vänner och ha en träff senare i höst. Kul!

Vi avslutar kvällen med att försöka forsla in våra oerhört otympliga, men praktiska beställningsställ i bilen med korten hängande på ställen. Det blir som ett fyrverkeri av konfetti och slottsgården fylls av beställningslappar. Vi samlar in frenetiskt och konstaterar att resterande som vi inte hinner ifatt i vinden får verka som flyers... Vi har så mycket saker i bilen – vi är som ett kringresande cirkussällskap..

Stockholm

Onsdagsmorgon – hur skall vi hinna allt? Tre gånger så mycket folk ikväll mot igår och igår sprang vi som små illrar... In till kontoret för att snabbt packa in allt – slår koden till larmet en gång – va, fel kod? – slår koden en gång till – panik, fel kod – slår koden ytterligare en gång. Larmet är igång... Det låter väldigt högt. VÄLDIGT, VÄLDIGT högt. 15 minuter senare har Kungstensgatan fått härlig bakgrundsmusik och min puls har gått ner till normal när jag slutligen kommer in på kontoret. Packar in allt i bilarna och drar till Tekniska museet.

Att packa 450 goodiebags tar JÄTTE lång tid och det är supersvettigt att bära fram 250 stolar... Tur att pappa och svärmor är med och hjälper till!! På eftermiddagen kommer Tesan och Malin och sedan alla ambassadörer! Underbara tjejer!! Idag hinner vi ta en fika på 10 minuter – pratar om livet, TV-spel och fotboll med Christoffer.

Kvällen är magisk för oss. En massa vänner och familj är på plats, Christoffer sjunger, kommer av sig och är charmerande. Fred och mina underbara barn är på plats. Bobby placerar sig hängande på scenen när jag pratar (superlätt att vara proffsig när man har sin son 10 cm ifrån sig) och sedan sitter han i mitt knä när Christoffer sjunger. Det är så härligt att ha dem på plats! En massa fräna ungar är där i Lola kläder. Häftig känsla!!

Göteborg

Torsdag morgon – cirkussällskapet tar bilen till Götet. Äter smält choklad (Geisha) i bilen till lunch – verkligen GI... Har en supertrevlig kväll med Piia och underbara ambassadörer på ett så gott som fullsatt Villa Odinslund. Lokalen är vacker och mindre än Tekniska och slottet vilket innebär=intimare känsla – mysigt, härligt och mer nervöst. Det innebär också en obeskrivligt snabb och stor temperaturökning i lokalen – svettigt, ser ut som en kräfta i ansiktet...

Sover lyxigt hos Bitte och sätter mig sedan i bilen hem. Kissar på herrtoa, fnissar åt ingenting, missar restaurangen vi skulle stanna vid = trött.

Kommer hem så att jag kan hämta barnen. Det är varmt och jag byter om till shorts – solen lyser på mina bara ben när jag kommer ut – inser att vi inte hade några rakhyvlar i goodiebagen – skit i det – nu skall jag krama mina barn. De bryr sig inte om mina grobianben.
Fred har inte lyckats utrota flugorna – testar att ha på fläkten i full speed och hoppas de ska sugas in. Står inte ut med oljudet och ger upp. Kan man ringa anticimex mot småflugor?

Bananflugor och pirr pirr

2008-09-02

Blir galen!! Äckliga flugor i hela köket. Flyger upp som en svärm när jag  närmar mig fruktskålen. Bananflugor? Äckligt hursomhelst. Har testat: att göra en fruktfälla i en plastpåse och fånga dem i  (så fort jag rör påsen sticker de iväg ), ha ihjäl dem med flugsmällare (för många), dammmsuga upp dem (jag tror de rackarna smiter ur slangen när jag stänger av). Bobby och Darling tror att jag blivit tokig. De ser mig svära, yra runt, dammsuga i luften och slänga frukt och grönsaker….  Jag får slänga all frukt och svälta ihjäl dem. 

Attans också - de verkar gilla rödvin med!!!

Om jag är en aning uppstressad - nej då. Nervös - nej då. Scenskräck dagen till ära - nej då. Pirr i magen - ja, konstigt - kan det vara att jag är förälskad eller hungrig - nej då. JAG ÄR TOKNERVÖS! Jag kan flyga, jag är inte rädd. Jag kan flyga, jag är inte rädd. Jag kan flyga, jag är inte rädd.

Man skall ju tänka i målbilder - mental träning. Jag är en liten fe som flyger omkring bland rosa bomullstussar. Alla runt omkring mig äter spunnet socker och ropar hurra hurra - vi tycker om dig! Alla är klädda i rosa och har diadem med små strasspärlor på. Rätt som det är kommer Christoffer Hiding in och sjunger en vaggvisa till ett litet, litet barn med en gigantiskt stor godisnapp i munnen (naturligtvis rosa). Han har på sig jycklarkläder i ljusblått och guld. Alla rosa gäster sjunger med. Vyssan lull, koka kittelen full... Tycker ni det låter som en bra målbild? Ja, antingen får jag tänka på den när jag skall upp på scenen eller så får jag tänka att alla i publiken sitter i underkläder... Jag håller inte alls på att tappa det. Håll tummarna.

Cykelfest och kräftor

2008-09-01

Vår första vecka har gått. Detta har varit en vecka full av arbete och införande av nya rutiner. Ta emot ordrar, bevaka de buggar som dyker upp när man går live (vilket förvånansvärt nog inte var så många – superbra jobbat webbhuset!!) Packa ordrar och naturligtvis förbereda releasepartyn. Imorgon smäller det, då är vi på ett fullsatt Uppsala event – spännande och jätte nervöst. Jag har känt mig så lugn länge, men nu börjar det knorra i magen...

Var på cykelfest med kräftinslag i helgen. Cykelfest – vilken härlig idé. Cykla runt och äta och umgås. Har en fantastisk kompis som heter Caisa som varje år ordnar all logistik till denna händelse.  Kräftorna var goda, men, havskräftor från v-kusten smakar ju alltid bäst. Min bordsherre fick dessutom sand i sina kräftor. Den risken är ju naturligtvis överhängande även på v-kusten... Malin höll i längst – undrar varför jag somnade först av alla... Borde nog jobba mindre. Att dansa i högklackat är inte något mina ben är vana vid. Hur kan man få så mycket träningsvärk så att man knappt kan röra sig? Tecken på att jag aldrig är ute och svirar längre eller tecken på enormt dålig träningsstatistik senaste tiden??

Har packat bilen full med saker till releasepartyt i Uppsala – hur jag skall komma ner till Gbg är en gåta... Det känns redan som jag är på startbanan på Arlanda redo att lyfta... Kör jag riktigt fort kanske jag flyger till Göteborg.

Fullt i Stockholm också. Många att prata inför. Många att bli bedömda av. Hoppas alla är snälla.

Dagen D!

2008-08-25

Idag smäller det. Känns som att sjösätta en båt som man byggt på väldigt länge. Håll tummarna!

Snickra, hamra...

2008-08-24

Shit, imorgon öppnar vi. Fred med till kontoret idag – snickra, hamra, såga, montera lagerhyllor. Tur att jag har en handyman till äkta make. Bobby och Darling hos föräldrarna.

Ambassadördag!

2008-08-23

Underbar dag med House of Lolas underbara ambassadörer. Fick bra respons på idé, hemsida och på kollektionen – betyder så mycket!

Helsida i Family Living

2008-08-22

Helsida i Family Living. Hinner knappt stanna upp och inse att det är vi – House of Lola – som är på en helsida. Packar upp kläder, jobbar med hemsida, förbereder möten och releasepartyn. Jobb, jobb, jobb. Tur att jag älskar mitt jobb och mina kollegor! En till tjej jobbar extra hos mig – en underbar tjej som passar som handen i handsken i gänget.

800 personer är inte så många...

2008-08-20

Hur tänkte jag? Stå och prata inför flera hundra personer.  I början av året kändes releaseparty för 800 personer som ett sååå naturligt steg. Just nu känns det... stort... Men kul!! Jag är lugn, jag kan andas, jag tycker det är roligt att prata inför stora folkmassor, visst så är det. Jag är inte nervös! Nu är det 650 som har anmält sig...

Boxning?

2008-08-18

Han är helt blå och kan knappt öppna ögat. Och det första Bobby säger till fröken när hon undrar vad som hänt är att han har boxats! Vill säkert bara impa på Simon och de andra kompisarna men …  Jag fick lämna min blåslagna kille där, tänk att han börjar skolan! Imorgon kommer första lastbilen med kläder så nu ska det fixas på lagret.

Bula...

2008-08-17

Hade med mig Darling och Bobby på kontoret idag. De trivs superbra på kontoret som tur är, jag känner mig alltid lite dålig när de måste hänga med överallt. Bobby lyckades snubbla och ramlade rakt in med huvudet i ett dörrfoder. På några sekunder fick han en jättebula . Stackars Bobby, som tur väl sprack det inte så inget blodvite men han kommer nog inte se så snygg ut imorgon - första skoldagen.

Snart smäller det!

2008-08-16

Snart smäller det. Hemsida, releasepartyn – allt. Nu är det fullt i Uppsala! 450 anmälda hittills och helsidesannonsen i Family Living är inte ute ännu... Oj, vad allt är verkligt helt plötsligt.

Wife of the month?? No, I don´t think so...

2008-08-15

Har jobbat till 00:30 varje dag i 10 dagar i sträck. Börjar känna mig sliten. Skrattar åt ingenting och allting. Gråter över samma saker... Har inte blivit utnämnd till mother and wife of the month...

Fler anmälningar

2008-08-13

Folk fortsätter att anmäla sig. Hjälp – Uppsala är verkligen snart fullt! Idag 50 nya anmälningar. 4 nya företag klara till goodiebagen  - börjar kännas riktigt bra!

Anmälningar...

2008-08-11

Folk har nog kommit tillbaka från semestern för anmälningarna till releasen bara strömmar in. Härligt och lite tokigt. 45 anmälningar på en dag. Uppsala kommer nog bli fullt... Skall försöka få fler företag till goodiebagen.

Eminem...

2008-08-07

Varit på mässan – supervarmt – längtade till x2000 – lugn och ro och svalka – aircondition sönder – supervarmt – jag började lukta äckligt – tog av mig blusen och hade bara linne och mina två långa halsband – såg ut som Eminem - gick till restaurangvagnen – la mig över de röda plast-skinn stolarna – somnade – såg ut som en svettig lodis med glittriga smycken...

110 km/h

2008-08-04

Nu kör jag igång igen i 110 km/h. Skall till mässan i Köpenhamn och sedan skall jag jobba med vårkollektionen och sedan skall jag jobba med hemsidan och med kläderna och med tullen och med showroomet och med ambassadörsträffen och med releasepartyna och med....

Segling!

2008-07-10

8 personer i en liten båt i en vecka.  Jag säger som Åsa, det är som att bjuda hem sina vänner, ta med dem in i köket och säga; här skall vi stanna i 7 dagar, ingen får gå ut. Vilken fantastisk tur att våra barn trivs så bra ihop och att vi vuxna har det fantastiskt mysigt tillsammans! Fina vänner och segelbåt = underbar vecka!

Midsommar

2008-06-27

19 personer på midsommar i 50 kvm stuga med ösregn – tur att min familj verkligen gillar våra vänner!

Goodiebag

2008-06-19

Klart med två företag till goodiebagen. Härligt!

Family Living 2-års kalas!

2008-06-18

Var på Family Livings två års kalas. Kändes oerhört stort att få vara med på ett litet hörn. Uppmärksammade när jag kom dit att jag hade på mig mina förvisso supersnygga sommarskor som jag tyvärr hade lagat med Bobbys spindelmannen plåster – hur f---n kan man laga ett par skor med plåster??? Stryker lite efter väggarna och hoppas att ingen skall se vad jag har på fötterna... Har nog lite för mycket att tänka på. Slappnar av efter ett glas rosé! Skit samma om folk ser mina plåsterskor J. Fick en jätte fin goodiebag när jag gick hem, med massa härliga produkter. Såna vill jag också ha på våra releasepartyn. Bara hem och ringa...

Västkusthelg!

2008-06-14

Tillbringar en underbar helg på västkusten med mina två anställda. Planerar för eventturné, ambassadörsträff och för hösten i största allmänhet. Går långpromenad, äter fantastisk lax och tittar på solnedgången. Härliga dagar!!